March
Friday 5 June 2009 photo 1/2
|
Idas sommarvisa, 18årig trummis, Clarence med ryggont, flicka sjunger solo, världens vurpa, Fantastisk avslutning, Extranummer och mycket mycket mer!
Ja, ni läste rätt! Med Nils Lofgren, den gamle svensk ättlingen på dragspel, drar Springsteen igång konserten med Idas sommarvisa! Helt klockren start där budordet "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart" verkligen fick oss att förstå att ikväll tänkte Bruce och company göra allt i sin makt för att värma ett köldskadat Stockholm Stadion. Konserten drog igång 45 minuter sent pga att Live Nation är världens sämsta arrangör.
Jay höll i trummpinnarna istället för farsan Max och han gjorde det med bravur, grabben var hungrig på att leverera! Världens bästa saxofonist Clarence himself var smärtsam att se. Mannen hade ont överallt och han lyckades till och med få in en kråka i sitt första solo..!
Att kvällen hade sin alldeles säregna karaktär pga faktorer som väder och arena kommer även gå till historien med myten om den 6 åriga lilla flickan som hänger i sin pappas armar längst fram vid scenen när Bruce ångar fram i "Waitin' on a sunny day". Tror ni inte flickan tar i för fulla muggar och med världens spädast flickröst öser ur sig refrängen. Bruce och resten av arenan blir så paff att varenda jävel tystnar, utom den lilla flickan som fortsätter övertyga med sin röst! När Bruce sedan tar upp henne på scen (!) och visar henne för hela stadion får jag flash back till introt i Lejonkungen när Simba visas upp och gensvaret från publiken är öronbedövande. Detta är ett minne för livet.
Givetvis hade konserten sina höjdpunkter i form av fantastiska låtar kombinerat med en Bruce på topp där hela arenenan gungar så just därför tar jag mest upp det VERKLIGT udda. Som när Bruce tex ska hoppa ner på avsatsen nedanför, halkar på scenen pga regnet och gör världens vurpa! Bandmedlemmar springer fram och tänker hjälpa men Bruce hoppar upp som om han vore 15 igen men efter låten konstaterar han: My ass is broken!
Med en ganska seg mellanakt med alldeles för många nya och träliga låtar så drar slutet istället igång med ett tempo och en publik som minst matchar Ullevi! Dem sista nummrena och extranummrena var tillsammans med några spridda låtar kvällens stora behållning. Det var konsert av världsklass som verkligen visade att en kväll med The Boss handlar om så mycket mer än musiken. Det bygger på minnen, tolkningar och starka känslor som dyker upp hos oss åskådare då vi associerar musiken med starka minnen ur våra liv där Bruce och hans musik betytt något oerhört för var och en av oss.
Att som Aftonbladets reportrar jämföra den här konserten med ett Ullevi mitt i högsommaren är bara löjligt. Den här kvällen var kylan personifierad, verkligen fruktansvärd obehaglig kyla. 5 plusgrader men med vinden och ösregnet (yes! regnade oavbrutet!) gjorde det fysiskt omöjligt att ligga på topp.
Jag kände i kroppen hur jag på min första Bruce konsert bara ville leva, men istället vart jag ibland till och med dåsig med fingrar som inte gick att röra och en kropp som vikit sig för vädret. Jag trodde att så fort det satte igång skulle man inte känna av det men det var omöjligt och det satte en prägel på allt ihop. Det mäktigaste var i dem sista nummrena där Bruce med bravur faktiskt lyckas få oss i extas där ingenting förutom han och vi existerar.
MEN, det var alldeles underbart. Vädret, stadion och E street band gjorde verkligen den här kvällen till något alldeles speciellt. Denna konserten fick en helt egen karaktär. Bruce och mannskapet visade från första sekunden att här skulle det ställas upp för fansen. Det var ingen dötid att tala om, deras entusiasm och ansträngning lyste verkligen upp hela stället.
Sammanfattningsvis var det en magisk kväll. Första gången jag fick se honom Live och jag hoppas verkligen inte det var den sista. Suttit här och skrivit hela texten med den obligatoriska konserttröjan som i mitt fall är blöt och skrynklig redan innan jag hann använda den men det gör liksom inget,
Bruce är fortfarande The Boss och han skapade ikväll en ny dimension i musikens för mig och för det är jag honom och The E Street Band evigt tacksam.
