July
Tuesday 15 January 2013 photo 1/1
|
~4 år~
Nu har jag ju haft Molly i ganska exakt fyra år. Så här kommer en text om hur vår resa sett ut från början, till där vi är idag :)
Januari 2009 blev jag halvfodervärd på b-ponnyn Molly. Intrycket jag då hade av henne var att hon var envis, rättså outbildad och okänslig fast himla fin färg hade hon ju... Eftersom jag då var dressyryttare så märkte jag ganska snart att hon var dåligt utbildad. Trots att hon var 10 år så var hon bara grundutbildad, hon hade inte lärt sig mer avencerade rörelser som skänkelvikning och att få henne att gå i form var omöjligt. Dressyr var deffinitivt inte hennes favorit men trots det jobbade vi vidare. Men hon var svår. Hon bockade minst 4 bocksprång varje gång jag fattade galopp och då menar jag inga glädje skutt utan hon bara bockade i protest. Hela tiden så omotiverad, bestämd och envis. Det var inte förrän i slutet på mars som jag började upptäcka Natural Horsemanship samma år.
Och detta kom att var lösningen på alla våra problem. Vi började så smånignom gå igenom de grundläggande övningarna och det gick framåt. Nu kom ju faktiskt Molly fram till mig i hagen i alla fall. Men problemet var bara att jag inte tog med mig Natural horsemanship upp på ryggen. Utan det slutade med att vi funkade super på marken och i sadeln var vår relation den motsatta.
Som jag nämnt tidigare så var det formen som var det stora problemet. Sommaren 2009 började jag rida med snodd (halsförlängare). Den gjorde formen betydligt bättre men bara precis när jag red med denna, utan den var det likadant som tidigare. Jag sattsade på dressyr och gjorde allt för att lyckas som ryttare, även om min häst inte var lika glad över det. Under sommaren deltog vi också i vår första av två dressyr tävlingar. Detta var troligtvis också Mollys allra första dressyrtävling, så det var spännande! :)
Hösten kom och i oktober lyckades vi ordna en lektion i natural horsemanship. Lektionen var så otroligt inspirerande och lärorik. Nu blev det allt lättare att gå vidare inom NH. Så småninogm, när vintern började skylta så blev Molly återigen bockig på grund av all överskottsenergi. Varje gång jag red henne så bockade hon. Men efter att jag galopperat runt, runt, runt på volten så slutade hon så småningom, men jag funderade aldrig mer på om varför hon gjorde det just i dessa situationerna. Det var också under denna vintern som jag började intressera mig för western. Vi började rida utan nosgrimma på tränset också använde vi reptyglar istället för vanliga tyglar. Dessutom började jag variera ridningen genom att stundtals rida med en hand. Trots denna positiva förändring så fortsatte Molly att bocka.Men westernridningen faschinerade mig och det kändes som vi var på rätt väg liksom.
I februari 2010 kom vändpunkten för oss i ridningen. Då fick jag mina allra första NH filmer. Däribland en film om naturlig ridning, fluidity med andra ord (kommer skriva mer om detta i en annan text). Det var då jag insåg att trots att jag red utan nosgrimma, på allt mer lösa tyglar så betydde det inte att jag slutat rida som en dressyrryttare. Jag insåg att jag red dressyr med min kropp, trots att jag inte var medveten om det. Dressyrsitsen som traditionelt är väldigt stilla och strikt var raka motsattsen till det sätt jag började rida på nu. Nu prövade jag istället att röra min kropp med Mollys rörelse och jag gjorde det som jag ville att hon skulle göra med min kropp. När sommaren kom så kunde man se en tydlig skillnad i vår ridning - allt var mycket friare!
Sommaren 2010 utvecklades vår relation enormt. Jag började i juni att rida i endast repgrimma. Så sedan sommaren 2010 (snart 3 år nu, tiden går fort!) så har vi ridit utan verken bett eller sadel -Skönt! :) Så småningom utvecklades även detta ytterligare då jag för första gången i mitt liv red utan någon utrustning på Molly! Helt underbart! I slutet av sommaren 2010 bestämde jag att vi skulle ta ett uppehåll med ridningen eftersom jag kände att vi satt fast lite. Så då sattsade vi istället väldigt mycket på leken från marken. Efter någon månad var vi tillbaka i ridningen igen, och då gick det mycket bättre. Hösten kom och så småningom red vi allt mer på stubbåkrarna. I november var vi också på vår första NH kurs. Molly följde dock inte med utan jag gick dit som fotfolk. Och vilken inspiration jag hade när jag kom hem!
