March
Monday 16 February 2009 photo 1/1
|
Detta var nog den värsta dagen i mitt liv, jag heter Liam och detta är min historia om den dagen.
Det börja en helt vanlig dag som alla jag gjorde mina vanliga rutiner och som vanligt gick jag till skolan. Jag visste inget då om att det skulle hända det som skulle leda till en hemsk ny start i mitt liv. Jag stod under eken utanför skolan och vänta på min kompis som skulle komma när som helst. Han heter Adam och vi har vart kompisar sedan jag kunde gå.
Jag stod och vänta men jag såg honom inte, jag kolla snabbt mobilen för att se om jag hade fått ett sms eller något från honom det är ovanligt att han kommer försent så här eller i alla fall inte höra av sig innan.
I alla fall skolklockan ringde och jag börja gå mot byggnaden det var då jag fick ett sms. Jag plocka snabbt upp mobilen och kolla vem det var ifrån det var Adam.
jag öppna smset och läste.
"Jag har en fråga till dig!
vad skulle du göra om du skulle veta att din närmaste vän skulle försvinna från denna värld i ett hav av sorger ?"
Jag trodde inte vad jag såg blinka ett antal gånger för att se om jag hade läst rätt. Det hade jag gjort, jag kunde knappt tro det.
Jag svara kort.
" jag skulle göra allt för att stoppa honom!! "
Jag skicka snabbt tillbaka smset till honom. Jag vänta tålmodigt medans jag gick mot mitt klassrum.
Där var den klassrumms dörren, den stora dörren mellan fritid och straffarbete (jag har aldrig gillat skolan har alltid tyckt det var onödigt). Jag öppna dörren och klev in och alla stirra på mig jag visst inte att jag var försenad var slukad i min mobil och smset jag hade fått.
Vid lunch hade han fortfarande inte svarat, jag börja bli orolig om det hade hänt honom något och bestämde mig för att ringa. kontaktlistan var tyvärr inte så lång var inte så populär om man säger så men tur var det att man hitta nummret snabbt stod längst upp. Tryckte lur och vänta på en röst på andra sidan. Kroppen spändes av all väntan och jag önska inte det skulle ta så långt tid mellan tonerna men de kändes som en evighet. Till slut kom en röst på andra sidan jag sa snabbt "Hej!" men det var bara telefonsvararen. Jag börja bli orolig som fan nu och ringde inte två utan tre gånger till men ingen svara, ringde till och med hem till honom.
Det ringde in och jag sprang in.
Lektionerna gick och timmarna sega fram. Jag satt och var jätte orolig för vad som hade hänt honom.
Sista lektionen kom och minut för minut gick fram som en kamel på is. Så till slut ringde klockan ut och jag sprang fram genom skolan. Jag måste veta vad som hade hänt honom, det får inte ha hänt något dåligt.
Efter en kvart så var jag hemma hos honom jag ringde på dörren och vänta, vänta, vänta det går någon där. Dörren öppnas hans mamma står i dörren och börjar prata med ett leende.
"Hej Liam! vad gör du här?"
"Hej! är Adam hemma?"
"Nej du missa honom precis han gick ut han sa något om att han skulle till erat hemliga ställe."
"TACK! HEJDÅ!"
"HEJDÅ"
Jag sprang mot en koja vi hade nära floden inne i skogen precis bakom Adams hus.
Det tog inte långt tid innan kojan var synlig, men Adam syntes inte till var kunde han vara. Det var ingen vid kojan så floden var nästa jag kolla. jag såg något flyta nära strandkanten där vi brukar bada på sommrarna. Ut i vattnet for jag och vände på honom kolla honom och drog upp honom på land. Jag försökte rädda honom men det var försent.
Resten är nästan förstårligt vad som hände polisen ambulansen kom och hämta honom och gjorde en liten utredning. Det var självmord jag fatta inte att han kunde göra så men kommer aldrig få reda på varför han gjorde det. Detta var den värsta dagen i mitt liv och kommer aldrig glömma honom.
Besöker hans grav varje söndag och viskar.
