På det sju haven, och det är jag som är  Pippi Långstrump, ändå får jag kämpa för mitt liv mot alla sjörövare. känner mig svagare och svagare. vaknar av att jag är helt utmattad, rädd, lättad och förstår inte riktigt vilken dröm jag hade. fick kämpa i drömmen som det känts som jag fått göra hela mitt liv. Jag är inte speciellt bra på något och kunde vatt så mycket mer.

snart är det dags för andra året på gymnasiet, endel förväntningar och endel funderingar. förra året var inte roligt alls, själva linjen media, tvekade jag på varje dag hela året, för det var så himla tråkigt, lärde mig ingenting i stort sett och trodde gymnasiet var så mycket merän det! det handlar om att hitta rätt vänner, lära känna deras riktiga jag och samtidigt hamna med dom man vill umgås med resten av dom 2 åren som är kva. första året går säkert fort för många, jättesnabbt om inte annat, glider in på en räckmacka och ut på ett bananskal. för mig var det tvärtom, hamnade med fel kompisar från början, bråk mellan elever och lärare, folk som är alldeles för mycket, självupptagna och man känner sig inte värd någonting, inte änns med sina kompisar. för hela tiden handlar det om att gemföra!

jag är så himla trött på att gemföra. det känner jag att jag inte behöver med dom kompisarna jag har nu, i klassen vill säga. att det inte blev såhär tidigare, det vet jag inte vad det berodde på, alla var väl helt enkelt lite blyga och visste inte vad. därmed ser andra året bättre ut, jag vet vad jag står, har vänner att gå till, så varför oroar mig inför skolstarten på fredag, egentligen. men jag oroar mig för mycket om det mesta, så det är inget konstigt. det är bara att vänta ut dagen, sen är den oroheten försvunnen. men tanke på ival och sånt som gör det lite värre, att endel personer i klassen finns kva som jag tillochmed bara må dåligt av att ha i min närvaro för att jag ta åt mig av personer, som bara är. så blir det genast lite jobbigare.