February
Tuesday 23 March 2010 photo 1/2
|
Somlika saker verkar som en dröm när man ser tillbaka till dom.
Men dethär var ingen dröm, fast jag kom ihåg det efteråt som ett ögonblick utklippt ur tiden och fäst i mitt minne för alltid. Jag vaknade, och fast det bara var gryning silade ett mjukt ljus in i rummet. Jag klev ur sängen och drog isär gardinerna -drog utan ridån från en snötäckt värld. Stora flingor föll fortfarande, snurrade o dalade ner på andra sidan glasrutan. Snabbt drog jag på mig varma kläder och öppnade ytterdörren mot gatan, där ingen människa hade satt några spår än. Snön låg tjockt på bilar, soptunnelock, låga trädgårdsmurar. Här och där bar det annars orörda täcket ärr efter katters tassar eller småfåglars klor. Det tyngde trädgrenarna, och där jag gick fram föll ett och annat skred till marken med en dämpad duns. Snöflingor fastnade på ögonfransarna och smälte på kinderna. Världen gick i gråskala som på ett gammalt foto, och den hade krymt. Det fanns ingen horisont, bara ett oavbrutet flimmer av fallans flingor. Det enda ljud som hördes var mina steg som knarrades svagt i snön. Allt var insvept, gråtfullt, vackert. Jag kände mig alldeles ensam. Just nu var det bara jag, jag räckte ut tungan och lät en snöflinga landa på den. Jag böjde huvudet bakåt och snurrade runt samtidigt som jag blev förblindad av snön, den kritvita himlen..
_______________________
Grattis hjärtat<3
Men dethär var ingen dröm, fast jag kom ihåg det efteråt som ett ögonblick utklippt ur tiden och fäst i mitt minne för alltid. Jag vaknade, och fast det bara var gryning silade ett mjukt ljus in i rummet. Jag klev ur sängen och drog isär gardinerna -drog utan ridån från en snötäckt värld. Stora flingor föll fortfarande, snurrade o dalade ner på andra sidan glasrutan. Snabbt drog jag på mig varma kläder och öppnade ytterdörren mot gatan, där ingen människa hade satt några spår än. Snön låg tjockt på bilar, soptunnelock, låga trädgårdsmurar. Här och där bar det annars orörda täcket ärr efter katters tassar eller småfåglars klor. Det tyngde trädgrenarna, och där jag gick fram föll ett och annat skred till marken med en dämpad duns. Snöflingor fastnade på ögonfransarna och smälte på kinderna. Världen gick i gråskala som på ett gammalt foto, och den hade krymt. Det fanns ingen horisont, bara ett oavbrutet flimmer av fallans flingor. Det enda ljud som hördes var mina steg som knarrades svagt i snön. Allt var insvept, gråtfullt, vackert. Jag kände mig alldeles ensam. Just nu var det bara jag, jag räckte ut tungan och lät en snöflinga landa på den. Jag böjde huvudet bakåt och snurrade runt samtidigt som jag blev förblindad av snön, den kritvita himlen..
Visa toppen
Show footer