Tuesday 13 November 2007 photo 4/6
|
hon känner sig sårad, ensam och liten men mest utav allt så känner hon sig sviken sviken av dem som hon en gång hade älskat och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa hon tittar upp mot stjärnorna, ser vad som står skrivet: du är inte den som ska leva detta livet hon skriker till sin gud, varför blev jag denna flicka om jag aldrig kommer må bra och aldrig mera hitta, men hon får inget svar, det existerar bara tystnad hon skriker ut sin sorg med det är ingen som lyssnar, nu på kvällen kommer gråten, sminket försvinner, maskaran rinner ner och tårarna vinner hennes kinder är våta och ögonen svider men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider, hon försöker att prata men hon får inte fram ett ord hon är tyst på utsidan men skriker innombords hon ger nu upp dehär livet och isolerar sig i ett rum där hon alltid kan vara för sig själv man måste alltid fortsätta vandra och förstå, men flickan orkar inte mer så hon slutade att gå och nu har hon gått vilse, kan inte hitta hem hon är vilse på vägen, utan ngn vän sviken blev för många, så hon orka inte vänta vänta på en bättre tid ochs lippa o kämpa dag efter dag, och varje bit för bit har hon tagit sig egenom lyckorus och skit hennes liv är som en mardröm, hennes mardröm är sann det blir inte som i sagor, att kärleken vann hon hade en bra vän, den bästa som hon haft men henne svek hon, för hon inte fick plats, plats i flickans hjärta som krossas när hon ler, ber till sin gud om att slippa leva mer hon vandrar, men hon kommer aldrig fram hon går ensam på vägen, med hjärtat fullt av skam hon har svikit sina vänner, hon har blivit ett fel hon tog sig upp ur sin grop, men problemen är nu fler ibland kommer hon hem, helt sönderslagen hon vägrar att visa sig på resten av dagen, sätter plåster på såren och säger att hon ramlat, men sanningen är, att flickan blivit misshandlad hon stannar på vägen och hon får en panikattack hon slår och hon skriker, men har inte någon makt hon är lämnad av gud, hon är sviken av livet hon går en stig som inte finns och tar ångesten förgivet, en sömnlös natt, hon är van vid såna nätter, hon är hel utanpå men inuti så är hon sönder sitter fast i situationen och kan inte komma loss, hon är flickan som är feg, men hon är VAN vid att slåss. hon är flickan som inte kan va glad, hon känner bara hat hon är flickan som inte kan va glad, hon känner bara hat </3
Annons