Tuesday 7 October 2008 photo 2/2
|
Så, vad är då egentligen grejen med att ha en specifik människa som mål för ett gäng av de såkallade starkaste känslor en köttmassa till människa har? För att det ska vara enklare att slaska käft, fördriva tid, dela på saker, slaska hit och slaska dit och behöva ge upp vissa delar för att det ska gå jämt ut?
Alltså nej, den tiden jag har till min skola ska jag ha till min skola. Inget ska få komma och rubba på min balans mellan mig och mina mål till en sådan grad. Och kom nu inte och säg att "JA MEN DET ÄR EN UNDERBAR KÄNSLA, MAN MÅR SÅ BRA AV ATT TYCKA OM, ÄLSKA, VARA I NÄRHETEN AV ..." för det är bullshit när ni sitter i skolan och har en dålig dag och vill krypa upp i denna jävels famn och ni missar allt som ni skulle lärt er för att det är återigen en känsla som blockar er koncentration. Jag blir också överlycklig av att komma hem, men det är för att det är mitt hem.
Jag säger inte att jag inte har sådana här känslor. Jag säger inte att jag inte kan se något bra med detta med känslor och förhållanden. Jag säger bara att jag inte tänker offra mitt liv för någon. Jag tänker inte lägga tid på att känna saker som gör att mitt liv försvåras eller min studietid blir längre.
Känslokall sa någon, det stämmer inte. I regel är jag bara så målmedveten att vad som än händer har jag inte tid med det förrens jag har nått mitt mål. Folk måste sluta säga saker de tror om mitt beteende, jag blir galen. Och dessutom kan jag inte sova och klockan är ett.
Alltså nej, den tiden jag har till min skola ska jag ha till min skola. Inget ska få komma och rubba på min balans mellan mig och mina mål till en sådan grad. Och kom nu inte och säg att "JA MEN DET ÄR EN UNDERBAR KÄNSLA, MAN MÅR SÅ BRA AV ATT TYCKA OM, ÄLSKA, VARA I NÄRHETEN AV ..." för det är bullshit när ni sitter i skolan och har en dålig dag och vill krypa upp i denna jävels famn och ni missar allt som ni skulle lärt er för att det är återigen en känsla som blockar er koncentration. Jag blir också överlycklig av att komma hem, men det är för att det är mitt hem.
Jag säger inte att jag inte har sådana här känslor. Jag säger inte att jag inte kan se något bra med detta med känslor och förhållanden. Jag säger bara att jag inte tänker offra mitt liv för någon. Jag tänker inte lägga tid på att känna saker som gör att mitt liv försvåras eller min studietid blir längre.
Känslokall sa någon, det stämmer inte. I regel är jag bara så målmedveten att vad som än händer har jag inte tid med det förrens jag har nått mitt mål. Folk måste sluta säga saker de tror om mitt beteende, jag blir galen. Och dessutom kan jag inte sova och klockan är ett.