Medium

Viskande ord som kryper i hennes hud.
Hjälp mig!
Hon överrumplas av solens värme när dörren öppnas.
Smiter in i badrummet och låser in sig.
Illamåendet sipprar i kroppen därvid ögon sluts och andning dämpas. Hon som tvingar sig till ånget;hon som kallas Medium. Pistolen ligger vid sin hand som kramar handfatet hårt. Hon smeker ytan och förundras av dess historia.
Tre självmord och snart ett fjärde.
Mynningen av pipan i munnen. Finger vid avtryckaren som dras bakåt. Lycka fyller hennes sinne. Snart över. En snabb blick i spegeln och sanningen träffas rätt i.
Du är död.

Svart. Ett vitt sken bakom ögonlocken ljuder förbi. Röster tydliga som pilar men långt borta väcker hennes öron. Vart är jag? Naturlig instinkt. " Christina?" Blekt ansikte avtecknas i det ljusa och bruna ögon blinkar oroligt. Ett litet stick som en mygga, hörs i tomheten och allt blir svart igen.

Christina 3 år.
Blond tjej med uppåtnäsa. Livligt humör och pratar med sig själv. Ofta.
En bild. Snart fler. Skratt som inte når stämbanden. En sval hand på pannan. Myggan hälsar på.

Christina 10 år.
Blond tjej med svarta slingor. Ett smygande språk alltför brytbar. Insjunknade ögon, flackande blick och envis nagelbitare.
Ljuset finner sig själv. Var det då hon kunde höra och se dem? Häftiga ryckningar i kroppen och ett ordlöst skrik tränger i huvudet. Händer överrallt smekande krävande lugnande. Stick och hej mörker.

Christina 17 år.
Nyss försökt ta självmord. Misslyckades och hälsar på sjukhuset för behandling. Kontrasten mellan verklighet och dröm är hårfin. Färger blandas och blir en klump av trötthet. Christina är inte död. Men önskar i födelsepresent döden. Hon har ett liv i dödarna dal och en i verkligheten. Välja är hennes chans.
Ett tyg smeker hennes kind och hon vet att dom är borta för alltid.
Hon mår bra.

Vita lakan svischar förbi snabbt och oigenkännligt. Stark smärta i gommen skakar hennes läppar. Lyssnar. Verklighetens ljud. Suckar av lättnad. Dämpad hostning till höger och ögon blundar. Se, värme och gröna ögon.
Inga frågor ställs inga frågor besvaras.
Snett leende; bitande i kind.
"Borta?" rynka mellan ögon.
Lätt nick. "Ja."
Utandning och fast hand i hennes.
"Jag älskar dig."

Christina 84 år.
Död och begraven bredvid sin make Hannes. Fyra barn 7 barnbarn.
Lycklig.

Inga mer ord frambringades och ljuset lever för alltid i henne.

Kommentera gärna vad ni tyckte om min novell som jag tävlar med:)

Tack så mycke Julia! Och jag ska kolla så ögonen sticker ut:) Självkligt!