July
Sunday 15 August 2010 photo 6/6
|
Mina Änglar I Himlen!
Jag vet inte vad jag igentligen ska skriva, tyckte bara att det var dags att få ut alla mina skuldkänslor, de känns som mitt fel att Bruno är borta. Marino och Blizzen var de för att de var gamla men det var mitt beslut ifall Bruno skulle tas bort. Jag vet att jag gjorde de rätta men om jag hade sagt de andra hade han kanske varit vid min sida just nu. Varit den där hästen som jag kunde slänga mig runt halsen gråta ut och bli tröstad av. Jag vet att det låter konstig men jag blir alltid lugn när jag tänker på mina älskade änglar.<3 Jag vet att de finns vid min sida och vakar över mig, de är de som säger om jag gör något fel, de är de som finns där och stöttar mig igenom allt som kmr i min väg. De är mina änglar som väntar på mig uppe i himlen. Visst jag har knappt ett minne med Marino, men de var han som lärde mig att rida, de var hans som lät mig springa runt hans fötter och var allmänt dryg. Han stog ut med mig han var den hästen somär 1 på miljonen. Han hade hjärtat av guld!
Bruno var min egna lilla fina shettis, han var bråkig, busig och bet mig ibland, men det gjorde ingenting. Han kunde vara hur han ville för mig var han fortfarande den bästa. Jag älskar honom hur mycket som helst. Det är den hästen jag vill ha vid min sida föralltid. Den underbarste, jag kmr ihåg när vi sa hejdå jag krama han, gav han godis gav grimskaftet till tjejen som skulle ta han ifrån mig föralltid. Jag gick mot dörren men kollade bakåt hela tiden ville se om han kollade mot mig men han stapplade mot sitt öde som om han redan visste vad som skulle hända. Han var den modigaste jag vet.
Blizzen var min första och enda hund, han fanns redan där när jag föddes, han stog ut med mig som drog han i svansen hela tiden, skrek och var bara för dryg. Men han brydde sig aldrig, han bet mig aldrig, han var den bästa. När vi tog bort han också var jag också med min moster ringde mig och sa "vill du följa med på blizzens sista tur?" jag ville verkligen säga hejdå på bästa sätt till honom. Vi åkte in t stan, tog ut han sen gick in med han t veterinären vi la hans huvud i mitt knä jag kmr ihåg att jag ruskade om i hans päls och sa "jag älskar dig" för sista gången, de gav han spruta och min bästevän var borta för alltid han hängde helt livlös i mitt knä.
Mina änglar väntar på mig vid himlaporten där vi ska förenas igen någon dag.
Jag vet inte vad jag igentligen ska skriva, tyckte bara att det var dags att få ut alla mina skuldkänslor, de känns som mitt fel att Bruno är borta. Marino och Blizzen var de för att de var gamla men det var mitt beslut ifall Bruno skulle tas bort. Jag vet att jag gjorde de rätta men om jag hade sagt de andra hade han kanske varit vid min sida just nu. Varit den där hästen som jag kunde slänga mig runt halsen gråta ut och bli tröstad av. Jag vet att det låter konstig men jag blir alltid lugn när jag tänker på mina älskade änglar.<3 Jag vet att de finns vid min sida och vakar över mig, de är de som säger om jag gör något fel, de är de som finns där och stöttar mig igenom allt som kmr i min väg. De är mina änglar som väntar på mig uppe i himlen. Visst jag har knappt ett minne med Marino, men de var han som lärde mig att rida, de var hans som lät mig springa runt hans fötter och var allmänt dryg. Han stog ut med mig han var den hästen somär 1 på miljonen. Han hade hjärtat av guld!
Bruno var min egna lilla fina shettis, han var bråkig, busig och bet mig ibland, men det gjorde ingenting. Han kunde vara hur han ville för mig var han fortfarande den bästa. Jag älskar honom hur mycket som helst. Det är den hästen jag vill ha vid min sida föralltid. Den underbarste, jag kmr ihåg när vi sa hejdå jag krama han, gav han godis gav grimskaftet till tjejen som skulle ta han ifrån mig föralltid. Jag gick mot dörren men kollade bakåt hela tiden ville se om han kollade mot mig men han stapplade mot sitt öde som om han redan visste vad som skulle hända. Han var den modigaste jag vet.
Blizzen var min första och enda hund, han fanns redan där när jag föddes, han stog ut med mig som drog han i svansen hela tiden, skrek och var bara för dryg. Men han brydde sig aldrig, han bet mig aldrig, han var den bästa. När vi tog bort han också var jag också med min moster ringde mig och sa "vill du följa med på blizzens sista tur?" jag ville verkligen säga hejdå på bästa sätt till honom. Vi åkte in t stan, tog ut han sen gick in med han t veterinären vi la hans huvud i mitt knä jag kmr ihåg att jag ruskade om i hans päls och sa "jag älskar dig" för sista gången, de gav han spruta och min bästevän var borta för alltid han hängde helt livlös i mitt knä.
Mina änglar väntar på mig vid himlaporten där vi ska förenas igen någon dag.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 16 Aug 2010 00:00
Alfonz och Max väntar på mig där också <3
LittleSadGirl
Sun 15 Aug 2010 23:59
Dom finns alltid hos dej gumman <3 Dom kommer aldrig kunna lämna dej förevigt för du älskade dom å dom älskade dej gumman <3<3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brainwildchild/469172423/
Visa toppen
Show footer