Samtalet med C gick bra idag och hon tror att detta verkligen kan funka. Vi smygstartar med att jag ska ringa VC för att gå på hälsokontroll så dem vet om jag har fått någon mer permanent skada av äs och jag ska även skriva ner när jag äter vanligt, hetsar och spyr. Ska också stå emot ena v de spontana gångerna per dag som jag väger mig. Detta är ju mer ett tvång än en undran över vad vågen säger.

Det kändes som att C trodde att jag ljöd om äs bara för att jag är så tjock. Man kan inte se ut såhär och bli kallad anorektiker. Sköterskan I här på psyk i Landskrona (som jag får mina antabus av två gånger i veckan) sa att hon börjar oroa sig hon med över hur smal jag har blivit och hur benig jag börjat bli. Varför säger alla att jag är smal när jag inte är det? Jag är enormt och vidrig! Jag tappade bort mig själv någonstans på vägen!

Folk inom psyk/äs-vården tenderar att bara vilja se dem som har extrema symtom. Jag tycker visserligen din äs är rätt extrem, men jag vet av personlig erfarenhet att det är svårt att bli tagen på allvar när man har en äs men är "normalviktig". Jag fick inte den vård jag behövde för att jag a) vägde 50 kilo, inte 46 eller nåt sånt, och b) för att jag gick på kontroller hos studenthälsan. Jag önskar att vården kunde se annat än siffrorna på vågen :/ Jag tror de blir lite "fartblinda" när de ser så många anorektiker som väger 40 kilo, att de till slut tror att "anorektiker=40 kilo" och inte "anorektiker=en person med stört ätbeteende som gått ner för mycket i vikt på fel sätt". Jag minns att min psykiater först hängde upp sig få tre hekto som jag gått upp; skolsyster hade uppgivit vikten 50,8 (som jag hade när hon i panik ringde psyk), men hon glömde skriva ner det, så när jag hade med mig viktkurvan till psyk var sista vikten 51,1, och då verkade läkaren inte tro på mig...
Förresten är du inte ett dugg tjock. JAG är tjock, som väger minst 80 kilo. Och ofta sitter "tjock" mer i tankarna än i kroppen. När jag vägde 50 hade jag otroligt mycket mer tjock-känslor än nu...

Jag förstår inte varför du ska skriva om du äter vanligt, för lite eller hetsar. När man är i en ÄS så tycker man att lite är vanligt och vanligt är hets. Är det inte lättare att skriva vad man ätit och hur mycket?

Men.. det är ju så med ätstörningar som har pågått under lång tid.
Man ser inte sig själv såsom andra ser en (Du säger FET, de andra säger SJUKLIGT SMAL).

Tror bara att det gäller att omvandla sin egna sinnesbild till 'den rätta', det vill säga hur du VERKLIGEN PÅ RIKTIGT ser ut och alltså inte hur du/din hjärnas ätstörda mönster uppfattar dig som.