July
Sunday 6 January 2013 photo 1/2
|
Utvecklingens fram-och baksida
Tog lite tid idag till att fundera över utvecklingen de senaste åren. Så mycket har hänt och utvecklats. För 20 år sedan var det ovanligt att en vanlig "Svensson-familj" ens ägde en dator. Det var inte heller så att varje människa hade sin egen mobil som var så pass utvecklad så att den egentligen skulle kunna innehålla hela ditt liv. För mindre än 100 år sedan var elektricitet i vanliga bostäder ingen självklarhet. Nu, 100 år senare, har vi diverse olika elektriska prylar som tvättmaskiner, tv-apparater, diskmaskiner, mikrovågsugnar, vattenkokare och till och med egna espressomaksiner. Vilken utveckling!
Men sen finns det ju som alltid en annan sida av allt detta, en baksida. Nu har vi prylar som ersatt den största delen av vårt dagliga arbete. Numera finns det robot-damsugar så att vi slipper damsuga. Det finns diskmaskiner så att vi inte behöver diska för hand. Det finns tvättmaskiner så att vi inte behöver tvätta för hand. Sen har vi bilarna som förändrar vår vardag något enormt, de underlättar. Men samtidigt gör de vår luft förorenad och gör att vi rör oss mindre. Alla dessa uppfinningar gör att vi sparar mängder av tid. Men en klok person sa en gång något i stil med: "För att ha roligt måste man ha tråkig". Håller ni inte med om att man uppskattar något om man väntat längre på det eller verkligen slitit för det?
En stor del av utvecklingen de senaste åren har rört mobiltelefoner. Visst är det praktiskt att kunna ha allt i denna lilla pryl som bara väger några hundra gram. När jag var mindre hade jag inte tillgång till så mycket tekniska prylar (för 10 år sedan var tekniken långt ifrån så stor som den är idag). Därför ägnade jag större delen av min tid till att leka och fantisera. Jag minns hur vi byggde kojor i skolan av gamla lastpallar. Där hade vi affärer, stall, slott, ja allt man kunde tänka sig. Istället för pengar var valutan vita stenar, eller flinta stenar, det var det finaste man kunde ha. Men när jag ser på barnen i skolan idag så ägnar de inte rasterna åt att bygga kojor i naturen, de springer inte runt och tjoar och shimar och leker dunkgöme. Istället sitter de som fastklistrade vid sina telefoner och spelar spel. Jag blir rädd. Hur ska detta sluta? Inte bara det att de inte ägnar sig åt att vara ute i naturen och utforska den, de missar också hela tänket med att "allt du kan föreställa dig finns". De missar den sociala biten med att leka och motionera tillsammans, även om de så klart diskuterar spelen som de spelar på sina mobiler. De bygger inte stora kojor som de ser som stora, eleganta slott i sina fantasier. De lever inte i en fantasivärld där allt är möjligt. Eller möjligtvis "spelens värld" i så fall. De utforskar inte naturen och leker tillsammans med den och sina vänner. De rör inte på sig regelbundet, varje dag, i samband med leken som de gjort tidigare. Istället sitter åttaåringar fastklistrade framför elektriska skärmar och tävlar om vem som vinner och förlorar. De missar att vara just barn. Jag kanske överdriver men jag blir rädd för hur detta ska sluta. Kommer vi någonsin kunna stoppa denna utveckling och i så fall hur? Vem ska vi skylla på, eller finns det egentligen någon att skylla på?
Men sen finns det ju som alltid en annan sida av allt detta, en baksida. Nu har vi prylar som ersatt den största delen av vårt dagliga arbete. Numera finns det robot-damsugar så att vi slipper damsuga. Det finns diskmaskiner så att vi inte behöver diska för hand. Det finns tvättmaskiner så att vi inte behöver tvätta för hand. Sen har vi bilarna som förändrar vår vardag något enormt, de underlättar. Men samtidigt gör de vår luft förorenad och gör att vi rör oss mindre. Alla dessa uppfinningar gör att vi sparar mängder av tid. Men en klok person sa en gång något i stil med: "För att ha roligt måste man ha tråkig". Håller ni inte med om att man uppskattar något om man väntat längre på det eller verkligen slitit för det?
En stor del av utvecklingen de senaste åren har rört mobiltelefoner. Visst är det praktiskt att kunna ha allt i denna lilla pryl som bara väger några hundra gram. När jag var mindre hade jag inte tillgång till så mycket tekniska prylar (för 10 år sedan var tekniken långt ifrån så stor som den är idag). Därför ägnade jag större delen av min tid till att leka och fantisera. Jag minns hur vi byggde kojor i skolan av gamla lastpallar. Där hade vi affärer, stall, slott, ja allt man kunde tänka sig. Istället för pengar var valutan vita stenar, eller flinta stenar, det var det finaste man kunde ha. Men när jag ser på barnen i skolan idag så ägnar de inte rasterna åt att bygga kojor i naturen, de springer inte runt och tjoar och shimar och leker dunkgöme. Istället sitter de som fastklistrade vid sina telefoner och spelar spel. Jag blir rädd. Hur ska detta sluta? Inte bara det att de inte ägnar sig åt att vara ute i naturen och utforska den, de missar också hela tänket med att "allt du kan föreställa dig finns". De missar den sociala biten med att leka och motionera tillsammans, även om de så klart diskuterar spelen som de spelar på sina mobiler. De bygger inte stora kojor som de ser som stora, eleganta slott i sina fantasier. De lever inte i en fantasivärld där allt är möjligt. Eller möjligtvis "spelens värld" i så fall. De utforskar inte naturen och leker tillsammans med den och sina vänner. De rör inte på sig regelbundet, varje dag, i samband med leken som de gjort tidigare. Istället sitter åttaåringar fastklistrade framför elektriska skärmar och tävlar om vem som vinner och förlorar. De missar att vara just barn. Jag kanske överdriver men jag blir rädd för hur detta ska sluta. Kommer vi någonsin kunna stoppa denna utveckling och i så fall hur? Vem ska vi skylla på, eller finns det egentligen någon att skylla på?
Camera info
Directlink:
http://dayviews.com/brillianthorses/512231615/
Visa toppen
Show footer