January
Saturday 18 September 2010 photo 2/5
![AKATSUKIS ÄNGEL [Sista delen]
[Nio månader senare]
[Ur killarnas synvinkel]
Kisame och Hidan satt i en mindre väntsal på ett sjukhus i eldnationen. Väggarna var vitmålade och golvet hade en smutsig, grå färg efter skor som vankat fram och tillbaka på det. Där inne satt flera män, trummandes på armstöden, bitandes på naglarna, eller som bara såg väldigt oroliga ut. Anledningen var att just denna väntsal var för män som väntade på sina älskade och deras avkommor. Men Hidan och Kisame var nog de enda där som inte funderade på "pojke-eller-flicka" problemet, utav vem utav dem som var fadern till den unge som skapades nio månader tidigare. De båda hade nästan hoppat till då Erura bekänt det faktum att hon var med barn. Hidan hade först blivit alldeles utom sig av oro och tillbringat flera dagar inlåst på ett rum där han offrade och bad om förlåtelse till Jashin, medans Kisame först blivit lika chockad han. Men efter ett tag hade han accepterat det och fattat att det var en olycka, och börjat ta hand om både henne och barnet. Månaderna hade gått med en faslig hastighet och hennes mage blev större och större för varje dag. Sedan hade det hänt och de hade begett sig i il fart till närmaste sjukhus. Det faktum att de inte längre rankades som Akatsuki medlemmar gjorde det hela något lättare. Nu satt de båda i alla fall i väntsalen, stirrandes ned i golvet medans en klocka tickade ovanför dem, räknandes varenda sekund som gick. De hade suttit där nu i fem timmar, och äntligen öppnades dörren till sjuksalarna och en sjuksköterska i grön rock gick ut i rummet. Sanningens ögonblick var här, Kisame och Hidan stirrade upp på hennes bricka. Nummer åtta, det var Eruras sjuksköterska. De båda tittade storögt på när hon gick fram till dem, hon var väl medveten om deras lilla "problem" och sa åt dem att följa med henne in. De reste sig upp och följde efter henne in i salen. De passerade flera sängar där kvinnor låg i sina sängar med barnet i famnen, och deras makar stod lutade över dem, inte kunde se sig mätta på deras nu nykomna barn. Men där, stannade hon framför en säng där hon låg. Erura låg i sjuksäng nummer åtta, precis som sjuksköterskans bricka antydde. Hennes vackra hår var rufsigt och hon hade spår av tårar på kinderna, men det var glädjetårar. När de tre personerna anlände tittade hon upp från det lilla bylte hon höll i armarna. Det var övertäckt med en gul handuk, och varken Kisame eller Hidan kunde se dess ansikte ännu. De båda männen var även medvetna om vad som väntade henne om bara tjugofyra timmar, och båda hade fått en svår chock då hon sagt det. Men nu kunde de bara fokusera på den lilla varelsen som låg invirad i handuken.
"…nå?..." sa Kisame nästan viskande. Erura lät blicken gå emellan de båda men fäste blicken sedan på den blåa mannen som uttalat sig.
"Kisame.." sa hon sakta, och visade äntligen den lilla figur som låg där i hennes famn. "..grattis…" Bebisen hade fått en lätt blå nyans på huden, ljus blå om man skulle vara exakt. Små mörkbruna hårstrån fanns på dess huvud, lätta fjun faktiskt. Kisame såg ut som om han inte visste om han skulle skratta eller gråta, men det verkade bli som en blandning. Han gick fram till henne, och hon såg till att han fick det lilla byltet i sina armar. Sedan vände hon sig till Hidan, hon såg lite sorgsen ut trots det glada tillfället.](http://cdn08.dayviews.com/84/_u2/_u9/_u0/_u1/_u3/_u7/u2901377/49309_1284809016/AKATSUKIS_ANGEL_Sista_delen_Nio_manader_senare_Ur_killarnas_synvinkel_Kisame_och_Hidan_satt_i_en.jpg)
|
AKATSUKIS ÄNGEL [Sista delen]
[Nio månader senare]
[Ur killarnas synvinkel]
