January
Saturday 11 September 2010 photo 2/9
|
AKATSUKIS ÄNGEL del 2 part 10
Någon halvtimme senare hade vi stigit upp ur källan och jag begett mig in i damernas för att torka mig och klä på mig igen. När jag höll på att dra tröjan över huvudet återvände Kisame in i mitt huvud. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på honom, men varför? Älskade jag honom mer än Hidan? Eller vad var det..? Jag ruskade på huvudet, och turbanen jag gjort av en handuk och virat in håret i höll på att hamna på sniskan. Jag rätade till den en aning då det vanliga bankandet på dörren hördes, framkallade minnen av mornarna då Hidan fått i uppgift att väcka resten av basen.
"Jaja.. jag kommer!" hojtade jag och tog bort handuken från håret och satte på mig mina sandaler. När jag sista gången blickade ut igenom ett mindre fönster som vätte ut mot staden fick jag en konstig "de´ja vou" känsla, som om jag varit här förut. Jag ruskade lite på håret som nu såg ut som ett mindre rufsigt kråkbo med tanke på att jag inte hade någon borste med mig. Jag försökte förgäves borsta ut det med fingrarna då jag gick mot dörren, och fick ett relativt lyckat resultat när jag öppnade den och gick ut i solskenet. Jag blev genast mottagen av Hidan som dök upp bredvid mig.
"J*vlig tid det tar för er tjejer att bli klara.." muttrade han retsamt och jag blängde surt på honom.
"Tja, jag envisas i alla fall inte med att gå utan tröja varenda dag." retades jag tillbaka och han gav mig ett roat leende.
"Så.." sa jag och höll om hans ena överarm med min egen. "Vart hade du tänkt att gå..?" Han såg ut att rodna en aning med tanke på att vi såg ut som ett par blad de människor som vistades på gatorna.
"Tjaa.. Vart vill du gå?" han tittade lite frågande på mig, och jag fattade genast att han inte direkt planerat något. Jag suckade djupt.
"Med tanke på att det bara är vi två nu kan det vara bra att köpa in sådant som behövs tills vidare." Min blick fastnade på en mindre butik längre bort på gatan och jag kände hur den lila portmonnän med yen kliade i fickan. Jag hade alltid älskat att handla, men på sistone inte fått göra det så mycket.
"Jo.. det har du nog rätt i" han tittade lika entusiastiskt på butiken som jag och vi svängde in i den. Väl inne i butiken släppte jag taget om Hidan och tittade på alla olika föremål eller provianter vi skulle kunna behöva. Butiken var inte speciellt stor, kanske lika stort som ett vanligt sovrum, men ändå fick väldigt mycket saker plats där. PÅ bänkarna och hyllorna stod allt från rökelse till små paket med the uppradat, och jag gick snabbt utmed dem för att se vad vi kunde behöva. Jag fastnade för en liten kam av mahogny med målade, Japanska mönster på och konstaterade att jag hade råd att köpa den. För att vakna upp varje morgon och se ut som ett troll gick jag inte med på. Hidan verkade inte speciellt intresserad av att titta runt, utan han småsneglade bara på de olika varorna.
Tjugo minuter senare lämnade vi butiken med en mindre kasse, och i den fanns: Min kam, ett paket Japansk the, ett större paket torkad frukt, en tvål (mitt köp), en liten rökelse och ett litet paket med Pocky som jag inte kunde leva utan. Sedan hade Hidan köpt något han ännu inte visat för mig, men från vad jag kunde se var det ett smalt, lite avlångt paket som rymdes i handflatan. Jag hade ärligt talat ingen som helst aning om vad han hade köpt. Men jag hade en känsla om att jag snart skulle få veta.När vi hade kommit ut från badet hade klockan blivit rätt mycket, hon var säkert sex redan, och jag började bli hungrig. Så när vi satte foten utanför butiken hade han dragit med mig in till ett mindre Ramen stånd. Där hade vi slagit oss ned och han hade bjudit på två skålar Ramen.
