Thursday 9 September 2010 photo 5/8
|
AKATSUKIS ÄNGEL part 1 del 7
Jag träffade marken med en väldig fart och stönade av smärta. Jashin-sama skulle ge mig all hans vrede om jag missade att göra en ritual varje dag.Då jag stirrade upp i himmelen verkade det som om Kisame sagt till Deidara att hämta upp mig igen. Då hade jag gott om tid till min ritual. Ett långt avsmalt ben stack upp ut marken och jagd drog upp det. Sedan placerade jag spetsen på den mot mitt bröst och tryckte till. Det genomborrade mitt hjärta enkelt och jag knippade efter andan. Tack vare Jashin-sama var jag odödligm jagkunde göra vad jag ville, och när jag hörde att en annan jashinist fanns med i Akatsuki kunde jag inte vänta på att bli medlem där. Blod strömmade upp från såret och jag satte mig upp, drog ut benet och fick det att sjunka ned i marken igen. Hud och muskler började flätas samman igen och lämnade knappt en rispa. Kisame och Deidara hade nått marken och tittade underligt på mig.
"varför gjorde du sådär för??" undrade Deidara och tittade på mig med förundran i blicken.
"därför att jag är Jashinist, och för att jag behöver det." svarade jag och hoppade upp på den tomma fågeln närmast mig.
[ca 3 tim senare]
Vi sjönk sakta ned mot gränsen till Konoha. Vinden blåste starkt ju längre ned vi kom och Deidara hade svårt att styra ned hans skapelser på fast mark. Det blev dimmigt tio minuter tidigare, ett perfekt sätt att smyga sig in. Efter ett par svängar och en krashlanding var vi äntligen nere på marken, lite vimsiga efter landingen dock. jag rätade på mig efter att ha landat snett då jag, några secunder före laningen, hoppat av fågeln. Borstade av rocken några gånger och vände mig sedan till Deidara.
"du borde öva på dina landingar.." sa jag lite irriterat.
"äh, käften.." muttarde han surt och vi började gå mot de stora portarna till konoha. Tre ninjas vaktade porten, och vi drog våra halmhattar längre ned över huvuderna. De verkade inte känna igen oss så vi passerade obemärkta. Då vi gått igenom vände jag mig till Kisame.
"vem var det vi skulle hämta?" frågade jag och försökte verka normal bland folket där inne.
"den niosvansade demonen" sa han lungt. "eller, Uzumaki Naruto, som han kallas" Deidara och jag nickade lätt och vi fortsatte vandra. Det var väldigt tätt med folk där inne men inga tecken på att någon visste vilka vi var, eller varför vi var där.
"jo Kisame-senpai.." började jag. "du har mött honom förut..hur är han?" Kisame vände på huvudet så han tittade rätt på mig.
"han var bara ett litet barn då jag såg honom, han är mycket starkare nu,....tror jag" sa han och skrattade.
"hörrni..." viskade Deidara och pekade diskret ut i folkmassan. "kolla...vi borde ta en liten omväg.."
Jag sträckte på halsen för att se vem han menade, och förstod genast vem det var han pekade på. En lång man, typ i 20-30 års åldern stor längre fram. Han hade spretigt vitt håt och en mask över ansiktet. Lika så sitt headband över vänster öga.
"Sharingan no Kakashi..." tänkte jag och både Kisame, Deidara och jag tog ett hopp upp på ett hustak rätt över oss. Jag landade lätt, men det var tyvär förgäves, för Kakasi-san var redan där.
"tro inte att ni kan komma undan.." sa han långt. "Hela akatsuki är efterlyst i Konoha, och mina uppgift är att göra slut på er."
när han sedan såg mig tittade han misstänksamt på min rock och sa sedan:
"du var inte med i listan vi fick av zetsu... vad heter du?"
"nedrans zetsu.." suckade jag, men sedan fäste jag blicken i honom. "mitt namn är Hawatari Erura, och det kommer bli det sista du hör!""det får vi se.." sa han lågt och drog fram ett dussin kaststjärnor ur sin ena bakficka och kastade iväg dem mot oss på ett paar secunder. Kaststjärnor var inte svåra att undvika, så vi hoppade upp i luften och jag gjorde en handseal i luften och landade med handen först ned i marken. Ett mönster började sprida sig runt min hand och sedan, bara några seckunder senare, sköt flera stora spetisga ben upp ut det fasta cement taket. Kakashi tog ett hopp upp i luften och aktiverade sin Sharingan. Då han landade gjordes en enkel paus i matchen.
"den Kekke Gentai...." sa han sakta då han granskade mig. "sharingan kan inte härma Kekke gentais..."
"vilket betyder att jag har övertaget!" sa jag övertygat och satte av mot honom för ett närstrids läge, det var trots att det jag var bäst på. Flera ben stack ut ur mina armar så de bildade som både en defensiv och offeniv på samma gång. Ett välriktat slag mot hans axel paraerades dock, men en bomb av Deidara fick honom att falla baklänges. Han gled utmed hustaket tills slutet av det, och hoppade upp på fötterna i sista sekunden, för Kisame hade just försökt göra honom huvudlös.
"nedrans... han är bra.." suckade han och la upp sin Samehada på axeln igen.
"vad är den här känslan?!" tänkte jag plötsligt, och hoppade upp i luften för att på secunden undvika att bli fångad under en skugga.
"åh..den här dagen har jag längtat efter.." sa jag lågt och log ett brett leende.
"du är sen, shikamaru.." sa Kakashi långsamt och tittade snett över min högra axel.Jag vände mig i luften och såg en ung kille med samma konoha väst som Kakashi. Han hade håret uppsatt i en tofs på huvudet och han såg ut att vara den sortens person man slog ihuvudet på lektionerna för att han aldrig lyssnade. Men jag visste hur farlig han var. Han var den person som fåt mig att gräva upp Hidan ur etthål och sy ihop honom igen, vilket inte var det lättaste.
"ser ut som vi är underlägsna..." sa jag lågt, då jag såg vilka han hade me sig. En ung tjej med samma hårstil som Deidara, en fet kille, en ung kille med kekke gentain byakugan och en yngre kille med en hund.
"verkar vara dags att dra..synd, jag gillade fajten, fast den inte varade länge" suckade Deidara och manade fram samma fågel som förut, vilket lämnade mig och Kisame på taket med dem.
"vi ses." sa Kisame och ett typ av rökmoln omringade oss och vi försvan in bland folkmassan och satte av mot vårt mål.
((långt (tror jag) inlägg))
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 9 Sep 2010 19:21
den var bra *W*
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/buggytheclown/471589730/