July
Wednesday 23 November 2011 photo 1/2
|
Självisk eller självgod
- Vad är rätt och fel?
Något som jag funderade mycket över idag
Efter att en händelse inträffat i början av dagen idag, som gav mig en tankeställare så ägnade jag mycket tid av resten av dagen till att fundera kring detta. Vad innebär det att vara självisk? Kan man vara självgod utan att vara självisk? Varför är vi själviska? Tankarna yrade vidare och tillslut blev jag nästan lite arg över det som jag kom fram till. Jag hade tänkt skriva ner funderingarna och tankarna som kom upp i mitt huvud idag så då kan jag ju lika bra låta er få läsa om dem också :)
Den senaste tiden har jag ganska ofta råkat ut för att människor i min omgivning beter sig på ett själviskt sätt som så småningom drabbar mig. Så idag när det hände än en gång var jag fast besluten över att fundera och reflektera över detta. Nästan direkt dök det upp en tanke i mitt huvud om något jag hört "människor blir bara mer och mer själviska i takt med att samhället förändras", och på sätt och vis kan jag faktiskt hålla med. Just då kände jag mig verkligen upprörd över att vara människa, varför beter vi oss så otroligt dåligt mot oss själva och medmänniskorna runt omkring oss?
Jag funderade vidare på hur det ser ut hos andra djurarter. Automatiskt funderade jag över hur hästarna är. De är absolut inte själviska skulle jag vilja säga, de är en flock beroende av varandra, de blir trygga av varandra och överlever inte själva. Så hästar måste vara i flock för att överleva de måste värna om flocken lika mycket som de värnar om sig själva. Det är här som en stor skillnad mellan häst och människa finns. Och glappet blir bara större och större.
För från början var vi människor precis som hästarna vi var beroende av varandra och brydde oss lika mycket om andra som vi gjorde om oss själva och det finns fortfarande människor som har det så. De delar med sig och upplever livet tillsammans, delar glädje och sorg, de lever för att de har varandra. Men allt eftersom många av världens människor har det allt mer lyxigt nu, bortskämda med massor olika föremål, glömmer man bort detta, om att värna om varandra. Istället tar man saker för givet, för hur det än går så vet man att man klarar sig, man överlever på pengarna och sakerna som man äger medan medmänniskorna flyter allt mer bort från en. Och för att inte börja tala om allt det som vi människor gör mot jorden och miljön istället för att tänka globalt så tänker vi själviskt.
Men så tänkte jag vidare på de människorna som faktiskt inte hängt med i denna förändring utan som fortfarande lever av varandra. Bryr de fortfarande sig om sig själva trots att de väldigt sällan agerar på ett själviskt sätt? Eller har de glömt bort sig själva och ser sig själv som en väldigt svag människa som bara blir stark när man är med andra?
– Jag vet inte svaret men jag är i alla fall säker på att man kan tycka väldigt bra om sig själv utan att vara självisk.
För jag tycker absolut att man ska tycka om sig själv, man ska vara stolt över den man är, älska sig själv och vara oerhört tacksam över att man är den man är. Men bara för att man tycker allt detta så innebär det ju inte att man är självisk man kanske är självgod men å andra sidan vad är det för fel på det?
För mig är det positivt att vara självgod och tycka bra om sig själv. För det är ju så att tycker du illa om dig själv så är det svårare att övertyga andra om att vara med dig. Är du däremot självgod så upptäcker även andra hur underbar just du faktiskt är. För bara för att du är självgod så innebär det ju inte att du inte bryr dig om andra det betyder ju mer att du tycker bra om dig själv.
För mig är man självisk när man inte tänker på andra än sig själv. Man bryr sig inte om andra och kan inte se saker och ting från deras synvinkel, eller rättare sagt man vill inte göra det. När man fattar beslut så försöker man bara fatta det bästa beslutet för sig själv utan att bry sig om vad andra hade mått bra av. Men bara för att man är självisk så innebär det ju inte att man tycker om sig själv.
Så det jag försöker få fram är att det optimala är att vara självgod utan att vara självisk. Det är en svag gräns men det är absolut en stor skillnad mellan att vara självgod och självisk. I dagens samhälle är det tyvärr så att man blandat ihop de båda uttrycken så visar man sig det minsta självgod så ses det inte som något positivt utan tvärtom. Och så borde det ju absolut inte vara.
Jag har så otroligt mycket att tacka hästarna för. De har visat mig att det absolut inte är fel att tycka om sig själv. Det borde alla göra. Hästarna har hjälpt mig lära känna mig själv, de har lärt mig att se på mig själv och vara stolt. För jag är stolt över att jag är den jag är! Och det borde ni också vara för ni alla är fantastiska!