Kisame och Hidan satt i en mindre väntsal på ett sjukhus i eldnationen. Väggarna var vitmålade och golvet hade en smutsig, grå färg efter skor som vankat fram och tillbaka på det. Där inne satt flera män, trummandes på armstöden, bitandes på naglarna, eller som bara såg väldigt oroliga ut. Anledningen var att just denna väntsal var för män som väntade på sina älskade och deras avkommor. Men Hidan och Kisame var nog de enda där som inte funderade på "pojke-eller-flicka" problemet, utav vem utav dem som var fadern till den unge som skapades nio månader tidigare. De båda hade nästan hoppat till då Erura bekänt det faktum att hon var med barn. Hidan hade först blivit alldeles utom sig av oro och tillbringat flera dagar inlåst på ett rum där han offrade och bad om förlåtelse till Jashin, medans Kisame först blivit lika chockad han. Men efter ett tag hade han accepterat det och fattat att det var en olycka, och börjat ta hand om både henne och barnet. Månaderna hade gått med en faslig hastighet och hennes mage blev större och större för varje dag. Sedan hade det hänt och de hade begett sig i il fart till närmaste sjukhus. Det faktum att de inte längre rankades som Akatsuki medlemmar gjorde det hela något lättare. Nu satt de båda i alla fall i väntsalen, stirrandes ned i golvet medans en klocka tickade ovanför dem, räknandes varenda sekund som gick. De hade suttit där nu i fem timmar, och äntligen öppnades dörren till sjuksalarna och en sjuksköterska i grön rock gick ut i rummet. Sanningens ögonblick var här, Kisame och Hidan stirrade upp på hennes bricka. Nummer åtta, det var Eruras sjuksköterska. De båda tittade storögt på när hon gick fram till dem, hon var väl medveten om deras lilla "problem" och sa åt dem att följa med henne in. De reste sig upp och följde efter henne in i salen. De passerade flera sängar där kvinnor låg i sina sängar med barnet i famnen, och deras makar stod lutade över dem, inte kunde se sig mätta på deras nu nykomna barn. Men där, stannade hon framför en säng där hon låg. Erura låg i sjuksäng nummer åtta, precis som sjuksköterskans bricka antydde. Hennes vackra hår var rufsigt och hon hade spår av tårar på kinderna, men det var glädjetårar. När de tre personerna anlände tittade hon upp från det lilla bylte hon höll i armarna. Det var övertäckt med en gul handuk, och varken Kisame eller Hidan kunde se dess ansikte ännu. De båda männen var även medvetna om vad som väntade henne om bara tjugofyra timmar, och båda hade fått en svår chock då hon sagt det. Men nu kunde de bara fokusera på den lilla varelsen som låg invirad i handuken.
"…nå?..." sa Kisame nästan viskande. Erura lät blicken gå emellan de båda men fäste blicken sedan på den blåa mannen som uttalat sig.
"Kisame.." sa hon sakta, och visade äntligen den lilla figur som låg där i hennes famn. "..grattis…" Bebisen hade fått en lätt blå nyans på huden, ljus blå om man skulle vara exakt. Små mörkbruna hårstrån fanns på dess huvud, lätta fjun faktiskt. Kisame såg ut som om han inte visste om han skulle skratta eller gråta, men det verkade bli som en blandning. Han gick fram till henne, och hon såg till att han fick det lilla byltet i sina armar. Sedan vände hon sig till Hidan, hon såg lite sorgsen ut trots det glada tillfället.
"Jag är ledsen Hidan.." sa hon tyst. Men den reaktion hon trott kom aldrig, istället log han. Hon tittade lite undrande på honom, varför var han glad? Hon hade trott att han skulle bli förbannad när det inte var han.
"Vilken tur.." sa han lätt, och nu rann även glädjetårarna ned för hans kinder.
"Vad menar du?" mumlade Erura fram. "Det var ju Kisames…" Han avbröt henne igenom att hålla upp märket som visade att han tillhörde Jashinisterna.
"De dagar jag tillbringat offrandes i mitt rum fick mig att träffa honom, jag bad för ditt liv, att du inte skulle försvinna dagen efter. Ha sa att om barnet var mitt, skulle hon dör för det var en dubbel synd, men om barnet var Kisames skulle hon få fortsätta leva, då han hört bönen från hans egen profet" han pratade långsamt, så hon skulle uppfatta varje ord utav det han sagt. När han tystnat rann glädjetårarna åter igen nedför hennes kinder.
"Så…. Jag kommer inte…?" viskade hon fram, och även Kisame hörde det, som så gärna ville omfamna henne, men det faktum att han bar på sitt eget barn gjorde honom otillgänglig för det. Hidan nickade, men hade fortfarande en sista fråga att ställa.
"Så… " sa han. "Vad blev det?"
"…en flicka." svarade Erura kort, då hon tittade upp mot hennes dotter, och den man hon älskat i över tjugo år.
((wuh. :D Sista delen.. impressve O_O IAF, jag ska skriva en ny novell (om ni vill) om henne....och tack för att ni läst btw)) :3
Comment the photo
Som jag lägger upp nu xD
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/buggytheclown/472358643/
Visa toppen
Show footer