april
onsdag 13 februari 2008 bild 1/2
|
Jag känner mig precis som en gammal trasdocka, en docka utan hjärta... de försvann dan då du var borta. Jag försökte klistra ihop det brustna hjärtat men det sprek hela tiden, för ingen eller inget kan reparere en sån stor skada. Dockan skrattade och log, hon var den lyckligaste i världen. Nu är det länge sen hennes leende dog. Hon sitter ensam i ett hörn... Alla ser henne men ej någon som ler, alla går börbi och hon sitter där ensam kvar. i mörkret. Kärlek, lycka o hop, det är ord hon redan glömmt bort. För att alltid få leva ensam utan någon, ingen vänn som sitter där brevid.. Ingen att hålla hårt om när gråten försvinner. Rakbladen och blodet är hennes bästavänn. Stora djupa sår från igår... Det hindrar smärtan ett tag, men sedan kommer den tillbaka. Det blir ett drag, två drag... Snart är det över allt. Bara blodet får rinna ut för hon hoppas att hennes elendiga liv ska ta slut...
Kommentera bilden
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/carrostrandberg/164400591/
Visa toppen
Visa sidfoten