januari
tisdag 5 oktober 2010 bild 2/3
![One Piece of music del 1 part 5
[30 minuter senare]
Jag suckade djupt och tittade på den madrass som nu låg på golvet inne i sovsalen. Den var ganska sliten men gick fortfarande att ligga på, gjord av brunt tyg och skumgummi. Ovanpå det låg en kudde och ett lite mindre täcke. Nami-san hade ursäktat den och sagt att vi skulle hitta en riktig säng till mig när vi lagt till nästa gång. Jag hade bara nickat trött och suttit mig ned på den. Så nu satt jag och kunde inte sova. Kanske för att jag var nervös för Brook. SKELETTET som var musiker på båten som jag träffat 20 minuter tidigare tillsammans med Franky, en cyborg i badbrallor. Jag glodde ned på madrassen, men fattade att det inte ar någon ide att sitta här hela natten. De andra hade redan somnat och jag kröp ned under täcket, eller lakanet kanske man skulle säga. Precis då jag slagit ihop ögonlocken hörde jag en viskande röst bakom mig, och jag vände mig om.
"Ska vi byta, unga fröken?" hördes Sanjis röst viska fram i mörkret. Jag stirrade på den tydligen vakna Sanji som satt upp i sin säng. Han tittade undrade på mig och jag glodde lika undrande tillbaka på honom.
"uh.. det går bra, jag kan sova här.." sa jag lite nervöst, fortfarande inte van vid att jag faktiskt var en utav dem, och att de kanske brydde sig om mig… eller han gjorde det i alla fall.
"en prinsessa som ni kan väll inte sova på en madrass eller?" han talade till mig som om jag var kunglig, och jag rös. Jag visste inte om det var obehagligt eller trevligt. "du kan få min säng" Jag tittade lite trevande på sängen, visst såg den bekväm ut. Men jag kunde väll inte ta hans säng.. eller?
"Men… då kommer du ju få sova här… på madrassen?" sa viskade jag lite lågt tillbaka, han bara flinade.
"En dams konfort ska alltid gå före min" sa han bara kort och steg ljudlöst upp ur sängen. Han bar endast ett par mjuka, grå bommulls byxor som gick ned till anklarna på honom, och jag tackade mörkret omkring oss. Det dolde att mina kinder antog en lätt scharlakansröd färg.
"O-om ni insisterar…" sa jag lite lågt och ställde mig upp. Jag gick lite halvnervöst fram till hans säng och satte mig ned på kanten. Redan då var den MYCKET bekvämare än madrassen. Sanji hade redan lagt sig ned på madrassen där jag egentligen skulle legat.
"är allt till er belåtenhet?" frågade han, som om han kunnat göra mer. När han egentligen gjort mer än han borde.
"Ja… tack Sanji" sa jag lågt, och slängde benen över kanten upp på sängen och in under täcket. När jag la ned huvudet på kudden, gick en rysning igenom min kropp. Den var inte en dålig en, nej nej. Det var hans doft, det gav mig en härlig rysning. Den luktade ungefär som, ja… Svagt av tobak och mat, havs mat för att vara exakt. Utan att jag kunde hindra det hade mina mungipor åkt upp och jag kunde inte stoppa rodnades som steg ännu mer.
"är du säker på att det är okej?" frågade jag lite trevande, gömde min fånflinande mun under täcket.
"jo visst, allt för er." sa han och gav mig ett säkert leende. "god natt min sköna"
"G-God natt…" mumlade jag dumt och slöt ögonen. I förhoppning att jag skulle få drömma om honom. För redan nu visste jag att jag var hopplöst förälskad i den där kocken.](http://cdn08.dayviews.com/85/_u2/_u9/_u0/_u1/_u3/_u7/u2901377/41277_1286304888/One_Piece_of_music_del_1_part_5_30_minuter_senare_Jag_suckade_djupt_och_tittade_pa_den_madrass_som.jpg)
|
One Piece of music del 1 part 5
[30 minuter senare]
Jag suckade djupt och tittade på den madrass som nu låg på golvet inne i sovsalen. Den var ganska sliten men gick fortfarande att ligga på, gjord av brunt tyg och skumgummi. Ovanpå det låg en kudde och ett lite mindre täcke. Nami-san hade ursäktat den och sagt att vi skulle hitta en riktig säng till mig när vi lagt till nästa gång. Jag hade bara nickat trött och suttit mig ned på den. Så nu satt jag och kunde inte sova. Kanske för att jag var nervös för Brook. SKELETTET som var musiker på båten som jag träffat 20 minuter tidigare tillsammans med Franky, en cyborg i badbrallor. Jag glodde ned på madrassen, men fattade att det inte ar någon ide att sitta här hela natten. De andra hade redan somnat och jag kröp ned under täcket, eller lakanet kanske man skulle säga. Precis då jag slagit ihop ögonlocken hörde jag en viskande röst bakom mig, och jag vände mig om.
"Ska vi byta, unga fröken?" hördes Sanjis röst viska fram i mörkret. Jag stirrade på den tydligen vakna Sanji som satt upp i sin säng. Han tittade undrade på mig och jag glodde lika undrande tillbaka på honom.
"uh.. det går bra, jag kan sova här.." sa jag lite nervöst, fortfarande inte van vid att jag faktiskt var en utav dem, och att de kanske brydde sig om mig… eller han gjorde det i alla fall.
"en prinsessa som ni kan väll inte sova på en madrass eller?" han talade till mig som om jag var kunglig, och jag rös. Jag visste inte om det var obehagligt eller trevligt. "du kan få min säng" Jag tittade lite trevande på sängen, visst såg den bekväm ut. Men jag kunde väll inte ta hans säng.. eller?
"Men… då kommer du ju få sova här… på madrassen?" sa viskade jag lite lågt tillbaka, han bara flinade.
"En dams konfort ska alltid gå före min" sa han bara kort och steg ljudlöst upp ur sängen. Han bar endast ett par mjuka, grå bommulls byxor som gick ned till anklarna på honom, och jag tackade mörkret omkring oss. Det dolde att mina kinder antog en lätt scharlakansröd färg.
"O-om ni insisterar…" sa jag lite lågt och ställde mig upp. Jag gick lite halvnervöst fram till hans säng och satte mig ned på kanten. Redan då var den MYCKET bekvämare än madrassen. Sanji hade redan lagt sig ned på madrassen där jag egentligen skulle legat.
"är allt till er belåtenhet?" frågade han, som om han kunnat göra mer. När han egentligen gjort mer än han borde.
"Ja… tack Sanji" sa jag lågt, och slängde benen över kanten upp på sängen och in under täcket. När jag la ned huvudet på kudden, gick en rysning igenom min kropp. Den var inte en dålig en, nej nej. Det var hans doft, det gav mig en härlig rysning. Den luktade ungefär som, ja… Svagt av tobak och mat, havs mat för att vara exakt. Utan att jag kunde hindra det hade mina mungipor åkt upp och jag kunde inte stoppa rodnades som steg ännu mer.
"är du säker på att det är okej?" frågade jag lite trevande, gömde min fånflinande mun under täcket.
"jo visst, allt för er." sa han och gav mig ett säkert leende. "god natt min sköna"
"G-God natt…" mumlade jag dumt och slöt ögonen. I förhoppning att jag skulle få drömma om honom. För redan nu visste jag att jag var hopplöst förälskad i den där kocken.
Annons
Kommentera bilden
Anonym
tis 5 okt 2010 21:05
MIN MIN MIN SANJI ÄR MIN >//D
5 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/buggytheclown/473922004/
Visa toppen
Visa sidfoten