November
Saturday 7 November 2009 photo 1/1
|
Underbart vacker begravning.
Det var en mycket vacker begravning för dig Paolo, men det vet du nog redan, du var ju där med oss. Det tragiska är att när man va där insåg man verkligen att du aldrig mer kommer tillbaka, man kommer aldrig mer få läsa dina ord när du skickar sms, man kommer aldrig mer få höra din röst, och värst av allt jag kan aldrig få vila i din famn igen :'(
Perfect Balance
Bada i ensamhetens och sorgens bottenlösa brunnar.
Se hatet och föraktets ändlösa krigståg genom världen.
Simma genom ett hav av tårar vars ursprung för alltid är höljt i dimma.
Se livets mörka sidor torna sej upp ovanför dej som om du vore ett löv i vinden.
Utan att se dej om vandrar du längs smärtans outhärdliga väg.
Likt en droppe i ett hav sveps du bort för att för alltid sluta existera.
Men just när ditt medvetande står vid befrielsens portar minns du.
Du minns dem oskuldsfulla skratten, ett leende ansikte som strålar av lycka.
Du kommer ihåg de korta stunder när din smärta tynat bort för att ge plats åt värme
och kärlek till dom du älskar.
Sakta drar du på munnen, torkar dina tårar.
Lyfter ditt huvud mot himlen och låter glädjens varma strålar smeka din kind.
Innerst inne vet du att sorgen och smärtan vandrar hand i hand med vänskapen och lyckan.
Bild och text: Paolo Edvardsson
(dikten va med på begravningen)
Det var en mycket vacker begravning för dig Paolo, men det vet du nog redan, du var ju där med oss. Det tragiska är att när man va där insåg man verkligen att du aldrig mer kommer tillbaka, man kommer aldrig mer få läsa dina ord när du skickar sms, man kommer aldrig mer få höra din röst, och värst av allt jag kan aldrig få vila i din famn igen :'(
Perfect Balance
Bada i ensamhetens och sorgens bottenlösa brunnar.
Se hatet och föraktets ändlösa krigståg genom världen.
Simma genom ett hav av tårar vars ursprung för alltid är höljt i dimma.
Utan att se dej om vandrar du längs smärtans outhärdliga väg.
Likt en droppe i ett hav sveps du bort för att för alltid sluta existera.
Du minns dem oskuldsfulla skratten, ett leende ansikte som strålar av lycka.
Du kommer ihåg de korta stunder när din smärta tynat bort för att ge plats åt värme
och kärlek till dom du älskar.
Lyfter ditt huvud mot himlen och låter glädjens varma strålar smeka din kind.
Innerst inne vet du att sorgen och smärtan vandrar hand i hand med vänskapen och lyckan.
Bild och text: Paolo Edvardsson
(dikten va med på begravningen)
Visa toppen
Show footer