Nu vill jag veta vad Ni tycker om saken!
Efter att en händelse inträffat i början av dagen idag, som gav mig en tankeställare så ägnade jag mycket tid av resten av dagen till att fundera kring detta. Vad innebär det att vara självisk? Kan man vara självgod utan att vara självisk? Varför är vi själviska? Tankarna yrade vidare och tillslut blev jag nästan lite arg över det som jag kom fram till. Jag hade tänkt skriva ner funderingarna och tankarna som kom upp i mitt huvud idag så då kan jag ju lika bra låta er få läsa om dem också :)
Den senaste tiden har jag ganska ofta råkat ut för att människor i min omgivning beter sig på ett själviskt sätt som så småningom drabbar mig. Så idag när det hände än en gång var jag fast besluten över att fundera och reflektera över detta. Nästan direkt dök det upp en tanke i mitt huvud om något jag hört "människor blir bara mer och mer själviska i takt med att samhället förändras", och på sätt och vis kan jag faktiskt hålla med. Just då kände jag mig verkligen upprörd över att vara människa, varför beter vi oss så otroligt dåligt mot oss själva och medmänniskorna runt omkring oss?
Jag funderade vidare på hur det ser ut hos andra djurarter. Automatiskt funderade jag över hur hästarna är. De är absolut inte själviska skulle jag vilja säga, de är en flock beroende av varandra, de blir trygga av varandra och överlever inte själva. Så hästar måste vara i flock för att överleva de måste värna om flocken lika mycket som de värnar om sig själva. Det är här som en stor skillnad mellan häst och människa finns. Och glappet blir bara större och större.
För från början var vi människor precis som hästarna vi var beroende av varandra och brydde oss lika mycket om andra som vi gjorde om oss själva och det finns fortfarande människor som har det så. De delar med sig och upplever livet tillsammans, delar glädje och sorg, de lever för att de har varandra. Men allt eftersom många av världens människor har det allt mer lyxigt nu, bortskämda med massor olika föremål, glömmer man bort detta, om att värna om varandra. Istället tar man saker för givet, för hur det än går så vet man att man klarar sig, man överlever på pengarna och sakerna som man äger medan medmänniskorna flyter allt mer bort från en. Och för att inte börja tala om allt det som vi människor gör mot jorden och miljön istället för att tänka globalt så tänker vi själviskt.
Men så tänkte jag vidare på de människorna som faktiskt inte hängt med i denna förändring utan som fortfarande lever av varandra. Bryr de fortfarande sig om sig själva trots att de väldigt sällan agerar på ett själviskt sätt? Eller har de glömt bort sig själva och ser sig själv som en väldigt svag människa som bara blir stark när man är med andra?
– Jag vet inte svaret men jag är i alla fall säker på att man kan tycka väldigt bra om sig själv utan att vara självisk.
För jag tycker absolut att man ska tycka om sig själv, man ska vara stolt över den man är, älska sig själv och vara oerhört tacksam över att man är den man är. Men bara för att man tycker allt detta så innebär det ju inte att man är självisk man kanske är självgod men å andra sidan vad är det för fel på det?
För mig är det positivt att vara självgod och tycka bra om sig själv. För det är ju så att tycker du illa om dig själv så är det svårare att övertyga andra om att vara med dig. Är du däremot självgod så upptäcker även andra hur underbar just du faktiskt är. För bara för att du är självgod så innebär det ju inte att du inte bryr dig om andra det betyder ju mer att du tycker bra om dig själv.
För mig är man självisk när man inte tänker på andra än sig själv. Man bryr sig inte om andra och kan inte se saker och ting från deras synvinkel, eller rättare sagt man vill inte göra det. När man fattar beslut så försöker man bara fatta det bästa beslutet för sig själv utan att bry sig om vad andra hade mått bra av. Men bara för att man är självisk så innebär det ju inte att man tycker om sig själv.
Så det jag försöker få fram är att det optimala är att vara självgod utan att vara självisk. Det är en svag gräns men det är absolut en stor skillnad mellan att vara självgod och självisk. I dagens samhälle är det tyvärr så att man blandat ihop de båda uttrycken så visar man sig det minsta självgod så ses det inte som något positivt utan tvärtom. Och så borde det ju absolut inte vara.
Jag har så otroligt mycket att tacka hästarna för. De har visat mig att det absolut inte är fel att tycka om sig själv. Det borde alla göra. Hästarna har hjälpt mig lära känna mig själv, de har lärt mig att se på mig själv och vara stolt. För jag är stolt över att jag är den jag är! Och det borde ni också vara för ni alla är fantastiska!
Camera info
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brillianthorses/498936751/
Visa toppen
Show footer