4 juni 2009 kommer föralltid leva inom mig
Idas sommarvisa, 18årig trummis, Clarence med ryggont, flicka sjunger solo, världens vurpa, Fantastisk avslutning, Extranummer och mycket mycket mer!
Ja, ni läste rätt! Med Nils Lofgren, den gamle svensk ättlingen på dragspel, drar Springsteen igång konserten med Idas sommarvisa! Helt klockren start där budordet "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart" verkligen fick oss att förstå att ikväll tänkte Bruce och company göra allt i sin makt för att värma ett köldskadat Stockholm Stadion. Konserten drog igång 45 minuter sent pga att Live Nation är världens sämsta arrangör.
Jay höll i trummpinnarna istället för farsan Max och han gjorde det med bravur, grabben var hungrig på att leverera! Världens bästa saxofonist Clarence himself var smärtsam att se. Mannen hade ont överallt och han lyckades till och med få in en kråka i sitt första solo..!
Att kvällen hade sin alldeles säregna karaktär pga faktorer som väder och arena kommer även gå till historien med myten om den 6 åriga lilla flickan som hänger i sin pappas armar längst fram vid scenen när Bruce ångar fram i "Waitin' on a sunny day". Tror ni inte flickan tar i för fulla muggar och med världens spädast flickröst öser ur sig refrängen. Bruce och resten av arenan blir så paff att varenda jävel tystnar, utom den lilla flickan som fortsätter övertyga med sin röst! När Bruce sedan tar upp henne på scen (!) och visar henne för hela stadion får jag flash back till introt i Lejonkungen när Simba visas upp och gensvaret från publiken är öronbedövande. Detta är ett minne för livet.
Givetvis hade konserten sina höjdpunkter i form av fantastiska låtar kombinerat med en Bruce på topp där hela arenenan gungar så just därför tar jag mest upp det VERKLIGT udda. Som när Bruce tex ska hoppa ner på avsatsen nedanför, halkar på scenen pga regnet och gör världens vurpa! Bandmedlemmar springer fram och tänker hjälpa men Bruce hoppar upp som om han vore 15 igen men efter låten konstaterar han: My ass is broken!
Med en ganska seg mellanakt med alldeles för många nya och träliga låtar så drar slutet istället igång med ett tempo och en publik som minst matchar Ullevi! Dem sista nummrena och extranummrena var tillsammans med några spridda låtar kvällens stora behållning. Det var konsert av världsklass som verkligen visade att en kväll med The Boss handlar om så mycket mer än musiken. Det bygger på minnen, tolkningar och starka känslor som dyker upp hos oss åskådare då vi associerar musiken med starka minnen ur våra liv där Bruce och hans musik betytt något oerhört för var och en av oss.
Att som Aftonbladets reportrar jämföra den här konserten med ett Ullevi mitt i högsommaren är bara löjligt. Den här kvällen var kylan personifierad, verkligen fruktansvärd obehaglig kyla. 5 plusgrader men med vinden och ösregnet (yes! regnade oavbrutet!) gjorde det fysiskt omöjligt att ligga på topp.
Jag kände i kroppen hur jag på min första Bruce konsert bara ville leva, men istället vart jag ibland till och med dåsig med fingrar som inte gick att röra och en kropp som vikit sig för vädret. Jag trodde att så fort det satte igång skulle man inte känna av det men det var omöjligt och det satte en prägel på allt ihop. Det mäktigaste var i dem sista nummrena där Bruce med bravur faktiskt lyckas få oss i extas där ingenting förutom han och vi existerar.
MEN, det var alldeles underbart. Vädret, stadion och E street band gjorde verkligen den här kvällen till något alldeles speciellt. Denna konserten fick en helt egen karaktär. Bruce och mannskapet visade från första sekunden att här skulle det ställas upp för fansen. Det var ingen dötid att tala om, deras entusiasm och ansträngning lyste verkligen upp hela stället.
Sammanfattningsvis var det en magisk kväll. Första gången jag fick se honom Live och jag hoppas verkligen inte det var den sista. Suttit här och skrivit hela texten med den obligatoriska konserttröjan som i mitt fall är blöt och skrynklig redan innan jag hann använda den men det gör liksom inget,
4 juni 2009 kommer föralltid leva inom mig
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cali/375643089/
Visa toppen
Show footer