August
Saturday 4 October 2008 photo 7/7
|
Vandringen runt Näldsjön
" Vad säjs om att tälta nån dag, du och jag?"
" Ja det skall vi kunna om du vill "
" Va bra! Äntligen ska jag få tälta för första gången! "
Min vän Hannah Berglund från Östersund och jag Lena Eriksson från Stavre Offerdal, bestämde oss en dag i tidiga augusti att vi skulle göra en vandring. En vandring som vi trodde var 5 mil men som i slutändan ökades till 8 när vi var framme. Kanske en dumdristig idé för vissa men för oss var det ett stort steg i våran vänskap. Vi har kännt varandra i snart ett år genom en slump, om vi visste då att vi skulle stå varandra så nära.
Våra förflutnan har korsat våra vägar men stärkt oss i verkligheten. Hannah är en superduper vän som man aldrig kan släppa. För hon är fin, snäll, underbar och mycket rolig. För mig är hon en jämnårig syster som man älskar och bråkas med.
Vandringen bestod av 4 gå-dagar och 3 nätter i det okända, en tung vandrings ryggsäck, en vän, många erbjudna skjutsar och fjärilar i magen.
Första dagen planerades det in en vandring till mina morföräldrars stuga på andra sidan sjön, en cirka mils vandring där då vi skulle sova första natten. Och tacka gudarna för det! Som det regnade efter en halvtimma på vår vandring så var vi glad att vi skulle få sova under tak. Jo vår vandring börja då i byn Stavre Offerdal där jag bor och sen Änge, Valne, Nälden, Nybo, Krokom, Aspåsböle och sen Västerstavre.
14/8-08
Dagen till sin ära blev blöt men med regnställ och humor klagade vi inte. Visst var det lite kämpigt men modet höll oss kvar. Då på eftermiddagen var vi framme vid stugan och snabbt som blixten klädde vi av oss och tog oss en snabb dusch i Näldsjön. Middagen var lyckad och vi somnade 8.
15/8-08
Kanske blev det varmt i stugan för vid halv 5 snåret på morgonen vaknade vi och kunde inte somna om. Vi började då gå redan vid halv 8 och vi var före i tidsplanen. Ingen sol, ingen värme, men med planen att vi först skulle ta oss till Valne gjorde oss hoppfulla. Uppför var vägen, hela vägen. Ojoj vad vägen var lång tyckte vi. Många gånger fick vi ta en kortare paus för att axlarna skulle få vila. Mobilen höll sig varm från mina morföräldrars oro och mosters pepp-prat.
Innan Valne-skylten finns det 2 stora myrar på båda sidor av vägen. När vi stod där med hjärtat bankades och njöt av utsickten kännde vi oss Fri. Detta var ju i Augusti och höstens färger fanns redan, gyllene rött av wiskey, solrosens gula blad och grönskan som på en sommaräng. Idyllen slogs i spillror. Att skåda naturen med alla dessa färger och bergets bakrund insåg vi att vandringen var mer än att tälta, det handlade om naturens innre väsen. Vi förstör våran vackra värld som blomstar, dör och återupplever. Varför förstöra detta vackra? När vi förlorat naturens vackra kommer vi sakna det. Men just nu är vi för blinda, för idylliska, för oförlåterliga.
Vi ljuger för oss själva för att inte möta verkligheten i vitögat, vi tror att det spelar ingen roll. Men för vissa orsakar det bara mer lögner.
Vid Valne korsningen tog vi och satte oss på liggunderlagen och åt lunch, kanske den godaste lunchen för då fanns hungern. Toabesök, joråå sånna blev det okså. Skogen är en mycket fin toalett.
När vi befann oss vid Nälden skylten och tänkte vi gå över vägen, då inträffade det något som har etsat sig fast i minnet: HJAHJDHJAHHAJAADDAJH, Jag vet, TUT TUT!
Låt mig beskriva: En bil kommer bakom mig då jag är på språng över vägen, Hannah skriker ordlösa ljud och viftar med armarna, jag förklarar att Jag vet (att det kommer en bil) och då tutar bilen. Sammanträffande eller hur, min pappa körde bilen. Vi tog lunch/middag på pizzerian inne i Nälden och gick shopping på ICA. Den sista biten in till Nybo var långsam. Full med mat och bena värkande tog vi oss en mil till på bara rent förnufft. Sovstället vi skulle övernatta på bjöds på fika och dass. Vi somnade slut och trött men med Valne utsikten som dröm.
16/8-08
Natten blev kall, fruktansvärt kall. Min vän Hannah är inte så varmblodig, satte på sig ett antal klädesplag utan lycka. Dagen grydde och solen stekte på redan vid nio-tiden. Vi planerade att gå 12 och den dagen blev den jobbigaste. Vädret var stårlande men en aning för varmt. Men dom tunga ryggsäckarna och en mycket oplanerad lång väg körde slut på oss. Det var längre än vad vi fått information om. Så när vi hade ätit oss mätta på Wärdhuset i Krokom och handlat i centrum slängde vi av oss väskorna och bara låg. Vi var trött båda två. Samtalsämnet på vandringen var varför 2 ungdomar tar sina väskor och går runt Näldsjön för ingenting, ingen matriell belöning. Bara 2 viljor att få visa att vissa ungdomar försummas medans andra söker sanningen i det hela. Målet var att vi skulle klara vandringen men vi visste inte att vi skulle finna något större än bara komplimanger. Vi hittade varandra, vi hittade sanningen och vi hittade naturen. Den kvällen tog vi oss bort till Böle där vi fick oss en mycke välkomnande överraskning. Badplatsen var vår fristad, där bjöds vi på kolbullar och filtar för natten. Ett bad fulländade kvällen och vi somnade nära varandra för att hålla värmen.
