januari
lördag 5 februari 2011 bild 21/21
![Two ways to One piece del 11
[4 dagar senare]
"HAN HAR BLIVIT VAD!?" skrek jag och skakade om Cabaji så hårt att hans halsduk hamnade på sniskan.
"Borta… fångad... marinen… nederdriv…" Mumlade han på, tårar forsade bokstavligen ned för hans kinder. Jag visste inte att mannarna var så fästa vid deras kapten. Allt hade hänt så snabbt. När jag vaknat på morgonen, var alla så nedstämda. Den ända som inte verkade bry sig var Alvida, men jag sket i henne. Jag hade sökt upp Buggys högra hand, Cabaji, akrobaten, eftersom kapten själv inte fanns att få tag i. Han hade berättat allt om hur de stigit iland mitt i natten på en ö Buggy var säker att han sett kapten Johns skatt på. Mitt uppe i letandet hade de stött på ett Marin läger och alla lyckades fly… utom Buggy. De var tvungna att åka iväg utan honom, för det var säkert ett femtiotal marin soldater och de skulle inte haft en chans. De visste att de skickat honom till nederdriv, Världsledningens största fängelse. Det var känt för sin grymma tortyr och hemska sett att behandla fångarna. Att det fanns en våning fyllt av hemska odjur och ett annat där helvetets eld brann ständigt. Så nu hade Buggy, Kapten Buggy, blivit skickad dit? Jag vet att det var själviskt att tänka så som jag gör, men;
’MIN TRÄNING DÅ?’ jag hade faktiskt blivit riktigt bra på att kontrollera mina "kattlika" krafter nu, men jag var fortfarande långt ifrån perfektion. Jag hade kommit på ett flertal attacker, och namngett dem, men fortfarande saknades något.
"Vi måste hjälpa honom!" sa Cabaji och tog sig loss från mitt grepp. "Vi försöker ta oss dit nu" han pekade bort mot horisonten.
"Någonstans där finns han, OCH VI SKA RÄDDA HONOM!" hans rop fyllde båten och de andra i besättningen hängde med i ett tårfyllt utrop. Alla utom surtanten, vill säga.
"Ni vet väll att det är totalt idiotiskt att försöka rädda honom?" sa Alvida, det kliade i mina händer när jag hörde henne säga det, jag ville bara strypa henne.
"Ni kommer bara bli fast direkt" sa hon och hånlog. "bättre acceptera ödet och acceptera mig som er nya kapten" Jag bet min läpp hårt. Jag skulle säkert komma ångra det, men det må det vara värt.
"HÅLL KÄFT." röt jag och stegade fram till henne där hon satt i sin lilla beiga skinnfåtölj.
"Vi ska ta oss till nederdriv om vi så ska dö på kuppen!" samma ögonblick som jag sa det insåg jag det faktum att jag TOTALT ändrat uppfattningen för Buggy. Sa jag just att jag skulle kunna ge mitt liv för honom? Ja… tydligen. Det måste vara energin på skeppet, antar jag.
"åtminstone…." mumlade jag. "så ska jag det."
"Eru….?" Mohji, djurtämjaren, gick fram till mig och la en hand på min axel. "Åk inte dit själv, okej?" Jag höjde ett ögonbryn.
"Ledsen, men jag måste, vet inte varför och jag vet att det är idiotiskt." sa jag. "men… j](http://cdn08.dayviews.com/56/_u2/_u9/_u0/_u1/_u3/_u7/u2901377/51607_1296944322/Two_ways_to_One_piece_del_11_4_dagar_senare_HAN_HAR_BLIVIT_VAD_skrek_jag_och_skakade_om_Cabaji_sa.jpg)
|
lördag 5 februari 2011 bild 21/21
|
|
[4 dagar senare]
"HAN HAR BLIVIT VAD!?" skrek jag och skakade om Cabaji så hårt att hans halsduk hamnade på sniskan.
"Borta… fångad... marinen… nederdriv…" Mumlade han på, tårar forsade bokstavligen ned för hans kinder. Jag visste inte att mannarna var så fästa vid deras kapten. Allt hade hänt så snabbt. När jag vaknat på morgonen, var alla så nedstämda. Den ända som inte verkade bry sig var Alvida, men jag sket i henne. Jag hade sökt upp Buggys högra hand, Cabaji, akrobaten, eftersom kapten själv inte fanns att få tag i. Han hade berättat allt om hur de stigit iland mitt i natten på en ö Buggy var säker att han sett kapten Johns skatt på. Mitt uppe i letandet hade de stött på ett Marin läger och alla lyckades fly… utom Buggy. De var tvungna att åka iväg utan honom, för det var säkert ett femtiotal marin soldater och de skulle inte haft en chans. De visste att de skickat honom till nederdriv, Världsledningens största fängelse. Det var känt för sin grymma tortyr och hemska sett att behandla fångarna. Att det fanns en våning fyllt av hemska odjur och ett annat där helvetets eld brann ständigt. Så nu hade Buggy, Kapten Buggy, blivit skickad dit? Jag vet att det var själviskt att tänka så som jag gör, men;
’MIN TRÄNING DÅ?’ jag hade faktiskt blivit riktigt bra på att kontrollera mina "kattlika" krafter nu, men jag var fortfarande långt ifrån perfektion. Jag hade kommit på ett flertal attacker, och namngett dem, men fortfarande saknades något.
"Vi måste hjälpa honom!" sa Cabaji och tog sig loss från mitt grepp. "Vi försöker ta oss dit nu" han pekade bort mot horisonten.
"Någonstans där finns han, OCH VI SKA RÄDDA HONOM!" hans rop fyllde båten och de andra i besättningen hängde med i ett tårfyllt utrop. Alla utom surtanten, vill säga.
"Ni vet väll att det är totalt idiotiskt att försöka rädda honom?" sa Alvida, det kliade i mina händer när jag hörde henne säga det, jag ville bara strypa henne.
"Ni kommer bara bli fast direkt" sa hon och hånlog. "bättre acceptera ödet och acceptera mig som er nya kapten" Jag bet min läpp hårt. Jag skulle säkert komma ångra det, men det må det vara värt.
"HÅLL KÄFT." röt jag och stegade fram till henne där hon satt i sin lilla beiga skinnfåtölj.
"Vi ska ta oss till nederdriv om vi så ska dö på kuppen!" samma ögonblick som jag sa det insåg jag det faktum att jag TOTALT ändrat uppfattningen för Buggy. Sa jag just att jag skulle kunna ge mitt liv för honom? Ja… tydligen. Det måste vara energin på skeppet, antar jag.
"åtminstone…." mumlade jag. "så ska jag det."
"Eru….?" Mohji, djurtämjaren, gick fram till mig och la en hand på min axel. "Åk inte dit själv, okej?" Jag höjde ett ögonbryn.
"Ledsen, men jag måste, vet inte varför och jag vet att det är idiotiskt." sa jag. "men… jag vill."
Visa toppen
Visa sidfoten