Höstkärlek?

Jahaja, nu är jag tillbaka från Vimmerby. Vart en längre visit än väntat. Typ en vecka längre än väntat, men underbart var det. Vi gjorde inte mycket, men ändå hände det så mycket. Och fort gick det. Men just nu vill jag ju inget hellre, att vara med Patrik nu känns helt rätt. Och jag kan säga det att det var ett jävla bra tag sedan som jag kände så för en människa. Förr tyckte jag att vara ensam kändes helt rätt. Förr och förr... jag tyckte det fram tills jag träffade Patrik då. Men nu känns allt så rätt och så bra, och jag hoppas att det förblir så.

Många förhållanden runt omkring mig förändras just nu. Folk dejtar nya människor på ett mer seriöst sätt, andra gör slut, vissa byter partner lite hux flux och andra verkar ha hittat deras livs största kärlek. Vissa bråkar som de aldrig bråkat förr och vissa älskar som de aldrig älskat förr. Varför händer allt på en och samma gång? Allt har varit stillastående i ett år, nästan allt. Och nu, just nu så förändras allt för alla. Nästan alla. Är det höstmörkret som gör människor lite extra beroende av kärlekens värme? Och är det också höstmörkret som gör människan deprimerad och ledsen vilket leder till bråk? Hösten symboliserar för mig en nystart. Löven och växterna i naturen dör för att nästa år kunna växa ut på nytt. Är det kanske därför förhållanden tar slut? En kärlek måste dö för att en annan ska kunna blomstra?
Nu tror jag väl inte att årstiden har något att göra med det här egentligen, det är väl bara en slump som allt annat. Men jag och mina tankar alltså, dom flyter iväg och blir alltid något förstorat av det som var från början.

Sedan är ju detta i princip det enda stället jag verkligen på riktigt kan skriva vad jag tänker och tycker. För här tvingar jag inte på någon mina tankar eller åsikter, här är det frivilligt att klicka sig in och läsa om man känner för det. Jag vill inte tvinga på folk mig själv, känns ju väldigt otrevligt.

Nu när jag väl är hemma och sitter på mitt stökiga rum ångrar jag sekunden jag klev på bussen i Vimmerby. Jag behöver mer tid. Jag har mycket att ta tag i här hemma, som verkligen måste tas om hand. Men det kan väl göras idag? Så jag får åka imorgon? Funkar ju inte riktigt så tyvärr. Kostar ju pengar att åka från Stockholm till Vimmerby. Önskar jag vore rik just nu.

Men jag är väl rik på ett lite annat sätt nu, lite rik på känslor och lite rik på lycka. Den senaste tiden har jag verkligen insett vad människor runt omkring mig betyder och gör för mig. Min egna lilla familj, den där som man inte föds in i som är tvungna att älska en, utan den familjen som man hittar längst livets krokiga vägar och som älskar en för exakt den man är. Den familjen jag också förhoppningsvis kommer ha kvar för resten av mitt liv, oavsett var livet råkar föra oss. Oavsett hur många mil, hav, krig och berg som kommer mellan oss.

Nej, nu ska jag sluta vara filosofisk och ha Vimmerbylängtan och städa mitt rum, myes..