Tuesday 17 March 2009 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
<p align="center">Ja, sömnlösa 98, klockan är bortom tid.
Vaken blev en tavla, målet är öppen tvångsspill.
Om mitt förflutna som helst ville glömmas, men än en gång påmind av mitt liv som inte önskas.
Jag vrider och vänder på tider då vännerna hade kniven jag kände i ryggen smiden i händerna.
Hatet jag bar på åt på mig inifrån, mata kalla handlingar med samma gammla inreån.
Blodiga knogar och handstora hål i väggen, ju längre det gick ju mer tog det kål på släkten.
Morsan bara sov, farsan hade stuckit, brosan flytta hemifrån, syrran skolka duktigt.
En sprucken familj blev början på en tuff tid, rektorn ringde dagligen, slutade med en bupp-tid
9 år, misshandel och mordförsök.
Kom till skolan med en köttkniv, sen var det kört.
Av, psykologer men inget var ju fel, grabben var konsekvensen av familjeproblem.
Den lille blev nu synlig fast försent, 12 år åkte dit för bilstöld och mycket mer.
Samhället snackade dom viska bakom ryggen, det kändes även att jag sket i vad dom tyckte.
Jag låg och stirra in i väggen, för mycket på tapeten.
Det är mycket som kommer upp när man försvinner från allmännheten.
Hur man än gör så gör man sig påmind av saker som höll en 3 år bakom en stålpinn.
15 år då soss tog mig till Risinge, skickade mig som post snart jagad av en gris igen.
Skickades tillbaka, kvaddade hela matsalen.
Bogen om rutor, hotade personalen.
Värsta barnet, utpekad som ledare.
Gissa hur många av 12 barn som omplacerades, en liten skitunge var nu fast år inom LV - ljus, 16 år och helt kall.
Sparkade på dom liggande, tappade empatin, skrattade åt sitt liv, han fattade ingenting.
Spotta på dom som jobba för att hjälpa han upp, snodde spritpennor och klottrade rummet fullt.
Av bilder på mördade män, kvinnor och barn.
Slagorden dom hörde var bara minnen av hat, inget var bra.
Jag blev paralogi, manipulerande picc, utnyttja mammas panik.
Men tillslut kom jag ut därifrån, det gick för långt.
Flyttade till brorsan, han fick en 17åring son på sitt samvete, älskade sin bror men inte redo för en snorunge.
Sommaren kom med ett nytt besked, en ny placering.
HBV Soltomta Samhällsberedning.
1 och 1 halvt år under förtryck och falsk het, ett pengaprojekt drevs i privatfastighet.
Det första året slogs jag för rättvisan, berättade om alla deras hot och utpressningar.
Men ingen ville lyssna på han som bara slogs, dom bara log, jag grät av ilska inombords.
En kille fick fick lön för information, en data för 10 lax för att leka spion.
Dom mutade minderåringa, jag vände mig bort, kan inte stå och titta på när det händer nått sånt.
Så jag, öppnade bibeln i hoppet om svar.
Bad dagligen att sista dagen bara kommer snart.
Död eller frigiltig, det spelar ingen roll.
Huvudsaken var att jag slapp att leva där med dom.
Veta att nån gång får man känna sig fri, gå 5 meter utan personal hängandes brevid.
Kunna sova utan att vakna av sitt eget skrik.
Kunna andas ut och leva sitt eget liv.
<p align="center">Ja, sömnlösa 98, klockan är bortom tid.
<p align="center">Vaken blev en tavla, målet är öppen tvångsspill.
<p align="center">Om mitt förflutna som helst ville glömmas, men än en gång påmind av mitt liv som inte önskas.
<p align="center">Jag vrider och vänder på tider då vännerna hade kniven jag kände i ryggen smiden i händerna.
<p align="center">Hatet jag bar på åt på mig inifrån, mata kalla handlingar med samma gammla inreån.
<p align="center">Blodiga knogar och handstora hål i väggen, ju längre det gick ju mer tog det kål på släkten.
<p align="center">Morsan bara sov, farsan hade stuckit, brosan flytta hemifrån, syrran skolka duktigt.
<p align="center">En sprucken familj blev början på en tuff tid, rektorn ringde dagligen, slutade med en bupp-tid
<p align="center">9 år, misshandel och mordförsök.
<p align="center">Kom till skolan med en köttkniv, sen var det kört.
<p align="center">Av, psykologer men inget var ju fel, grabben var konsekvensen av familjeproblem.
<p align="center">Den lille blev nu synlig fast försent, 12 år åkte dit för bilstöld och mycket mer.
<p align="center">Samhället snackade dom viska bakom ryggen, det kändes även att jag sket i vad dom tyckte.
<p align="center">
<p align="center">
<p align="center">Jag låg och stirra in i väggen, för mycket på tapeten.
