November
Sunday 17 May 2009 photo 2/2
|
"Ingen tycker om dig. Varför skulle de göra det? Du är ju bara elak. Om hon säger att hon tycker om dig så ljuger hon bara. Till mig sa hon att hon inte tycker om dig alls"
Orden som ekar i huvudet. Jag är inte värd att älska. Nej. Jag är ett elakt barn. Jag ska lära mig att vara snäll.
"Du får stå här tills du lärt dig att tala sanning". Vilken sanning? Jag visste inte vad ni pratade om. Jag minns inte hur jag kom i säng. Minns bara de ändlösa minuterna.
Jag minns de sträva händerna som drog upp mig ur sängen, utan kläder. Puttade fram mig i min sårbara nakenhet mot de som låg i sängen. Jag såg hur de ryggade tillbaka. Det måste varit mig, jag som var äcklig. Jag minns skammen. Jag minns de hårda orden.
Jag minns nätterna. Dörren rycks loss i vrede, ett knäckt näsben, rattfylla och blod. Förvirringen. De vuxnas blickar som förändras till någon slags galenskap och andedräkten som stinker sprit.
Jag minns hotfullheten, spottet som yrde och ansiktet så nära mitt när det skrek. Jag minns att jag inte fick bli arg. Det blev bara värre. Sa jag något skulle det bli värre. Jag borrade in tårna i golvet för att dämpa mitt behov av att skrika.
Kan jag inte få glömma? Jag vill bara glömma.
Orden som ekar i huvudet. Jag är inte värd att älska. Nej. Jag är ett elakt barn. Jag ska lära mig att vara snäll.
"Du får stå här tills du lärt dig att tala sanning". Vilken sanning? Jag visste inte vad ni pratade om. Jag minns inte hur jag kom i säng. Minns bara de ändlösa minuterna.
Jag minns de sträva händerna som drog upp mig ur sängen, utan kläder. Puttade fram mig i min sårbara nakenhet mot de som låg i sängen. Jag såg hur de ryggade tillbaka. Det måste varit mig, jag som var äcklig. Jag minns skammen. Jag minns de hårda orden.
Jag minns nätterna. Dörren rycks loss i vrede, ett knäckt näsben, rattfylla och blod. Förvirringen. De vuxnas blickar som förändras till någon slags galenskap och andedräkten som stinker sprit.
Jag minns hotfullheten, spottet som yrde och ansiktet så nära mitt när det skrek. Jag minns att jag inte fick bli arg. Det blev bara värre. Sa jag något skulle det bli värre. Jag borrade in tårna i golvet för att dämpa mitt behov av att skrika.
Kan jag inte få glömma? Jag vill bara glömma.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/breeindahouse/369010612/
Visa toppen
Show footer