December och januari och till och med februari passerade utan att Molly bockade någonting i galoppen! Ni kan tro att jag var förvånad och bara väntade med att hon skulle börja göra det igen. Efter att ha testat lite så upptäckte jag att det var när man tvingade henne till något som hon inte ville som hon började protestera genom att bocka. Men sammarbetade vi och om jag lyssnade på henne så blev det aldrig så att hon bockade. Nu klarar vi att rida varje ridpass utan några problem med bocksprång! Jag kommer ihåg hur Molly alltid bockat tidigare, även när andra red henne. Vi hade ingen lösning på problemet. Tränare uppmannade ryttaren som red henne att dom skulle rida på och ignorera det så tröttnar hon snart. Det ingen tänkte på var att hästen kanske hade en vettig anledning till allt bockande, hon kanske var upprörd eller störd av något, nöjd var hon i alla fall inte ju?
Under 2011 har vi gjort ytterligare framsteg i vår relation. Dessa har främst visats sig när vi leker löst. För det har vi börjat göra allt mer nu på senare tid. Något som underlättade mycket under 2011 och i slutet på 2010 var att det inte var någon annan som red henne. För i början var det så. Jag har sett folk komma och gå och nu är det bara jag som har Molly, alla dagar i veckan :)
Våren 2011 åkte vi på NH kurs vilket var lärorikt, kursen hölls av samma tränare som den som jag deltagit som fotfolk på i november tidgare år. Den här gången fick Molly följa med. Hon verkade riktigt nyfiken över att befinna sig i ett helt annat ridhus än det där hemma! Det gick i alla fall hur bra som helst.
På sommaren åkte vi sedan iväg till några sjöar i närheten med hästarna. Här prövade jag för första gången att rida Molly genom vatten (som inte är en vattenpöl alltså). Vi red runt och utforskade naturen i området och hade helt enkelt en väldigt mysig dag. Det enda jag red henne med var en grimma och ett grimskaft, helt otroligt! Sommaren bestod också av ännu fler NH lektioner vilket var skitkul. Väldigt inspirerande och roligt!
Under hösten och vintern 2011 hände det inte något speciellt, vi fortsatte att utvecklas i rätt riktning. Vi prövade också en del nya lekar och trick.
Även under 2012 har vi fortsatt att göra stora framsteg, vissa tydligare än andra. Allra störst var det nog när det lossnade med ridningen och formen där. Istället för att fokusera så mycket på att hon ska gå i form så blev målet att allt skulle vara så avslappnat som möjligt. Efter en del lek med just detta så lossnade det bara, jag hade hittat de rätta knapparna! Och nu skulle jag vilja säga att Molly går bättre i ridningen än vad hon någonsin gjort tidgare vad gäller avslappningen i hennes hållning samt lyhördhet osv. Ett annat stort framsteg som vi gjort under året som gått är att vi nästan till 100 % lärt oss tricdket "ligga ner". Det tog flera dagar innan jag faktiskt förstod att vi hade lyckats med det som jag bara vågat drömma om tidigare. Sen har vi börjat leka allt mer med lekar i högre hastighet samt med allt längre rep och avstånd från varandra, vilket gett oss ännu fler möjligheter till att utvecklas ytterligare! Jasg ser nu fram emot ett glädjerikt 2013 med en massa roliga och mysiga stunder med Molly! :)
Jag vet inte om det är för att jag lärt känna Molly bättre nu eller om det helt enkelt bara är så att Molly har förändrats. Någonting är det i alla fall. För, för mig är hon en helt annan häst nu glad, humoristisk, busig, charmig och skitsmart. Hon är så mycket mer i mina ögon nu! Hon är min vän, lycka och mitt paradis!
"Ibland känns det så ofattbart. Vilken tur jag haft att fått lära känna denna underbara häst. Molly är nog den av alla hästar och människor som lärt mig allra mest. Och tänk att det nu gått fyra år sedan vår resa startade. Och än är den inte slut. För varje dag lär hon mig något nytt, varje dag förbluffar hon mig och varje dag ger hon mig flera anledningar till att leva. Jag kan inte nog med att poängtera hur mycket hon förändrat mig. Hon har hjälp mig att bli den jag vill vara...
...för hos henne är jag fri, fri som en fågel."
Annons
Camera info
Camera NIKON D3000
Focal length 38 mm
Aperture f/4.8
Shutter 1/500 s
ISO 320
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brillianthorses/512418995/
Visa toppen
Show footer