Livet är sådär orättvist vet ni.

Jag har mått sådär oförskämt bra hela dagen. Vädret har varit vackert, sällskapet (Jojo) har varit trevligt och vi har mest bara tagit det riktigt lugnt i solen. Cazper har ringt mig några gånger och vi har småpratat lite, trots att jag hatar att prata i telefon... och det har faktiskt gått bra. Övningskört för första gången har jag gjort idag också, gick käpprätt åt helvete. Höll på att ge både mamma och lillasyster Izabelle en hjärtattack. Men det vart mycket skratt och sådär ändå. Kul var det, men jag vet inte riktigt om jag någonsin vill köra bil igen.

Men nu på kvällen har typ allt gått åt helvete här, av någon konstig anledning. Ingenting är bra, och ingenting duger alls. Jag försöker att inte tänka på det, förtränga det, i vanlig ordning... men det funkar liksom inte riktigt nu. Min hjärna vill inte riktigt samarbeta med mig, dumma dumma hjärna. Jag brukar fungera på så sätt att jag bara pratar med någon annan om något helt bekymmersfritt så försvinner det för ett tag automatiskt. Och så håller jag på så här tills allt bara försvunnit helt enkelt. Men idag fungerar det inte. Nu känner jag mig helt slutkörd i hjärnan av tankarna, och allt jag vill är att vara glad, sprallig och bekymmerslös. Allt jag vill.

Jag ska städa mitt rum nu, och plugga lite. Städningen av rummet symboliserar faktiskt något för mig den här gången. Jag brukar aldrig vara peppad på att städa, men nu är jag det. Av den enkla anledning att det faktiskt betyder något för mig denna gång. En nystart, att få ordning på mitt liv. Jag vet inte, men det känns bra.

There are more blog posts on this day (2)