Se på ronja som går där på vägen,
se på ronja Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går hon ut och går
för att söka sig äventyr.

Hon går så långt som vägarna räcker,
hon har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i'n,
det är det som ger henne sitt mod.

Hon är fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; -- Kom!,
i hennes galna luffareblod.

Hon är fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; -- Kom!,
i hans galna luffareblod.

Se på ronja som går där på vägen,
se på ronja Guds lille fyr.
Nog blir hon trött ibland
och då tänker hon;
"Varför söker jag äventyr?"

"Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr."

Hon är fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; -- Kom!,
i hans galna luffareblod.

Hon är fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; -- Kom!,
i hans galna luffareblod.

Annons

The photo has no tags

March 2014