Friday 10 September 2010 photo 6/9
|
AKATSUKIS ÄNGEL del 2 part 6
"jag ska bara gå och hämta ett par saker.." sa Kisame plötsligt, och reste sig upp. Jag tittade förvånat på honom och han vände sig till mig.
"jag blir borta högst 20 minuter" sa han och log. "och Hidan.." nu log han inte längre, utan lät mer fientlig. "lägger du ett finger på henne dödar jag dig.." jag rös till av att han kunde vara så kall, men Hidan skrattade bara.
"som om du kunde.." sa Han och flinade något. Kisame gav honom en sista giftig blick och försvann in i skogen.
"shheech.." suckade Hidan och vände sig till mig. "vad är det med honom nu då?" Jag ryckte på axlarna och kröp ihop en aning.
"jag vet inte.." muttrade jag. "kanske han är sur över att någon annan är med en tjej han gillar?" sa jag sedan lite retfullt.
"du är söt när du retas" retades Hidan tillbaka och la ett finger underhakan på mig, och fick mig att åter igen titta in i hans ögon.
"du är visst inte rädd för vad Kisame sa.." sa jag och log. Han log ett lite snett leende tillbaka.
"varför skulle jag?" sa han och lutade sig närmre. "han kan inte bestämma över vad jag vill göra.."
"Var försiktig, om du inte tar saker på allvar kan du faktikt dö.." sa jag lite lågt, och Hidan drog mig närmre intill honom.
"om det händer.." sa han lite lägre, och dämpade stämningen en aning. "kommer du då..?" Jag blinkade till, stannade upp av frågan. Sedan omfamnade jag honom kärleksfullt, han besvarade den försiktigt, men lika kärleksfullt.
"det vet du att jag gör..." var mitt enda svar."Hidan.." jag pratade lågt, bara så att han kunde höra.
"hmm?" han strök mig sakta över ryggen och jag vilade huvudet på hans axel.
"jag kan verkligen inte välja.." jag pratade nästan viskande. "jag älskar er båda..så otroligt mycket..."
"och jag älskar dig med.." svarade han i en viskning. "du vet inte hur mycket du betyder för mig.."
"vad ska jag göra..? Jag kan inte välja er båda.." En liten tår började bildas och jag försökte hindra den, men den gick inte att stoppa. Jag ville inte visa att jag var svag, det ville jag verkligen inte.
"Jag är ledsen..för vad jag sa.." mumlade jag "jag menade det inte.." Han lossade lite på greppet om mig, så jag såg honom rätt in i ögonen igen.
"ursäkten godtagen.." viskade han, Han lutade sig närmre och kysste mig passionerat. Av ren reflex la jag handen bakom hand huvud, gjorde kyssne djupare och längre. Han avslutade kyssen och tittade ned, fick mig att undra om det var något på gång.
"jag borde inte ha blivit så arg..förlåt mig."
"det gör inget..."
"säkert?"
"säkert."
Jag ville ha honom, en gång till, Kysste jag honom. Att älska och att bli älskad, det ville jag. Men jag skulle inte få avnjuta honom idag, inte nu i alla fall. Jag och Hidan duckade undan, precis för att inte bli spetsad av en Kunai. Jag hoppade upp från Hidans knä, och drog upp en Kunai från hölstret, ställde mig i försvars ställning.
"jag undrade just hur läng tid det skulle ta innan du hittade oss.." Muttrade jag och stirrade rätt in i de underligt formade ögon som tillhörde vår ledare.
"Du ÄR den tolvsvansade demonen, Erura." sa han och tittade granskande på mig. "Men du Hidan.." han vände blicken mot Hidan som fortfarande satt på marken. "jag trodde aldrig att du skulle förja efter henne..särskilt inte hjälpa henne.." Jag morrade till lite och försökte att verka så hotfull sm möjligt.
"Hur visste du att vi var här?" Sa jag irriterat och höll Kunaien i ett stadigt grepp.
"hah.." flinade han lite. "Kisame sa att ni var här, till mig, personligen."
"Kisame.." mumlade jag chockat, som sedan drevs till hat, men till sist sorg. Jag tappade mitt vapen, och föll ned på knä.
"du ljuger.." mumlade jag.
"nej, han kom till mig så fort han kunde, det var jag som sa att han skulle följa med dig från första början." Och flera av mina tårar träffade marken.
"hur..kunde du.." tänkte jag, medans mitt hjärta ännu en gång slets itu.
"jag visste att den j*veln inte gick att lita på.." morrade Hidan bakom mig. Jag kände mig så tom, han hade brutit vårt löfte. Min kropp ville inte lyda mig, jag ville där ifrån, ifrån minnerna när han satt brevid mig, när han var den jag kramade, när han var den som tröstat mig. Allt det var bara en lögn.
"Erura..kom, vi drar.." Hördes Hidans röst, men jag kunde inte röra mig. Flera tårar droppade ned på marken, och jag skakade på huvudet.
"nej..jag vill inte..inte nu..vill bara dö.." mina ord dränktes i mina tårar, och jag kände hur en varm hand tog tag i mig och ställde mig upp. Hur en annan la min ena arm bakom hans huvud, och att han hoppade upp i ett träd och längre där ifrån. Det sista jag hörde var att Zetsu anlände till platsen, och frågade pein någonting. jag hörde hans svar och fler tårar droppade ned på min rock.
"nej...det gör jakten mer spännande.." Luften svichade förbi oss, och träd efter träd passerade vi. jag kände mig så krossad, det kändes som om mitt hjärta hade slitits mitt itu. Jag vet inte hur lång tid som gick, jag brydde mig inte, men tidigare än jag trott, kom vi ut ur skogen och ut på ett fält. Hidan satte ned mig försiktigt på marken igen, och jag stapplade till, och föll återigen ned på knä. Men den här gången fångades jag upp av Hidan. han hade fortfarande inte sin rock på sig, så allt jag såg v honom just då var hans bara armar. Hidan kramade om mig, hårt den här gången.
"släpp..inte.." mumlade jag, och fler tårar föll.
"jag lovar.."
"hur kunde han..." mumlade jag, och Hidan drog mig närmare intill honom.
"han är en idiot.." svarade han lågt. "han var inte bra för dig, det var han aldrig." Jag vände mig om, och klängde mig fast vid honom, jag ville inte släppa, aldrig någonsin.
"Lämna mig inte..snälla..lämna mig inet ensam igen.."
"Du vet att jag aldrig skulle lämna dig."
"Hidan..jag.."
"Jag..?"
"Jag älskar dig.."
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 10 Sep 2010 20:53
DUMMA KISAME
*Slår till honom så han svimmar*
*sedan knytter jag fast honom i sten och rullar ner honom * *W*
*Slår till honom så han svimmar*
*sedan knytter jag fast honom i sten och rullar ner honom * *W*
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/buggytheclown/471682190/