July
Monday 17 August 2009 photo 1/2
|
Fy fan vad tungt saker kan gå ibland.
Som många av er redan vet så gick jobbet klockrent asbra. Bortsett från... Att jag är aningen för klumpig för att få ha ansvar över så dyra grejer som jag fick >.<''
Under min arbetsperiod hann jag:
Krocka en gång med arbetsbilen
Bli påbackad en gång utanför campus.
Bada med arbetsmobilen.
Tappa min privata mobil med arbetsmobilens SIM-kort på bussen.
och slutligen tappa bort bluetooth-örsnäckan till telefonen...
Totala kostnaden av allt detta vågar jag knappt tänka på... Men någonstans där vid privata-buss-mobil-biten började allt kännas ganska tungt. När det känns som att allting går en emot.
Att man är ute på tack-och-adjö-fest gör inte saken bättre, tänkte jag. Men det gjorde det faktiskt. När jag trodde att jag bara skulle dra ner stämningen på hela festligheten visar folk sitt riktiga jag. Antagligen när de märker att inte allt är som det ska.
Jonas, Henrik, Emelie, Helena, Jonathan, Stina, Moroten, Mange, Tove, Wille, Andreas, Daniel... Jag glömmer er aldrig. Och jag skiter i att man blir blödig av en så simpel grej. Man behöver en spark ibland.
Att hjälpa till att se att saker ordnar sig, och att det inte blir bättre av att deppa i 96 % av fallen, det är ni proffs på. Men man behöver stabilt stöd också, allt detta i en vid spiral.
Mitt stabila stöd är en flicka vid namn Kajza Wiborn. Stadig, hur många gånger man än dör och lutar sig mot henne... Hon är den mest underbara människa jag någonsin mött.
Tack till er alla, för att ni finns. Jag glömmer er aldrig.
Comment the photo
Råtta och ost...
hoppas du fåre bra nu näru flyttar då:)
Tur att man har en klockren chef, men fortfarande rätt knäckande...
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/capane/401961422/
Visa toppen
Show footer