Monday 15 December 2008 photo 5/5
|
De va en tjej som bara klagade över hur hon såg ut,
att hon va tjock och ful, att magen var stor och fläsket hänged
och inget alls va bra. Hon bara klaga och tjata om hur dåligt allt var.
Tillslut börja alla tröttna på hennes tjat och sluta lyssna och tyckte bara
hon var jobbig. Hon börja sakta men säker sluta prata mer och mer..
Snart kommer hon inte säga nått alls, efter som hon ändå känner att ingen
lyssnar, Att ingen vill lyssna. Hon känner sig dum och jobbig.
Hon vill bara försvinna lämna allt. Släppa allt.
Men är för feg för att göra nått. Hon leker glad och sprallig helatiden,
men de är jobbigt hon blir lätt arg helatiden nu, när de händer i skolan skrattar hon efter och säger att hon skolja. Men igentilgen vet hon att mest av allt skulle hon bara vilja skrika och slå och försvinna. Men så lätt är de inte. De är bara bita ihop tänker hon och de är de hon får göra. En dum liten hjälplös flicka som inget kan göra, men klagar över sig sjäklv varje dag och mår så dåligt och tycker att de är något allvarligt fel på henne efter som hon inte kan känna att de är så allvarligt de som hänt. Hon är bara en svag kännslig tjej som inte kan ta hand om sig själv. Varje kväll brister de för henne hon kan inte hantera de, allt hon känner bara bubblar ur henne och alla trårar rinner ner för hennes kind. Inget kan stoppa dom. Dom rinner i timmar och hon skakar och får kramp. Hon vet inte va hon ska göra. Hon är bara en värdelös lite flicka som alla har makt över som inte kan säga ett skit för om hon gör de blir de bara ännu värre tillbaka. Men nästa dag är den samma, ett vackert leende klistras på och på kvällen kommer trårarna igen. De finns nog som har ork nog att få den lilla flickan att stå rakt igen..
att hon va tjock och ful, att magen var stor och fläsket hänged
och inget alls va bra. Hon bara klaga och tjata om hur dåligt allt var.
Tillslut börja alla tröttna på hennes tjat och sluta lyssna och tyckte bara
hon var jobbig. Hon börja sakta men säker sluta prata mer och mer..
Snart kommer hon inte säga nått alls, efter som hon ändå känner att ingen
lyssnar, Att ingen vill lyssna. Hon känner sig dum och jobbig.
Hon vill bara försvinna lämna allt. Släppa allt.
Men är för feg för att göra nått. Hon leker glad och sprallig helatiden,
men de är jobbigt hon blir lätt arg helatiden nu, när de händer i skolan skrattar hon efter och säger att hon skolja. Men igentilgen vet hon att mest av allt skulle hon bara vilja skrika och slå och försvinna. Men så lätt är de inte. De är bara bita ihop tänker hon och de är de hon får göra. En dum liten hjälplös flicka som inget kan göra, men klagar över sig sjäklv varje dag och mår så dåligt och tycker att de är något allvarligt fel på henne efter som hon inte kan känna att de är så allvarligt de som hänt. Hon är bara en svag kännslig tjej som inte kan ta hand om sig själv. Varje kväll brister de för henne hon kan inte hantera de, allt hon känner bara bubblar ur henne och alla trårar rinner ner för hennes kind. Inget kan stoppa dom. Dom rinner i timmar och hon skakar och får kramp. Hon vet inte va hon ska göra. Hon är bara en värdelös lite flicka som alla har makt över som inte kan säga ett skit för om hon gör de blir de bara ännu värre tillbaka. Men nästa dag är den samma, ett vackert leende klistras på och på kvällen kommer trårarna igen. De finns nog som har ork nog att få den lilla flickan att stå rakt igen..
Comment the photo
vi kan klara det här tsmns.
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/caajsaas/307027137/