17/8-08
Solen sken nästa morgon och sista vandringsdagen gjorde oss lätta till sinnet. Vi gick snabbt och glädjen över att vi orkat så länge släppte ståltråden som funnits i bröstet. När vi såg skylten till Stavre bubblade lyckan över bägaren. Sista kilometrarna dansade vi på rosa moln och överraskningar hälsade på, glass och lunch. Väl hemma vid slutmålet bjöds det på en middag som aldrig skådats förr.
Innan vi somnade den natten pratade vi. Om allt som hade hänt och allt som vi fått uppleva. Jag är glad att jag fick följa med på denna vandring med Hannah, för utan henne hade jag gett upp redan i Valne.
Så vad har vi fått uppleva? Vänskap, glädje, sorg, värme, kyla... Men först och främst att man kan söka ett mål och få ett annat.
Vi vill tacka Anne-mari och Bertil Johnsson för deras stöd i vår vandring.
Vi vill tacka Mats AKA Hummelmannen för hans stöd och humor i vår vandring.
Vi vill tacka Moster Erika för hennes stöd och varma hjärta i vår vandring.
Vi vill tacka Mamma Anna och Pappa Kjell för deras stöd och deras stolthet som som omgav oss.
Vi vill tacka Hannahs mamma Maria för hennes stöd i vår vandring och jag vill tacka henne så mycket för att hon har en sådan underbar dotter.
Vi vill tacka Kjell och Inger som bjöd oss på fika och dass andra kvällen på vår vandring.
Vi vill tacka Bodil Olsson, Inger Edfelth och Östen Johansson för deras uppmuntrande ord.
Vi vill tacka mannen som sprang förbi oss när vi var på väg till Böle, du skrämmde halvt ihjäl mig men du uppmuntrade oss med din fina komplimang.
Och jag vill tacka Hannah Berglund för att hon finns och gör mitt liv meningsfullt. Utan dig skulle Jag inte finnas<3
" Vad säjs om att tälta nån dag, du och jag?"
" Ja det skall vi kunna om du vill "
" Va bra! Äntligen ska jag få tälta för första gången! "
Min vän Hannah Berglund från Östersund och jag Lena Eriksson från Stavre Offerdal, bestämde oss en dag i tidiga augusti att vi skulle göra en vandring. En vandring som vi trodde var 5 mil men som i slutändan ökades till 8 när vi var framme. Kanske en dumdristig idé för vissa men för oss var det ett stort steg i våran vänskap. Vi har kännt varandra i snart ett år genom en slump, om vi visste då att vi skulle stå varandra så nära.
Våra förflutnan har korsat våra vägar men stärkt oss i verkligheten. Hannah är en superduper vän som man aldrig kan släppa. För hon är fin, snäll, underbar och mycket rolig. För mig är hon en jämnårig syster som man älskar och bråkas med.
Vandringen bestod av 4 gå-dagar och 3 nätter i det okända, en tung vandrings ryggsäck, en vän, många erbjudna skjutsar och fjärilar i magen.
Första dagen planerades det in en vandring till mina morföräldrars stuga på andra sidan sjön, en cirka mils vandring där då vi skulle sova första natten. Och tacka gudarna för det! Som det regnade efter en halvtimma på vår vandring så var vi glad att vi skulle få sova under tak. Jo vår vandring börja då i byn Stavre Offerdal där jag bor och sen Änge, Valne, Nälden, Nybo, Krokom, Aspåsböle och sen Västerstavre.
14/8-08
Dagen till sin ära blev blöt men med regnställ och humor klagade vi inte. Visst var det lite kämpigt men modet höll oss kvar. Då på eftermiddagen var vi framme vid stugan och snabbt som blixten klädde vi av oss och tog oss en snabb dusch i Näldsjön. Middagen var lyckad och vi somnade 8.
15/8-08
Kanske blev det varmt i stugan för vid halv 5 snåret på morgonen vaknade vi och kunde inte somna om. Vi började då gå redan vid halv 8 och vi var före i tidsplanen. Ingen sol, ingen värme, men med planen att vi först skulle ta oss till Valne gjorde oss hoppfulla. Uppför var vägen, hela vägen. Ojoj vad vägen var lång tyckte vi. Många gånger fick vi ta en kortare paus för att axlarna skulle få vila. Mobilen höll sig varm från mina morföräldrars oro och mosters pepp-prat.
