Nu lägger jag upp ett inlägg här ifrån en rollsida som jag är med på ^^
Har lite överseende till inlägget... Lider av skriv och stavningsproblem ^^''
Btw... På bilden ser ni min karaktär, han som det handlar om (:
Ps: .. Det var en snabbskiss, därför ser den ut som den gör D:
Har ni nå frågor så fråga på! ^^

Vinden ven över platsen, löven prasslade i en ljuv melodi.

Fåglarna kvittrade och vattnet porlade.

Allt var underbart, till och med sommar solens

varma morgon strålar hade en ljuv stämma tillsammans

med vinden och fåglarna.

En ensam brun liten hare skuttade fram över

platsen och mycket snart kunde man se

tre små harpaltar komma fram ur det höga gräset.

Deras svarta blanka ögon såg sig

om och dom långa öronen klippte på deras

små bruna huvudet. Men plötsligt så försvann dom in

i gräset igen och ljudet av tassar hördes.

Av en betydligt större varelse än dom små hararna

och igelkottarna som passerade

på platsen. Det var en varg, en hög ljus hanne med en färgsprakade man.

Hans blick var hård och granskade området.

Dom svarta läpparna var i ett hårt tunt

sträck medans den ljusa svansen svepte till.

Dom vita öronen klippte till och ett litet leende spred sig sakta i

det hårda ljusa ansiktet. Med lugna steg gick han fram till den

lilla porlande bäcken och såg på sin spegelbild på den blanka,

guppande vatten ytan.

Det fanns många ärr under den vita pälsen som

ingen kunde se, ingen annan förutom han

själv och huvudet lades lite på sne och han satte sig ned.

Fortsatte att granska sig själv och det lös till i dom gulorangea ögonen. Med en suck slöt varghannen ögonen och försvann in i drömmarnas land. En återblick av hans gamla liv spelades upp för honom och öronen

ströks ogillande bak emot den rödsvarta nacken. Han hade varit med mycket i livet, likt sina syskon hade han ständigt blivit jagad, flåsad i nacken och huggen av sin far. Allt för att livet skulle bli kort och jobbigt.

Men han hade överlevt, han hade överlevt slagen av sin far och mor,

men även slagen av flocken. Han var vit, helt vit som snö

förutom den bindlefärgade manen och dom svarta fjädrarna.

Hans läppar hade till och med ifrån början varit vita men nu var

dom helt svarta.

Ett leende växte fram, ett belåtet och tryggt leende.

Nu visste den unga hannen att han hade funnit livet, även om det inte var enkelt så hade han kommit bort ifrån det som plågade honom och hellre ville se honom död under deras tassar. Även hans korta stubin hade växt med tiden. Den stubin som såg till att en av hanns syskon aldrig mer kom hem. Ty det var en syster han hade älskat, men det sista han såg av henne var när hon föll ned för stupet. Föll handlöst ned i det mörka vattnet. Då, redan då i sin unga ålder insåg han vilken fasansfull varelse han var. Det vita Svarta fåret i familj och flock. Redan som ung hade han blivit bortjagad efter att ha hoppat på flera i flocken för att dom hade retat

upp honom. Till och med hans mor såg ned på honom med avsmak efter ett tag. En smärta så djup som fanns inom honom länge.

Ett litet skratt lämnade dom svarta läpparna och hannen öppnade ögonen och skakade på huvudet och det vita huvudet lyftes upp emot den blå skyn.

"Livet är inte enkelt, det ska inte heller vara så. Men idag kan jag inte

göra något annat än att se ned på er. Vad ni gjorde med mig och vad ni

sårade mig så djupt. Men nu kan jag inget annat göra än att skratta åt

er dumhet med ett leende på läpparna. Hoppas ni må brinna i helvetet!"

rösten var hes, kall och tom. Hat lös rakt igenom det och dom gula ögonen

hade börjat lysa och såg nu åter ned på vattenytan igen. Ärren som

prydde hans kropp, överallt fanns dom men tack vare den tjocka pälsen

så syntes dom inte. Men nog kommer han ihåg var dom finns, i alla fall dom värsta och tydligaste. I ansiktet hade han också många, stora som små. Men som sagt så täckte den tjocka pälsen många av dom.

Förutom dom som klädde hans nosrygg. Fyra tjocka ärr klättrade över hela

nosryggen, ett märke han hade fått av flockledaren. Ett straff som han aldrig skulle glömma, det har han fortfarande inte gjort och den skära tungan gled över nosen. Med ett morrande slog han i vattenytan och svepte irriterat till med svansen.

Annons

The photo has no tags

Camera COOLPIX P60

Focal length 6 mm

Aperture f/3.6

Shutter 1/25 s

ISO 400

Date

August 2014