AKATSUKIS ÄNGEL del 1 part 9

"så, Låt oss påbörja förseglingen" Peins röst ekade i den stora salen och jag plaserade pek-och-lång fingret strax under hakan så som de andra. Jag focuserade min chakra på Naruto och den stora statyns mun började öppnas tills den var helt öppen. Nu omslöts naruto av ett stark, blått chakra fält och den niosvansade demonens chakra började flyta ut från hans ögon, öron och mun. Jag skakade av mig den otrevliga kännslan av rummet och själva förseglingen och tittade mig omkring. Rummet var inte mycket mer än statyn, så jag riktade min visuella uppmärksamhet mot de andra Akatsuki medlemmarna. Eftersom det här var min första försegling, och nu även den sista, ville jag observera om det var något speciellt med det här eller inte.
"Så, Leader-sama, vad ska vi använda alla Jinkurikis till?" sa en okänd röst och jag vände mig om för att se den som utalat sig. Det var en lång man, dock inte mycket längre än jag själv. Han hande en Akatsuki rock på som som oss andra och en vit huva över huvudet. Ett gråt pannband från "the willage hidden in the waterfalls" tecknet på och en grå mask över munnen. Han såg u att vara en person man inte ville bråka med.
"OI! kakuzu! Du vill väll fn göra pengar av det här eller?" Sa en annan röst, och på något vis, stannade den meningen kvar i mitt huvud en kort stund. Jag Såg genast vem det var som sagt det, det var en man, lika lång som jag på ett unge fär, han hade ljust, ljust lila hår som var slickat bakåt och slutade i nacken, ljust lila-rosa ögon och ett irriterat flin på läpparna då han stirrade på Kakuzu. Jag rodnade och tittade ned för att dölja det med den krage som gick ungefär till näsan på mig. Men sedan såg jag, det fick mig att spärra upp ögonen av förvåning och en lätt fasa, Han hade ett Jashinista halsband. Allting stämde, men varför här? Varför nu? Jag vände blicken mot pojken i det blå diset och tänkte instingtivt.
"Vad ända in i himmelen gör Hidan, Jashins profet här!?"
Jag skakade lite på huvudet och försökte skaka av mig misstänksamheten mot Hidan, men det gick bara inte. Vad gjorde han här? Av alla böcker om Jashnismen jag läst, även Jashnisternas Bibel, stod det att Hidan var vår profet. han liknades vid sitt vita hår, lila ögon och Jashinisternas halsband runt halsen. "Djävulens demon", som alla ateister kallade honom, hade jag hört om tidigare. Jo, just det, vi jashinister kallar alla icke-Jashinister för ateister, bara så du vet.
"Erura, fockus!" jag hoppade till av tilltalet av Pein och såg att mina fingrar hade intagit fel position.
"eh...förlåt.." svarade jag lite dumt och satte tillbaka fingrarna rätt igen. Kisame tittade retsamt på mig och jag blängde tillbaka på honom. trots allt, även fast vi var medlemar i en ond organisation, med inriktning på världsherravälde, kunde vi retas lite me varandra i alla fall. Jag hade som sagt aldrig varit med om en försegling tidigare, och det märktes. Det var tydligen under förseglingarna som Akatsuki medlemmarna pratade mest med varandra, för på "fritiden" satt de oftast och läste om olika tekniker, eller var på sina rum.
"...Deidara-sempai...vad ska vi göra med alla demoner igentligen?" Sa Tobi, den nyaste medlemen före mig, och även den som jag tyckte bäst of efter Kisame. Han kunde vara lite underlig ibland, och irriterande. Men han var som en bror till mig, det var han som tagit hand om mig då jag var helt ny i akatsuki.
"Jag vet inte..un" svarade Deidara. "förässten.. VAD ska vi göra med dem..hm" Han vände sig till Pein och han suckade.
"Ni ska snart få se, väldigt snart. Förseglingen kommer vara klar om ungefär 12 timmar, då får ni se"
"OI OI OI!! Vadå 12 timmar? Det är ju fn en evighet!" Hojtade hidan från sin plats på höger pekfingar. Ljudet av hans röst igenomborrade mig på ett sådant underbart sett, och jag rodnade ännu mer. Plötsligt insåg jag en sak.
"Men....är det inte Kisame jag gillar...eller?"
Timme 1:

Pratet hade kommit igång riktigt ordentligt nu, med vissa undantag för en rad svordommar från Hidan pga att hans fötter sommnat. Det diskuterades mycket om föregående upprag, och jag lär mig mycket jag inte visste om Akatsuki.

