Friday 15 July 2011 photo 7/10
|
Jag minns den dagen jag föll ner och jag blev sjuk, såg med andra ögon på min kropp och hur jag såg ut. kunde inte lyssna på de orden som än sas, att jag dög som den jag var. jag tappade greppet, greppet om mitt liv och det ända jag fokusera på var att gå ner i vikt. jag märkte inte själv hur jag blev tunnare och mindre vänner reagerade men blåste bort dom som vinden . jag rasade i vikt jag blev smal jag blev liten men ingen kunde fatta vad det hela..... jag ville bli smal, för att känna mig glad trodde att maten jag åt fick mig att må bra men nu i efterhand så förstår jag hur det varm när jag nu kan se bilder och se hur saml jag var trodde jag hade kontroll me jag tappade den helt och om jag inte hade fått hjälp hade jag inte överlevt.. jag ville ta mig ut och jag lyckades tillslut tryck inte ner dig själv. jag minns var hela vad som starkade allt, jag skulle straffa mig själv för att jag kände mig så kasst jag sa till mig själv att när jag har nått en gräns så kan jag sluta och få vara lycklig igen. jag vågade inte inte berätta fast än jag ville ha hjälp och att mitt mål var 35 kilo det skrämde mig. jag bollades med tanken när jag kände mig så dum ibland jag visste jag inte var fet men jag hade redan satt mig fast. kunde inte ta mig utm jag var så lessen på all ångrest ville tillabaka till tiden då jag inte brydde mig om det då jag kunde äta mat utan må dåligt nästa dag inte ställa mig på vågen och se kilon ramla av. jag vet jag har gått framåt men finns flera mil att gå, jag ska försöka hålla fast och försöka kämpa för mitt mål. jag vill inte längre tänka jag vill bara leva för skiten skrämmer mig och ja vill inte ha den mera.
Jag minns den dagen jag föll ner och jag blev sjuk, såg med andra ögon på min kropp och hur jag såg ut. kunde inte lyssna på de orden som än sas, att jag dög som den jag var. jag tappade greppet, greppet om mitt liv och det ända jag fokusera på var att gå ner i vikt. jag märkte inte själv hur jag blev tunnare och mindre vänner reagerade men blåste bort dom som vinden . jag rasade i vikt jag blev smal jag blev liten men ingen kunde fatta vad det hela..... jag ville bli smal, för att känna mig glad trodde att maten jag åt fick mig att må bra men nu i efterhand så förstår jag hur det varm när jag nu kan se bilder och se hur saml jag var trodde jag hade kontroll me jag tappade den helt och om jag inte hade fått hjälp hade jag inte överlevt.. jag ville ta mig ut och jag lyckades tillslut tryck inte ner dig själv. jag minns var hela vad som starkade allt, jag skulle straffa mig själv för att jag kände mig så kasst jag sa till mig själv att när jag har nått en gräns så kan jag sluta och få vara lycklig igen. jag vågade inte inte berätta fast än jag ville ha hjälp och att mitt mål var 35 kilo det skrämde mig. jag bollades med tanken när jag kände mig så dum ibland jag visste jag inte var fet men jag hade redan satt mig fast. kunde inte ta mig utm jag var så lessen på all ångrest ville tillabaka till tiden då jag inte brydde mig om det då jag kunde äta mat utan må dåligt nästa dag inte ställa mig på vågen och se kilon ramla av. jag vet jag har gått framåt men finns flera mil att gå, jag ska försöka hålla fast och försöka kämpa för mitt mål. jag vill inte längre tänka jag vill bara leva för skiten skrämmer mig och ja vill inte ha den mera.