Tuesday 22 April 2008 photo 1/1
|
<span style="font-size: 10pt; color: #000080; font-family: Arial; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA;">
DAMEN OCH CHOKLADEN
"Hej damen", sa chokladen.
"Hej Chokladen", sa damen.
"Du vill ha mig, damen, eller hur" sa Chokladen.
"Du vill ha mig!" DU VILL HA MIG!
"Nej Chokladen, sa damen. "Jag vill inte ha dig för jag är stark,
jag kan motstå mina nyckfulla begär och ytliga drifter".
"Men du behöver mig, damen", sa Chokladen. "Det vet du!"
"Nej Chokladen", sa damen.
"Jag behöver inte dig. Du får mina lår, min mage och min rumpa att bli större. Du är helt enkelt inte värd att ätas upp".
"ÅH", sa chokladen. "Men tänk på den fylliga, silkeslena njutningen då jag smeker dina läppar".
"Tänk på den mörka, sammetsmjuka sötman när jag smälter i din mun. Tänk på den himlastormande lyckokänslan när jag löses upp inuti dig och vi två blir en"!
"Ät mig, damen. Jag lovar att inte berätta det för någon. ÄT mig"!
"NEJ", skrek damen. "Sluta! Du är elak, chokladen! Det är sant att jag skulle njuta av att äta dig. Men efteråt skulle jag få dåligt samvete". "Jag tänker inte äta dig!".
"Men damen", sa chokladen. "Att bli uppäten är själva meningen med min existens".
Bedrövat såg Chokladen på Damen och en tår föll till marken.
"Tänker du bedröva mig meningen med mitt liv?"
Eftersom Damen var en mycket snäll och barmhärtig dam, precis som damer ofta är, kunde hon inte låta bli att ta Chokladen till sitt hjärta.
"Nej Chokladen", sa damen. "Det tänker jag inte göra!".
Med stor ömhet tog Damen upp Chokladen och började äta.
När Damen ätit upp Chokladen uppfylldes hon av känslor av välbehag, mer underbara än hon någonsin upplevt förut.
Låt hädanefter alla damer få veta att det inte är de som behöver Chokladen för att bli lyckliga. Det är Chokladen som behöver dem.
Och genom att äta den, gör de Chokladen en synnerligen stor och ädel tjänst.
DAMEN OCH CHOKLADEN
"Hej damen", sa chokladen.
"Hej Chokladen", sa damen.
"Du vill ha mig, damen, eller hur" sa Chokladen.
"Nej Chokladen, sa damen. "Jag vill inte ha dig för jag är stark,
jag kan motstå mina nyckfulla begär och ytliga drifter".
"Men du behöver mig, damen", sa Chokladen. "Det vet du!"
"Nej Chokladen", sa damen.
"Jag behöver inte dig. Du får mina lår, min mage och min rumpa att bli större. Du är helt enkelt inte värd att ätas upp".
"ÅH", sa chokladen. "Men tänk på den fylliga, silkeslena njutningen då jag smeker dina läppar".
"Tänk på den mörka, sammetsmjuka sötman när jag smälter i din mun. Tänk på den himlastormande lyckokänslan när jag löses upp inuti dig och vi två blir en"!
"Ät mig, damen. Jag lovar att inte berätta det för någon. ÄT mig"!
Låt hädanefter alla damer få veta att det inte är de som behöver Chokladen för att bli lyckliga. Det är Chokladen som behöver dem.