Tuesday 10 May 2011 photo 1/1
|
Det är en bit som fattas, men jag vet inte vad.
Ett hål i min själ, som jag känner av varje dag.
Det sticks och det svider, jag plågas och lider.
Men ja tänker som så, att det läks nog med tiden
För det sägs, att tiden läker alla sår.
Men det finns kvar och jag är på min fjortonde vår.
När ska de försvinna, den dagen ska jag fira.
För då blir den dagen som jag ska sluta lida.
Jag hatar livet, men jag älskar att leva.
Jag är fri som en fågel, bunden i en kedja.
Värk och sveda, sveda och värk.
Mitt hjärta är brustet, men utan att det märks.
Kärleken så vacker, men ändå så farlig.
Förtrollande känsla, men ändå så skadligt..
Annons