Wednesday 17 November 2010 photo 2/3
![]() ![]() ![]() |
Efter att ha fattat beslutet om att genomföra det samtal som hade kunnat kasta hela mitt liv upp och ner i en handvändning, så bosatte sig nervositeten i min kropp. I mer än 12 timmar så torterades jag obönhörligen, eftersom att jag innerst inne vet, att detta var någonting som jag var tvungen att göra, om inte för min egen skull, så för hans.
Jag vill inte vara den blint förälskade flickan som är en tortyr för mannen i fråga att möta. Jag vill inte ha de här känslorna för honom, jag är inte stolt över att de har bosatt sig inom mig.
Dock så finns det ingenting jag kan göra. Tror ni på kärlek vid första ögonkastet?
Det gjorde inte jag, inte på något sätt. Men jag har fått tänka om angående det den senaste tiden, ty när jag träffade, såg, honom första gången började hela min värld att snurra. Känslorna bubblade i min kropp likt underjordiska havsströmmar, och i den stunden var jag nästan säker på att jag dött och kommit till en högre verklighet, kalla det himlen om du vill.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna förklara, de här känslorna. Under mitt samtal med honom idag, som jag skall få anledning att återkomma till i detta inlägg, fick stundens övertygelse mig att inse att jag aldrig förr insett var kärlek egentligen är.
För kärlek är inte åtrå, och kärlek är inte att vilja ha någon vid sin sida. Inte heller utmärks den av en vilja att vara med den personen oavbrutet - även om dessa ting kanske är symtom som uppkommer efter en tids förälskelse.
För mig är det främsta tecknet på kärlek en vilja att offra sitt liv, sina tankar, sitt eget välbefinnande för personen i fråga. Det kan låta stort, det kan verka machosistiskt, jag vet inte vilka tankar som föder sig inom dig.
Men jag vet, att det är precis vad jag skulle kunna göra för honom, om situationen krävde det. Ty två ting är jag absolut säker över;
1. Jag kommer aldrig att svika känslorna som jag hyser för honom. Vare sig det handlar om ett medvetet val, eller något som sker djupt inom mig, så är äkta kärlek svår att bortse från, alla mina beslut grundas på att jag är blint förälskad, min relation till andra människor påverkas av det. Men...
2. Jag är också absolut säker på att det aldrig kommer att bli någonting annat än ett ouppnåerlig dröm. Vissa drömmar är menade att bli verklighet, och vissa kommer aldrig att bli någonting annat än just det, en dröm.
Men denna bekgrund över mitt känsloliv, och min stora passion för honom, tror jag att tiden är mogen för att beröra det egentliga ämnet med denna text; dagens stora samtal.
Jag inledde med att berätta om den tortyr jag utsatt mig själv för sedan jag fattade detta beslut, och jag var oerhört nervös. Jag har inte fått en blund i ögonen den gångna natten - och inte heller har jag kunnat få i mig någon mat. Det har vänt innan jag hunnit svälja det.
När jag för nästan exakt nio timmar sedan berättade för honom att jag hade ett ämne som jag var tvungen att diskutera med honom - ja, då höll jag på att svimma bara utav att uttala orden. Feg som jag är, vågade jag inte att konfrontera situationen där och då, utan nöjde mig med att ge honom en vag föraning över vad som komma skulle.
Nåja, när lunchen var över fann jag att det var hög tid att genomföra samtalet, och jag tog mod till mig och letade upp honom. Jag ska bekänna, att jag aldrig någonsin innan har varit så rädd. Jag har nog inte någon gång förut så gärna velat sjunka genom golvet som den sekund när vi steg in i det tomma rummet för vårt samtal - och mina knän var som gelé.
Jag trodde inte att jag skulle kunna uttala orden "Jag är förälskad i dig" utan att brista ut i gråt, men jag klarade av det, och med rätta kanske jag skall vara stolt över den bravaden, jag vet inte.
Sedan var det bara att vänta på en reaktion - och trots att det endast var sekunder som passerade innan han gav mig ett svar - så kändes sekunder som evighetslånga timmar. Miljoner tankar hann passera genom min hjärna under loppet av den korta tidsperioden, och... Jag förväntade mig att han skulle skrika åt mig, skälla ut mig efter konstens alla regler, ge mig en reaktion så negativ som den egentligen borde bli.
Istället så ler han. Och hans leende är bland det vackraste jag någonsin sett, och jag tillbringar en stor del av min tid med att iaktta bilder av diverse Twi-skådisar. Och ändå tar det där leendet priset. Jag blir alldeles genomvarm, känslorna bubblar över, och för en kort sekund brukar jag att vara alldeles, alldeles lycklig.
Eller, jag skulle i normala fall reagerat på det sättet. Men inte då. Och när han sedmera uttalar orden, att han känner sig hedrad, så tappade jag förnuft, sans och vett fullkomligt.
Nej, nej, ni kan vara lugna. Jag gjorde ingenting oöverlagt. Jag gjorde inte någon av alla de miljoner ting som passerade genom mitt huvud, jag försökte återfå kontrollen över mina känslor. Jag lyckades också - efter en diskussion med honom kring mina känslor. Eller, han diksuterade, och jag lyssnade, och försökte tvinga mig själv till att återigen ramla ned på jorden.
Nu måste jag avsluta med att fråga er en sak; tror ni att han förstår hur allvarliga mina känslor för honom egentligen är?
// Emy
Camera info
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
Jag försökte... Men när rädsla och nervositet tar över är det svårt att få fram orden på ett vackert sätt "/.
Nej, han sa bara att jag måste kontrollera mina känslor.
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
men jag tror inte han verkligen förstår, om allt han säger är: jag känner mig hedrad.
då kan han verkligen inte förstå, innerst inne, hur du känner för han.
<3
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
nej, jag är rädd för det också. och jag är också rädd för mig själv, och mina känslor... "/
![](http://cdn08.dayviews.com/80/_u1/_u6/_u0/_u1/_u5/_u1/u1601519/1261438569_1.jpg)
och när han väl insåg hur mke jag verkligen brydde mig om han, så berättade han att även han gillade mig på samma vis..
så jag hoppas de löser sig för dig med! <3
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Jag tror han förstår.
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
Jag gör mitt bästa för att klarar av denna kampen också.
Jag tror att det var ett äkta leende. Men man kan aldrig vara säker... <3
Finns <3
P.s har du nån bild på honom? ;)
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
Ja, jag har en bild på honom ; )
kramgoaskrattungen@hotmail.com (msn) x) <3
Finns btw,<3
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
Jag vet inte vad som kommer att hända. Jag vet inte ens vad jag vill ska hända. <3
![](http://cdn08.dayviews.com/54/_u1/_u5/_u4/_u0/_u4/_u2/u1540423/1307333920_m_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u6/_u4/_u2/_u7/_u5/u2642752/1308995555_m_1.jpg)
Ja, han är gift.. och han har barn som är äldre än mig. <3
77 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/breathingtts/477713019/