Innan Valne-skylten finns det 2 stora myrar på båda sidor av vägen. När vi stod där med hjärtat bankades och njöt av utsickten kännde vi oss Fri. Detta var ju i Augusti och höstens färger fanns redan, gyllene rött av wiskey, solrosens gula blad och grönskan som på en sommaräng. Idyllen slogs i spillror. Att skåda naturen med alla dessa färger och bergets bakrund insåg vi att vandringen var mer än att tälta, det handlade om naturens innre väsen. Vi förstör våran vackra värld som blomstar, dör och återupplever. Varför förstöra detta vackra? När vi förlorat naturens vackra kommer vi sakna det. Men just nu är vi för blinda, för idylliska, för oförlåterliga.
Vi ljuger för oss själva för att inte möta verkligheten i vitögat, vi tror att det spelar ingen roll. Men för vissa orsakar det bara mer lögner.
Vid Valne korsningen tog vi och satte oss på liggunderlagen och åt lunch, kanske den godaste lunchen för då fanns hungern. Toabesök, joråå sånna blev det okså. Skogen är en mycket fin toalett.
När vi befann oss vid Nälden skylten och tänkte vi gå över vägen, då inträffade det något som har etsat sig fast i minnet: HJAHJDHJAHHAJAADDAJH, Jag vet, TUT TUT!
Låt mig beskriva: En bil kommer bakom mig då jag är på språng över vägen, Hannah skriker ordlösa ljud och viftar med armarna, jag förklarar att Jag vet (att det kommer en bil) och då tutar bilen. Sammanträffande eller hur, min pappa körde bilen. Vi tog lunch/middag på pizzerian inne i Nälden och gick shopping på ICA. Den sista biten in till Nybo var långsam. Full med mat och bena värkande tog vi oss en mil till på bara rent förnufft. Sovstället vi skulle övernatta på bjöds på fika och dass. Vi somnade slut och trött men med Valne utsikten som dröm.
16/8-08
Natten blev kall, fruktansvärt kall. Min vän Hannah är inte så varmblodig, satte på sig ett antal klädesplag utan lycka. Dagen grydde och solen stekte på redan vid nio-tiden. Vi planerade att gå 12 och den dagen blev den jobbigaste. Vädret var stårlande men en aning för varmt. Men dom tunga ryggsäckarna och en mycket oplanerad lång väg körde slut på oss. Det var längre än vad vi fått information om. Så när vi hade ätit oss mätta på Wärdhuset i Krokom och handlat i centrum slängde vi av oss väskorna och bara låg. Vi var trött båda två. Samtalsämnet på vandringen var varför 2 ungdomar tar sina väskor och går runt Näldsjön för ingenting, ingen matriell belöning. Bara 2 viljor att få visa att vissa ungdomar försummas medans andra söker sanningen i det hela. Målet var att vi skulle klara vandringen men vi visste inte att vi skulle finna något större än bara komplimanger. Vi hittade varandra, vi hittade sanningen och vi hittade naturen. Den kvällen tog vi oss bort till Böle där vi fick oss en mycke välkomnande överraskning. Badplatsen var vår fristad, där bjöds vi på kolbullar och filtar för natten. Ett bad fulländade kvällen och vi somnade nära varandra för att hålla värmen.
17/8-08
Solen sken nästa morgon och sista vandringsdagen gjorde oss lätta till sinnet. Vi gick snabbt och glädjen över att vi orkat så länge släppte ståltråden som funnits i bröstet. När vi såg skylten till Stavre bubblade lyckan över bägaren. Sista kilometrarna dansade vi på rosa moln och överraskningar hälsade på, glass och lunch. Väl hemma vid slutmålet bjöds det på en middag som aldrig skådats förr.
Innan vi somnade den natten pratade vi. Om allt som hade hänt och allt som vi fått uppleva. Jag är glad att jag fick följa med på denna vandring med Hannah, för utan henne hade jag gett upp redan i Valne.
Så vad har vi fått uppleva? Vänskap, glädje, sorg, värme, kyla... Men först och främst att man kan söka ett mål och få ett annat.
Vi vill tacka Anne-mari och Bertil Johnsson för deras stöd i vår vandring.
Vi vill tacka Mats AKA Hummelmannen för hans stöd och humor i vår vandring.
Vi vill tacka Moster Erika för hennes stöd och varma hjärta i vår vandring.
Vi vill tacka Mamma Anna och Pappa Kjell för deras stöd och deras stolthet som som omgav oss.
Vi vill tacka Hannahs mamma Maria för hennes stöd i vår vandring och jag vill tacka henne så mycket för att hon har en sådan underbar dotter.
Vi vill tacka Kjell och Inger som bjöd oss på fika och dass andra kvällen på vår vandring.
Vi vill tacka Bodil Olsson, Inger Edfelth och Östen Johansson för deras uppmuntrande ord.
Vi vill tacka mannen som sprang förbi oss när vi var på väg till Böle, du skrämmde halvt ihjäl mig men du uppmuntrade oss med din fina komplimang.
Och jag vill tacka Hannah Berglund för att hon finns och gör mitt liv meningsfullt. Utan dig skulle Jag inte finnas<3
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/burninglove/275518478/
Visa toppen
Show footer