Timme 2:

Pein förklarar att det här är nog den längsta förseglingen, så han bad oss att stå ut i de kommande 10 timmarna. Vi förstår och fortsätter lungt, samtidigt vi fortfarande för en någolunda intressant konversation.

Timme 5: ett litet hopp

Mina fötter börjar domna, men jag kan inte röra mycket på dem, då bryts förseglingen. Tobi börjar bli riktigt irriterande med alla "tobi is a good boy" mässandes i örat på mig. Deidara ryter åt honom och hotar honom med att spränga honom i luften.

Timme 7:

Jag är trött, utmattad av all Chakra jag använt, och rent av less på att försegla Naruto. På tala om det, naruto jälv börjar se ut som ett spöke och en massiv chakra ström kommer ut från honom med jämna mellan rum. Hidan svär över att han har ont i fötterna, och Kakuzu, som han nu heter, retas med "Jag trodde Jashinister gilalr smärta", vilket fick mig att blänga surt på honom.

Timme 10:

OH MY JASHIN! Snart är det över. Bara två timmar till, jag DÖR! Jag har lite svårt med andningen tack vare all chakra jag förlorat, så Kisame har pratat lite med mig lite ibland för att hjälpa mig på traven, men jag ser att även han är utmattad, trots att han har mest chakra av oss alla.

timme 12:

Äntligen över! Den sista biten av narutos demon chakra är ute, förseglingen är klar.. De flesta av oss satte sig ned på fingrarna på den stora statyn och pustade ut. Det här vill jag inte vara med om igen, och tack och lov, slipper jag det."Ok.. alla, ta en rast på 10 minuter!" ropade Pein från sin plats på statyn och jag pustade ut.
"Äntligen...jag BEHÖVER en rast efter den förseglingen.. och han som sa... jaja..." muttrade jag medans jag slog mig ned brevid en sten och lutade huvudet mot den. Äntligen fick jag lite tid att tänka. Vad skulle vi använda alla Jinchuriki till? men framför allt, vad gjorde HIDAN här?
"kan Jashin ha satt honom här för att få mer kraft?" undrade jag lite för mig själv. "Men nej.... Inga Jashinister ska ha träffat honom..så det är det inte."
"Vad funderar du på då?" sa Hidan ovanlig nära mig och jag hoppade till av förvåning. Jag tittade åt vänster och fann honom sittandes precis brevid mig.
"Öhm.... inte...mycket.." svade jag förvånat. "varför undrar du?"
"Näh..f*n inget särskilt.." svarade han lungt och tittade lite frånvarande upp i taket. Det blev tyst en stund, men sedan vände han sig om till mig igen. Han tittade noga på mig, och jag fick en ovanligt otrevlig känsla i magen.
"Du... ta av dig rocken" sa han plötsligt, och jag blev ganska chockad av vad han sa, sedan generad, och till sist, förbannad. Jag reste mig upp och gav honom en örfil.
"Svin." sa jag nabbt och gick ut ur rummet. Då jag kom ut hörde jag Kakuzus röst.
"Just snyggt, du kunde väll inte vara mer idiotisk eller?" Sedan hördes Hidans röst igen:
"OI, Kakuzu... det var inte så jag menar.. men AH..det svider..."
Och just då, hade jag hysteriskt roligt då jag tänkte på det.

(whooo!! Extra långt! :D...eller inte...)

Annons

Bilden saknar taggar

februari 2015