Spöket utan ansikte

Jag kommer att fortsätta vänta på dig till slutet.
Jag saknar tiden då det var du och jag, fast jag vet att det aldrig kommer bli så igen.
Men det kändes så rätt så rätt.
Jag har letat efter spår efter dig, men ej funnit några.
Ett spöke av dig är allt jag har kvar att hålla om.
Jag vaknar om nätterna, och finner att där finns bara jag och ingen att hålla om.
Och inget finns kvar av vad vi hade.
Jag går där vi gick, tänker på att sist jag gick här och höll din hand.
Med bilderna av dig och mig.
Jag andas ut i kylan och ser imman, undrar om det är du, du jag känner.
Om det är du jag känner som spökar hos mig för alltid.

Jag trodde det var du, som jag väntade på till slutet.
Men fel, så fel.
Jag väntar inte på dig, det var det vi hade.
Känna någons närhet och veta, nu är det bara du och jag.
Spåren jag sökt efter, kärlek.
Ett spöke, av kärleken är allt jag har kvar.
Vaknar om nätterna, och där finns bara jag och ingen att hålla om.
Ingen kärlek finns kvar av det jag en gång hade.
Jag går där vi gick sist, tänker på sist jag kände kärlekens hand mot mitt hjärta.
Med bilderna av oss, av kärleken.
Jag andas ut i kylan och ser imman, undrar om det är kärleken, kärleken jag känner.
Om det är kärleken, som spökar hos mig för alltid.

Jag vet vad jag såg, det jag väntade på till slutet.
Det känns så fel, så rätt.
Det är du jag har väntat på.
Känna din närhet och veta, att det bara ska bli du och jag.
Spåren jag sökt efter, dig.
Ett spöke av dig är allt jag har att hålla om.
Vaknar om nätterna, men du är inte här så jag kan hålla om dig.
Den kärlek jag vill ge dig exciterar inte.
Jag går där jag mötte dig första gången, där jag kände kärlekens hand mot mitt hjärta än en gång.
Med bilderna av dig och mig.
Jag andas ut och ser imman, undrar om det är du, du jag känner.
Om det är kärleken till min vän, som spökar hos mig för alltid.

There are more blog posts on this day (10)