"Jag såg det aldrig, men du kunde berättat. Berättat för mig, för mig"
Och lägger blommorna på graven och läser högt:
Adam Berg
1992-2008
Du finns alltid i våra hjärta och i våra tankar vår vackra pojke som vi förlora för tidigt.
Så jag vill veta vad ni skulle göra om ni fick samma sms skulle ni göra likadant?
Det börja en helt vanlig dag som alla jag gjorde mina vanliga rutiner och som vanligt gick jag till skolan. Jag visste inget då om att det skulle hända det som skulle leda till en hemsk ny start i mitt liv. Jag stod under eken utanför skolan och vänta på min kompis som skulle komma när som helst. Han heter Adam och vi har vart kompisar sedan jag kunde gå.
Jag stod och vänta men jag såg honom inte, jag kolla snabbt mobilen för att se om jag hade fått ett sms eller något från honom det är ovanligt att han kommer försent så här eller i alla fall inte höra av sig innan.
I alla fall skolklockan ringde och jag börja gå mot byggnaden det var då jag fick ett sms. Jag plocka snabbt upp mobilen och kolla vem det var ifrån det var Adam.
jag öppna smset och läste.
"Jag har en fråga till dig!
vad skulle du göra om du skulle veta att din närmaste vän skulle försvinna från denna värld i ett hav av sorger ?"
Jag svara kort.
" jag skulle göra allt för att stoppa honom!! "
Där var den klassrumms dörren, den stora dörren mellan fritid och straffarbete (jag har aldrig gillat skolan har alltid tyckt det var onödigt). Jag öppna dörren och klev in och alla stirra på mig jag visst inte att jag var försenad var slukad i min mobil och smset jag hade fått.
Vid lunch hade han fortfarande inte svarat, jag börja bli orolig om det hade hänt honom något och bestämde mig för att ringa. kontaktlistan var tyvärr inte så lång var inte så populär om man säger så men tur var det att man hitta nummret snabbt stod längst upp. Tryckte lur och vänta på en röst på andra sidan. Kroppen spändes av all väntan och jag önska inte det skulle ta så långt tid mellan tonerna men de kändes som en evighet. Till slut kom en röst på andra sidan jag sa snabbt "Hej!" men det var bara telefonsvararen. Jag börja bli orolig som fan nu och ringde inte två utan tre gånger till men ingen svara, ringde till och med hem till honom.
Det ringde in och jag sprang in.
Lektionerna gick och timmarna sega fram. Jag satt och var jätte orolig för vad som hade hänt honom.
Sista lektionen kom och minut för minut gick fram som en kamel på is. Så till slut ringde klockan ut och jag sprang fram genom skolan. Jag måste veta vad som hade hänt honom, det får inte ha hänt något dåligt.
Efter en kvart så var jag hemma hos honom jag ringde på dörren och vänta, vänta, vänta det går någon där. Dörren öppnas hans mamma står i dörren och börjar prata med ett leende.
"Hej! är Adam hemma?"
"Nej du missa honom precis han gick ut han sa något om att han skulle till erat hemliga ställe."
"TACK! HEJDÅ!"
"HEJDÅ"
Jag sprang mot en koja vi hade nära floden inne i skogen precis bakom Adams hus.
Det tog inte långt tid innan kojan var synlig, men Adam syntes inte till var kunde han vara. Det var ingen vid kojan så floden var nästa jag kolla. jag såg något flyta nära strandkanten där vi brukar bada på sommrarna. Ut i vattnet for jag och vände på honom kolla honom och drog upp honom på land. Jag försökte rädda honom men det var försent.
Resten är nästan förstårligt vad som hände polisen ambulansen kom och hämta honom och gjorde en liten utredning. Det var självmord jag fatta inte att han kunde göra så men kommer aldrig få reda på varför han gjorde det. Detta var den värsta dagen i mitt liv och kommer aldrig glömma honom.
"Jag såg det aldrig, men du kunde berättat. Berättat för mig, för mig"
Och lägger blommorna på graven och läser högt:
Adam Berg
1992-2008
Du finns alltid i våra hjärta och i våra tankar vår vackra pojke som vi förlora för tidigt.
Så jag vill veta vad ni skulle göra om ni fick samma sms skulle ni göra likadant?
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brokenthrough/332717444/
Visa toppen
Show footer