AKATSUKIS ÄNGEL del 1 part 10

Jag det kade knappt gått fem minuter sedan Pein gav oss rast, så jag gick till mitt rum för en snabb uppfräshning. Då jag slog igen dörren bakom mig hann jag knappt gå till badrummet innan det knackade på dörren.
"..men vem är det nu då..." Muttrade då jag la handen på handtaget. "får man aldrig vara ifred här eller?" Jag tryckte ned det och öppnade dörren, och framför mig stod Hidan. Jag glodde irriterat på honom och sa tyst:
"Och vad vill du nu då?" Han tittade rätt in i mina ögon och jag rodnade lite, jag kunde inte hjälpa det.
"Altså, fn, vad jag sa förut.. det var inte så jag menade.." ursäktade han sig. Jag låssades vara förvånad och sa:
"Jasså? Vad menade du då?" Han tittade lite generat på mig över situationen och började.
"Jo.. du förstår, jag fick reda på att du betedde dig underligt under det senaste uppdraget.. något om att du hoppat av Deidaras ler-fågel" Han verkade lite obekväm med att berätta det själv.
"Vad menar du med "underlig"?" sa jag, men jag viste vad han ver ute efter.
"Jo..det är inte jvligt vanligt att folk hopapr av flygande ting så de slår i marken... men vad jag vill ha sagt är:" Han pausade och såg alvarligt på mig, det fick mig att känna mig underlägsen, trots allt stod en profet på min tröskel.
"Du är en Jashinist va?" sa han sedan, och det lät nästan, hoppfullt. Det fick mig att rysa till vid åtanken av att han klurat ut min största hemlighet. Jag tittade ned i golvet, ville inte titta på honom.
"Hur viste du det...." mumlade jag sakta. Hidan lyfte sin armar och grep tag i mina axlar, men inte på ett ilsket sätt, utan mer på ett vänligt vis. Det fick mig att titta upp på honom igen, och han log.
"du, det är fn inte många som överlever fall från den höjden, inte änns ninjor"
"Så jag är så uppenbar?" sa jag och tittade bort igen.
"tyvär.." sa Hidan och släppte taget om mig. "Men vi måste tillbaka, rasten är snart slut." Jag nickade och började gå efter Hidan igen, jag kände mig hämsk, han visste att jag var en Jashinist.
"Men du.." sa han sedan. "Kan jag få prata med dig sen efter vad nu den där idioten till ledare vills säga?" Jag försökte le lite och nickade.
"visst... det kan vi" och med det sagt, var jag lycklig, att få prata med honom.[I förseglings salen igen]

Pein stod kvar på sin plats och vi andra hade intagit våra platser på fingrarna igen. Narutos slappa kropp låg på golvet, död och urblekt.
Jag suckade och tittade upp på Kisame medans pein började sitt prat om hur vi skulle använda Jinchirikierna. Han såg alvarlig ut, så jag tittade bort från honom och tänkte på vad som hänt. Varför ville Hidan prata med mig? Var det inte Kisame jag gillade..men Hidan..han...Hur visste han..? Jag ruskade på huvudet och försökte lyssna på Pein, och tiden bara skyndade förbi.Vad jag tyckt vara tio minuter senare beodrade Pein oss där ifår så han skulle förbereda någonting. jag själv kunde inte minnas något han sagt, just för att mitt huvud var proppfullt med obesvarade frågor.Jag började sakta gå till mit rum när Hidan slank upp vid min sida.
"Åh.. Hej." sa jag tyst medans vi rundade ett hörn. "var tycker du är en lämplig plats?" Han tittade lite konfundersamt på mig och suckade.
"Jag vet fn inte... ditt rum?" Jag brydde mig faktiskt inte, så jag bara nickade och rundade ännu et hörn. Jag stannade framför min dörr och tvekade ett par secunder, men sedan tryckte jag ned handtaget igen och öppnade dörren. Jag gick in och satte mig på sängen, jag hörde hur Hidan stängde dörren efter sig och gick fram till mig. Han satte sig brevid mig, och jag vände blicken till honom.
"så, vad är det du vill prata om?" sa jag lågt, lite obekväm med situtuationen, men längre kom jag inte, han svarade aldrig, men en sak gjorde han. Något jag för alltid skulle minnas, han kramade mig. Hans armar omslöt mig så mjukt och försiktigt, min kropp imot hans. Jag hajade till av det först, rodnade djupt och kände hur mitt hjärta slog fortare.
"V-Vad gör d-du..?" mumlade jag, försökte hålla rösten stadig.
"Ser du inte det?" sa Hidan mjukt, "jag kramar dig.." Han höll mig så tätt intill honom, jag kunde knappt andas, han tog luften ifrån mig.
"men..varför..?" sa jag tyst.
"därför att jag...älskar dig." hans ord kom nästan i en visknikning, orden ringde i mina öron, och jag kände hur en ensam tår rullade sakta ned för min kind, och i det ögonblicket insåg jag hur mycket Hidan betydde för mig. Tiden stod nästan stilla då jag höjde mina armar, placerade en bakom hans rygg och en runt axlarna på honom, och omfamnade honom. Jag lät tåren sakta rulla ed, tills den föll ned på det mjuka tyget på hans rock. Sedan kom en till, och ännu en, de rann snabbare nu, och jag skakade av det. Hidan smekte min rygg med ena handen och jag försökte att snyfta mindre.
"Lovar du att stanna hoss mig?" viskade han sakta i mit öra, och jag nickade sakta.
"J-jag lovar..." och grep hårdare tag i tyget på hans rock.Jag kunde inte tro det, jag kunde bara inte. Hidan höll om mig på ett sätt ingen annan gjort tidigare, han höll om mig på ett kärleksfullt sätt. Det hade bildast en stor fläck av mina tårar på hans axel, men ingan av oss brydde sig om det. Jag grep ännu hårdare i tyget och begravde näsan i hans axel ännu en gång. Jag kände hans lena hand stryka igenom mitt lite toviga, mörkbruna hår och ännu en tår föll ned på hans rock. Mina nu stängda ögon öppnades sakta, och jag tittade åt Hidans håll. Jag hörde hans lätta andetag och hans hjärta slå mot mitt bröst, det var nästan magiskt.
"Hidan..." viskade jag, nästan som om jag var rädd att någon annan än just han skulle höra det.
"mmh..?" mumlade han tillbaka.
"Jag...du....det här är fel.." sa jag tyst, och kände hur det värkte i mitt hjärta då jag sa det.
"hur kan det här vara fel?" sa han tyst, lite undrande. Han lossade lite på sitt grepp om mig så att han tittade mig in i ögonen.
"Vi är Jashnisiter..det går emot reglerna...vi har så mycket att göra nu när vi har ninetails....det är bara..fel.." suckade jag då jag insåg att det jag sa var sant.
"och? Just nu bryr jag mig inte..." sa Hidan sakta och log sitt underbara leende.
"Men... det...jag..d-" jag han inte längre, jag spärrade upp ögonen, och stirrade på honom. Sedan slöt jag ögonen, och bara njöt då vi kysstes.

((OWO... Gawd. Erura goes ...uhm...ja..O_O))

Annons

The photo has no tags

Anonymous Thu 9 Sep 2010 21:16

den ä bra<3

Buggytheclown Thu 9 Sep 2010 21:17

tack :3 glad att du gillar den :)

2 comments on this photo

February 2015