July
Sunday 22 January 2012 photo 1/1
|
3 år
Nu har jag ju haft Molly i ganska exakt tre år. Så här kommer en text om hur vår resa sett ut från början, till där vi är idag :)
Januari 2009 blev jag halvfodervärd på b-ponnyn Molly. Intrycket jag då hade av henne var att hon var envis, sur och okänslig. Eftersom jag då var dressyr ryttare så märkte jag ganska snart att hon var också var dåligt utbildad. Trots att hon var 10 år så var hon bara grundutbildad. Dressyr var deffinitivt inte hennes favorit men trots det jobbade vi vidare. Men hon var svår. Hon bockade minst 4 bocksprång varje gång jag fattade galopp och då menar jag inga glädje skutt utan hon bara bockade i protest. Hela tiden så omotiverad, sur och envis. Det var inte förrän i slutet på mars som jag började upptäcka Natural Horsemanship.
Och detta kom att var lösningen på alla våra problem. Vi började så smånignom gå igenom de grundläggande övningarna och det gick framåt. Nu kom ju faktiskt Molly fram till mig i hagen iaf. Men problemet var bara att jag inte tog med mig Natural horsemanship upp på ryggen. Utan det slutade med att vi funkade super på marken och i sadeln var vår relation den motsatta.
Som jag nämnt tidigare så var det formen som var det stora problemet. Sommaren 2009 började jag rida med snodd (halsförlängare). Jag sattsade på dressyr och gjorde därför allt för att lyckas, även om min häst inte var lika glad över det. Under sommaren deltog vi också i vår första av två dressyr tävlingar.
Hösten kom och i oktober lyckades vi ordna en NH lektion. Lektinoen var så otroligt inspirerande och lärorik. Nu blev det allt lättare att gå vidare inom NH. Så småninogm, när vintern började skylta så blev Molly återigen bockig. Varje gång jag red henne så bockade hon. Men efter att jag galopperat runt, runt, runt på volten så slutade hon så småningom. Det var också under denna vintern som jag började intressera mig för western. Vi började rida utan nosgrimma på tränset också använde vi reptyglar istället för vanliga tyglar. Dessutom började jag variera ridningen genom att stundtals rida på en hand. Trots denna possitiva förändring så fortsatte Molly att vissa sin olycklighet genom bocksprången.
I februari 2010 kom vänd punkten. Då fick jag mina allra första NH filmer. Däribland en film om naturlig ridning, fluidity med andra ord (kommer skriva mer om detta i en annan text). Det var då jag insåg att trots att jag red utan nosgrimma, på allt mer lösa tyglar så betydde det inte att jag slutat rida som en dressyr ryttare. Jag insåg att jag red dressyr med min kropp, trots att jag inte var medveten om det. Dressyr sitsen som är väldigt stilla och strikt var raka motsattsen till det sätt jag började rida på nu. Och när sommaren kom så kunde man se en tydlig skillnad i vår ridning - allt var mycket friare!
Sommaren 2010 utvecklades vår relation enormt. Jag började i juni att rida i endast repgrimma. Så sedan sommaren 2010 så har vi ridit utan verken bett eller sadel -Skönt! :D Så småningom utvecklades även detta ytterligare bär jag för första gången i mitt liv red utan någon utrustning på Molly! Helt underbart! I slutet på sommaren 2010 var vi tvugna att ta ett uppehåll i ridningen eftersom vi inte riktigt kom överrens :P Så då sattsade vi istället väldigt mycket på leken från marken.
Efter någon månad var vi tillbaka i ridningen igen, och då gick det mycket bättre. Hösten kom så småningom och vi red allt mer på stubbåkrarna. Till vår lycka gick hästarna ute i sommarhagarna ända in i mitten på november månad! :D Vanligtvis brukar de nämligen lämna sommarhagarna redan i början på september.
I november var vi också på vår första NH kurs. Molly följde dock inte med utan jag gick dit som fotfolk. Och vilken inspiration jag hade när jag kom hem!
December och januari och till och med februari passerade utan att Molly bockade någonting i galoppen! Ni kan tro att jag var förvånad. Efter att ha testat lite så upptäckte jag att det var när man tvingade henne till något som hon inte ville som hon började protestera genom att bocka. Men sammarbetade vi och om jag lyssnade på henne så inträffade det aldrig att hon bockade. Varje ridpass klarar vi att galoppera utan några problem med bocksprång! Jag kommer ihåg hur Molly alltid bockat tidigare, även när andra red henne. Man hade ingen lösning på problemet. Tränare uppmannade ryttaren som red henne att dom skulle rida på och ignorera det så tröttnar hon snart. Det ingen tänkte på var att hästen kanske hade en vettig anledning till allt bockande, hon kanske var upprörd eller störd av något, nöjd var hon i alla fall inte?
Under 2011 har vi gjort stora framsteg i vår relation. Dessa har främst visats sig när vi leker löst. För det har vi börjat göra allt mer nu på senare tid. Något som underlättade mycket under 2011 och slutet på 2010 var att det inte var någon annan som red henne, den andra halvan av veckan. För i början var det så. Jag har sett folk komma och gå och nu är det bara jag som har henne alltså, alla dagar i veckan :)
Våren 2011 åkte vi på NH kurs vilket var lärorikt. Molly verkade riktigt nyfiken över att befinna sig i ett helt annat ridhus än det där hemma! Det gick i alla fall hur bra som helst. På sommaren åkte vi iväg till några sjöar i närheten. Här prövade jag för första gången att rida Molly genom vatten (som inte är en vattenpöl alltså). Vi red runt och utforskade naturen i området och hade helt enkelt en väldigt mysig dag. Sommaren bestod också av ännu fler NH lektioner vilket var skitkul. Väldigt inspirerande och roligt!
Under hösten och vintern 2011 har det inte hänt något speciellt, vi har lagt mest fokus på att just leka och ha kul. Vi har prövat en del nya lekar och trick. Jag vet inte om det är för att jag lärt känna Molly bättre nu eller om det helt enkelt bara är så att Molly har förändrats. Någonting är det i alla fall. För, för mig är hon en helt annan häst nu glad, humoristisk, busig, charmig och skitsmart.
"Ibland känns det så ofattbart. Vilken tur jag haft att fått lära känna denna underbara häst. Hon är nog den av alla hästar och människor som lärt mig allra mest. Och tänk att det nu gått tre år sedan vår resa startade. Och än är den inte slut. För varje dag lär hon mig något nytt, varje dag förbluffar hon mig. Jag kan inte nog med att poängtera hur mycket hon förändrat mig. Hon har hjälp mig att bli den jag vill vara...
...för hos henne är jag fri, fri som en fågel."
Annons
Camera info
Camera NIKON D3000
Focal length 46 mm
Aperture f/6.3
Shutter 1/160 s
ISO 100
Tatchit
Fri 10 Feb 2012 08:44
gud. hur lyckas alla komma så långt med sina hästar så fort liksom? jag stressar inte i press eller något, men ändå undrar jag vad som gör att det tar så himla mycket längre tid för mig och tim liksom...
Brillianthorses
Sat 11 Feb 2012 17:13
Det är ju olika från häst till häst också kan det hända att man gör enorma framsteg under några månader sen står det still ett tag osv. Vissa dagar känns det nästan som om inget har förbättrats mellan mig och Molly, då är det skönt att kunna gå tillbaka och se på bilder, filmer eller läsa texter som jag skrivit tidigare om vår relation :)
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brillianthorses/501177514/
Visa toppen
Show footer