Saturday 7 March 2009 photo 3/6
|
Mår piss idag..:/
Kan inte fatta att de har gått två fucking år de känns som om de var igår jag åkte till ultuna med dig.
Du var min bästa vän och den finaste hästen man kunde få.
Varför var de just du som fick ont i hoven så att du inte kunde gå, varför var de just du som lämnade mig.?
Ibland tänker jag på hur de skulle vart om du fortfarande levde och fanns här vid min sida. Men de går inte att förendra de som har gjorts. Nu lär jag tänka framåt men de går inte jag är fast i en fälla som ja inte kan gå ur. Den fällan spelar upp de hemska som hände
7 mars 2007,
varje natt. från att vi åkte från annete till att du går åt ett håll och jag och annete mot ett annat.
Saknaden blir större varje dag som går.
En lycklig saga som plötsligt försvinner,
ett hastigt farväl och tårar som rinner,
munnen skrattar och hjärtat gråter
han gick och kommer aldrig åter
Dikt tillägnad Bruno. Den finaste häst som någonsin vandrat här på jorden.
Jag ville ge dig livet.
Jag ville dig bara gott.
Fast jag tog dig förgivet,
det har jag nu förstått.
All smärta som jag gett dig?
och alla onda ord?
Jag saknar dig här brevid mig,
högst på denna jord.
Jag hann inte säga "hej då",
det är så otroligt svårt att förstå.
Jag hoppas du ser hur jag gråter,
och att du från himlen ler och förlåter.
Kan inte fatta att de har gått två fucking år de känns som om de var igår jag åkte till ultuna med dig.
Du var min bästa vän och den finaste hästen man kunde få.
Varför var de just du som fick ont i hoven så att du inte kunde gå, varför var de just du som lämnade mig.?
Ibland tänker jag på hur de skulle vart om du fortfarande levde och fanns här vid min sida. Men de går inte att förendra de som har gjorts. Nu lär jag tänka framåt men de går inte jag är fast i en fälla som ja inte kan gå ur. Den fällan spelar upp de hemska som hände
7 mars 2007,
varje natt. från att vi åkte från annete till att du går åt ett håll och jag och annete mot ett annat.
Saknaden blir större varje dag som går.
En lycklig saga som plötsligt försvinner,
ett hastigt farväl och tårar som rinner,
munnen skrattar och hjärtat gråter
han gick och kommer aldrig åter
Dikt tillägnad Bruno. Den finaste häst som någonsin vandrat här på jorden.
Jag ville ge dig livet.
Jag ville dig bara gott.
Fast jag tog dig förgivet,
det har jag nu förstått.
All smärta som jag gett dig?
och alla onda ord?
Jag saknar dig här brevid mig,
högst på denna jord.
Jag hann inte säga "hej då",
det är så otroligt svårt att förstå.
Jag hoppas du ser hur jag gråter,
och att du från himlen ler och förlåter.