August
Wednesday 16 September 2009 photo 1/1
|
Gammal bild på Cinema Bizarre
En Litrn kort historia vad som hände när jag börja lyssna på Cinema Bizarre.
Personer jag nämmner här i är:
Strify: Sångare från Cinema Bizarre
Yu: Gitarrist i Cinema Bizarre
Shin: Trummis i Cinema Bizarre
Kiro: Bassist i Cinema Bizarre
Luminor: Föredeta keybordist i Cinema Bizarre
Åsa: mammas kompis
Mamma: Min mamma
Jag: alltså jag
Jag vakna upp vid åta på morgonen. Ingen va hemma när jag hade gått ut från mitt rum för att äta frukust. På köksbordet låg det en lapp och pengar, på lappen stog det "Hej gumman. Jag är bara i väg och hjälper Åsa, jag kommer snart hem. Här har du pengar till bröd och OKEJ tidningen du läser". Jag gick ner till Coop Extra och köpte bröd och OKEJ tidningen. När jag kom upp brädde jag två makor och satte mig i stora rumet för att äta och läsa i min tidning. Jag läste och läste. Tills jag kom till ett band jag inte hade hört taladsom allså Cinema Bizarre så jag gick in på Youtube och sökte på Cinema Bizarre. Jag hitta deras låt Escap To The Stars och starta den men min data va lite seg så det tog minst tjugo minuter inan den starta. Unde dom minuterna hade jag hunit ta undan min frukost. Jag vet inte varför men jag va helt sårgsen den dagen, så jag hade gått ut i köket och tagit fram en kniv och satte den mot hjärtat, men då startades låten. Jag va helt stel och kunde inte göra något. Men efter sn stund tappa jag kniven och fal ner på knäna och börja gråta. Jag hörde någons röst i rumet som kom nämre mig och la sin hand på min axel. Det lät som det va Strify som prata med mig, han försökte trösta mig, samtidigt hörde jag dom andras röster frågandes "Vad har hänt?? Kan vi hjälpa dig??" Dom va kvar efter låten hade slutat. Strify och Yu hjälpte mig upp på benen i gen och Yu bärde in mig i min säng. Kiro, Shin och Luminor kom in i mitt rum. Alla stog och titta på mig och sa "Vad det en är så fins vi här för dig". Strify satte sig på säng kanten och drog sina fingrar genon mitt hår. Han satt på min säng kant i typ tio minuter. Sen reste han sig upp och sa med den lungnaste rösten jag har hört i hella mitt liv "Jag fins hör för dig och kommer alltid att göra det". Typ efter fem minuter sen Strify as det till mig så blev jag på bättre humör. Jag hörde hur Escap To The Stars startades i gen. Jag reste mig upp och gick in mot storarumet. Där stog Kiro han hade precis startat om låten. Jag titta bort bör jag hade falit ner på mina knän. Kniven va inte kvar. Efter ett tag när jag hade pratet med dom sa dom att dom va tvungna att gå. Jag fick en kram av dom inan dom gick. En liten stund där efter kom mamma hem. Jag att i min säng intryckt i en hörna ich läste om Cinema Bizarre. Jag såga att do skulle spela live i Malmö på KB så jag fråga mamma om jagg kunde få åka i väg och se dom, och det fick jag men mamma va tvungen att följa med. Men jag bryr mig inte om det. Jag viste endå att hun skulle hålla sig undan. Men jag kommer alldrig glömma dena dagen jo med den va så mysko. Men det är sant, det kändes varkligen som om dom va hos mig. Men det som är mest mysko är nog hur kniven hammla i lådan igen och hur jag hamla i min säng?? Det är nog dom två frågorna jag ställer mig själv varge dag!!! Jaja
En Litrn kort historia vad som hände när jag börja lyssna på Cinema Bizarre.
Strify: Sångare från Cinema Bizarre
Yu: Gitarrist i Cinema Bizarre
Shin: Trummis i Cinema Bizarre
Kiro: Bassist i Cinema Bizarre
Luminor: Föredeta keybordist i Cinema Bizarre
Åsa: mammas kompis
Mamma: Min mamma
Jag: alltså jag
Jag vakna upp vid åta på morgonen. Ingen va hemma när jag hade gått ut från mitt rum för att äta frukust. På köksbordet låg det en lapp och pengar, på lappen stog det "Hej gumman. Jag är bara i väg och hjälper Åsa, jag kommer snart hem. Här har du pengar till bröd och OKEJ tidningen du läser". Jag gick ner till Coop Extra och köpte bröd och OKEJ tidningen. När jag kom upp brädde jag två makor och satte mig i stora rumet för att äta och läsa i min tidning. Jag läste och läste. Tills jag kom till ett band jag inte hade hört taladsom allså Cinema Bizarre så jag gick in på Youtube och sökte på Cinema Bizarre. Jag hitta deras låt Escap To The Stars och starta den men min data va lite seg så det tog minst tjugo minuter inan den starta. Unde dom minuterna hade jag hunit ta undan min frukost. Jag vet inte varför men jag va helt sårgsen den dagen, så jag hade gått ut i köket och tagit fram en kniv och satte den mot hjärtat, men då startades låten. Jag va helt stel och kunde inte göra något. Men efter sn stund tappa jag kniven och fal ner på knäna och börja gråta. Jag hörde någons röst i rumet som kom nämre mig och la sin hand på min axel. Det lät som det va Strify som prata med mig, han försökte trösta mig, samtidigt hörde jag dom andras röster frågandes "Vad har hänt?? Kan vi hjälpa dig??" Dom va kvar efter låten hade slutat. Strify och Yu hjälpte mig upp på benen i gen och Yu bärde in mig i min säng. Kiro, Shin och Luminor kom in i mitt rum. Alla stog och titta på mig och sa "Vad det en är så fins vi här för dig". Strify satte sig på säng kanten och drog sina fingrar genon mitt hår. Han satt på min säng kant i typ tio minuter. Sen reste han sig upp och sa med den lungnaste rösten jag har hört i hella mitt liv "Jag fins hör för dig och kommer alltid att göra det". Typ efter fem minuter sen Strify as det till mig så blev jag på bättre humör. Jag hörde hur Escap To The Stars startades i gen. Jag reste mig upp och gick in mot storarumet. Där stog Kiro han hade precis startat om låten. Jag titta bort bör jag hade falit ner på mina knän. Kniven va inte kvar. Efter ett tag när jag hade pratet med dom sa dom att dom va tvungna att gå. Jag fick en kram av dom inan dom gick. En liten stund där efter kom mamma hem. Jag att i min säng intryckt i en hörna ich läste om Cinema Bizarre. Jag såga att do skulle spela live i Malmö på KB så jag fråga mamma om jagg kunde få åka i väg och se dom, och det fick jag men mamma va tvungen att följa med. Men jag bryr mig inte om det. Jag viste endå att hun skulle hålla sig undan. Men jag kommer alldrig glömma dena dagen jo med den va så mysko. Men det är sant, det kändes varkligen som om dom va hos mig. Men det som är mest mysko är nog hur kniven hammla i lådan igen och hur jag hamla i min säng?? Det är nog dom två frågorna jag ställer mig själv varge dag!!! Jaja
Visa toppen
Show footer