One Piece of music part 1 del 9

"Ljustjuv?" sa jag lite undrande. "är det så man kallar mig nu för tiden?" Jag gav honom ett brett flin och han, i ren panik, plockade upp en telesnigel ur fickan och vrålade ett fåtal ord i luren innan han och hans kamrat sprang bort från hamnen. Orden löd:
"Eru jarred…. I hamnen,… alla enheter samlas där" och lite halvdant mummel och svammel. Jag suckade och glodde upp i skyn. Ljustjyv? Vad var det för namn? Nog var det ett namn som passade till mina "krafter". Jo, visst. Du kanske trodde att jag bara kunde sjunga, att det var mina lite mer "speciella" förmågor, men nej. Det är en utav dem. Ton frukten, visst du, men om de visste… om de visste vad jag verkligen kunde, jag vet inte vad som skulle hända… Jag tittade trött bort mot gränden där de två marin soldaterna försvunnit, och bara ett par minuter senare kom vad som såg ut at vara en halv arme ut därifrån. Alla med samma vita baskrar och vita slängkappor med texten "rättvisa" på ryggarna. De radade upp sig så de bildade en mur som skulle hindra mig från att "rymma". Längst fram steg en medelålders man ut ur gruppen. Han hade vitt, spretigt hår och smala ögon. I munnen hade han två cigarrer och på den gröna, uppknäppta jackan hade han flera.
"Så du är Eru Jarred… Ljus tjuven?" sa han och gav mig en irriterad blick, jag flinade åter igen.
"Ja, hur så…" sa jag trött. "och du borde sluta röka, det är skadligt.." retades jag lite med honom och han greppade en påle han bar på ryggen. Han drog upp den och jag kände genast igen materialet.
"Åhå.. hade du tänkt använda den mot mig.. din stygga, stygga gosse.." jag hoppade ned från båten och ställde mig bara ett par meter ifrån honom.
"Sluta skoja runt, det här allvar." sa han strängt och jag höjde ett ögonbryn. "du har ett pris på sex miljarder beliner på ditt huvud, du kommer inte här ifrån" Jag tittade lite förvånat på honom.
"Sex miljarder?" jag låssades se ut att tänka efter. "så det har gått upp nu igen.. to bad, boys." Jag satte av mot honom i högsta fart, och han drog pålen framför honom i försvar. Men jag slank rätt igenom honom och pålen, som om jag sprungit rätt igenom luft. För ett ögonblick stod allt stilla, inget hände. Men så, började han skaka, pålen smulades sönder likt metall som genomgått decennier av rost. Han såg livlös ut, ett skal utan stjäl. Han föll ned på marken, ståendes på alla fyra, tills han, efter ett par sekunder föll ned liggandes på marken. Han var inte död, men nära där på. Allt hände under hans förskräckta underordnades blickar.
"B…Bolmare?!" stammade en av dem fram, men fick bara ett lågt, visslande ljud tillbaka från honom.
"ta det lugnt… er kapten är inte död… än" sa jag och log. Min arm hade omvandlats till samma substans som natthimmelen. Den var svart, lite lysande, och små lysande prickar, precis som stjärnor syntes på dem. I min hand, i ett stadigt grepp, hade jag hans ljus. En människas ljus såg ut som en liten, lysande boll. Den kunde växla ljustyrka och storlek ju positivare man är, och han här var nog ett mellanting. Den lilla bollen sjönk ned i min hand, den smälte ihop med mig, och gjorde mig starkare.
"Seriöst… var det den bästa ni hade?" flinade jag och hoppade upp på båten. "men tack, hans ljus var stärkande" Marinsoldaterna tittade darrande på mig, och jag gav dem en irriterad blick.
"STICK." sa jag kort. "jag har annat att göra.." och de rusade iväg med sin kapten. Det sista jag såg innan jag gick inomhus var kapten bolmare som släpades runt hörnet av sina medarbetare.

((vsg :D))

Annons

The photo has no tags

Anonymous Fri 8 Oct 2010 20:29

hehe vilka är det på bilden

Buggytheclown Fri 8 Oct 2010 20:32

Altså "Bolmare" och "FÄLTSNÄPPA" oj.. caps O_O

Anonymous Fri 8 Oct 2010 20:59

haha okey xD

3 comments on this photo

February 2015