"T-tack.." sa jag lite förvånat när jag hade tagit emot min skål. Han tittade vänligt på mig.
"Vad gör man inte för sin flickvän?" sa han och Jag rodnade och ville försvinna när resten av dem som satt bredvid oss vände sig om för att se vilka de två "lyckliga" var. Jag särade lite besvärat på ätpinnarna och fiskade upp en köttbit ur skålen och förde till munnen. Det smakade underbart, jag hade aldrig smakat något liknande förut. När den åldrade mannen på andra sidan disken såg mitt glada ansiktsutryck gav han mig ett trevligt leende innan han vände sig mot nudlarna igen. Åter igen fick jag den där bekanta känslan av att jag varit här förut. När jag vände mig till Hidan igen såg jag att han knappt rört sina nudlar och satt istället och tittade på mig. Jag svalde förvånat ned en tugga och när han insåg att jag faktiskt tittade på honom vände han sig till nudlarna igen.
"Vad var det om?" sa jag lite roat, och han rodnade en aning.
"inget.." fick jag till svars och jag ryckte på axlarna. Men så såg jag att han satt och vände på det där lila paketet han hade i köpt och jag kunde fortfarande inte förstå vad det var.
En timme senare hade vi ätit färdigt och begett oss iväg från ståndet. Jag hade bara ätit en skål för att inte bli allt för mätt, vilket jag lätt blev. Men den ramen var utsökt, och jag hoppades att få komma tillbaka dit igen någon dag. Nu hade himmelen mörknat och butikerna började stänga runt om oss. Folket på gatorna hade dragit sig hemåt eller iväg till någon bar där de satt och hade trevligt med sina kamrater. Endast gatlyktorna sken upp den smala väg vi vandrade på, och nu när butikerna stängde undrade jag vart han hade tänkt att ta mig. Han bad mig blunda när vi kommit in på en sidogata och jag, i iver för att veta vad han tänkt sig, gjort som han sa. Jag kände honom lyfta upp mig ännu en gång och den välbekanta känslan av att flyga upp igenom luften, att landa på ett hustak, bara för att snart hoppa vidare till nästa. Men så, bara några minuter senare, stannade han och jag kände en varm bris i ansiktet. Han satte ned mig på något mjukt och jag började undra om han tagit mig till den varma källan igen.
"Så, öppna ögonen nu." sa han lite roat och jag slog upp ögonen, och kunde först inte fatta att han tagit mig hit. Ett hotellrum. Jag satt på ena änden av en större dubbelsäng, eller, madrass, för det var det vi Japaner låg på när vi sover på hotell. Rummet var svart upplyst av två mindre lampor som stod på en större byrå. Det och sängen var det ända i rummet egentligen, sedan fanns det ett mindre badrum, antog jag, och dörren ut. Jag tittade storögt runt i rummet, men när jag tänkte på det blossade rodnaden upp i ansiktet på mig ännu en gång. Min blick slog ned i madrassen jag satt på några få sekunder och mitt hjärta slog som en galning. Hade han verkligen tänkt att göra… det? En skugga skymde madrassen och jag tittade lite försiktigt upp, bara för att få se Hidan som satt på knä framför mig. Han såg självsäker ut, nöjd, som en jägare som just fångat sitt byte. Han gav mig ett snett leende innan han närmade sig sakta, som för att förlänga ögonblicket, och fick mig att trilla baklänges. Jag fann mig själv omringad av honom, han hade ställt sig på alla fyra över mig, granskade hungrigt min kropp. Jag svalde.
’så det var DET som han köpte..’ tänkte jag lite förskräckt, men samtidigt, älskade jag det.
((OH GAWD.. xD))
Annons
Comment the photo
Buggytheclown
Sat 11 Sep 2010 11:37
men det är bara två..tre avsnitt till, altså ett eller två inlägg här kvar innan ni måste vänta på dem. :O
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/buggytheclown/471718390/
Visa toppen
Show footer