<p align="center">Det är mycket som kommer upp när man försvinner från allmännheten.
<p align="center">Hur man än gör så gör man sig påmind av saker som höll en 3 år bakom en stålpinn.
<p align="center">15 år då soss tog mig till Risinge, skickade mig som post snart jagad av en gris igen.
<p align="center">Skickades tillbaka, kvaddade hela matsalen.
<p align="center">Bogen om rutor, hotade personalen.
<p align="center">Värsta barnet, utpekad som ledare.
<p align="center">Gissa hur många av 12 barn som omplacerades, en liten skitunge var nu fast år inom LV - ljus, 16 år och helt kall.
<p align="center">Sparkade på dom liggande, tappade empatin, skrattade åt sitt liv, han fattade ingenting.
<p align="center">Spotta på dom som jobba för att hjälpa han upp, snodde spritpennor och klottrade rummet fullt.
<p align="center">Av bilder på mördade män, kvinnor och barn.
<p align="center">Slagorden dom hörde var bara minnen av hat, inget var bra.
<p align="center">Jag blev paralogi, manipulerande picc, utnyttja mammas panik.
<p align="center">Men tillslut kom jag ut därifrån, det gick för långt.
<p align="center">Flyttade till brorsan, han fick en 17åring son på sitt samvete, älskade sin bror men inte redo för en snorunge.
<p align="center">
<p align="center">
<p align="center">Sommaren kom med ett nytt besked, en ny placering.
<p align="center">HBV Soltomta Samhällsberedning.
<p align="center">1 och 1 halvt år under förtryck och falsk het, ett pengaprojekt drevs i privatfastighet.
<p align="center">Det första året slogs jag för rättvisan, berättade om alla deras hot och utpressningar.
<p align="center">Men ingen ville lyssna på han som bara slogs, dom bara log, jag grät av ilska inombords.
<p align="center">En kille fick fick lön för information, en data för 10 lax för att leka spion.
<p align="center">Dom mutade minderåringa, jag vände mig bort, kan inte stå och titta på när det händer nått sånt.
<p align="center">Så jag, öppnade bibeln i hoppet om svar.
<p align="center">Bad dagligen att sista dagen bara kommer snart.
<p align="center">Död eller frigiltig, det spelar ingen roll.
<p align="center">Huvudsaken var att jag slapp att leva där med dom.
<p align="center">Veta att nån gång får man känna sig fri, gå 5 meter utan personal hängandes brevid.
<p align="center">Kunna sova utan att vakna av sitt eget skrik.
<p align="center">Kunna andas ut och leva sitt eget liv.
Vaken blev en tavla, målet är öppen tvångsspill.
Om mitt förflutna som helst ville glömmas, men än en gång påmind av mitt liv som inte önskas.
Jag vrider och vänder på tider då vännerna hade kniven jag kände i ryggen smiden i händerna.
Hatet jag bar på åt på mig inifrån, mata kalla handlingar med samma gammla inreån.
Blodiga knogar och handstora hål i väggen, ju längre det gick ju mer tog det kål på släkten.
Morsan bara sov, farsan hade stuckit, brosan flytta hemifrån, syrran skolka duktigt.
En sprucken familj blev början på en tuff tid, rektorn ringde dagligen, slutade med en bupp-tid
9 år, misshandel och mordförsök.
Kom till skolan med en köttkniv, sen var det kört.
Av, psykologer men inget var ju fel, grabben var konsekvensen av familjeproblem.
Den lille blev nu synlig fast försent, 12 år åkte dit för bilstöld och mycket mer.
Samhället snackade dom viska bakom ryggen, det kändes även att jag sket i vad dom tyckte.
Jag låg och stirra in i väggen, för mycket på tapeten.
Det är mycket som kommer upp när man försvinner från allmännheten.
Hur man än gör så gör man sig påmind av saker som höll en 3 år bakom en stålpinn.
15 år då soss tog mig till Risinge, skickade mig som post snart jagad av en gris igen.
Skickades tillbaka, kvaddade hela matsalen.
Bogen om rutor, hotade personalen.
Värsta barnet, utpekad som ledare.
Gissa hur många av 12 barn som omplacerades, en liten skitunge var nu fast år inom LV - ljus, 16 år och helt kall.
Sparkade på dom liggande, tappade empatin, skrattade åt sitt liv, han fattade ingenting.
Spotta på dom som jobba för att hjälpa han upp, snodde spritpennor och klottrade rummet fullt.
Av bilder på mördade män, kvinnor och barn.
Slagorden dom hörde var bara minnen av hat, inget var bra.
Jag blev paralogi, manipulerande picc, utnyttja mammas panik.
Men tillslut kom jag ut därifrån, det gick för långt.
Flyttade till brorsan, han fick en 17åring son på sitt samvete, älskade sin bror men inte redo för en snorunge.
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/brookenheeart/344318416/