April
Sunday 6 June 2010 photo 2/2
|
NU SKA EMMA ÖPPNA SEJ FÖR VÄRLDEN OCH BERÄTTA PRECIS ALLT!!
Om ni ska kommentera detta så skriv nått som faktist är värt att läsa! Annars behöver ni fan inte kommentera!
_______________________________________________________________
Alla i skolan ser mej som den där galna tjejen som springer runt och Jumpstylar allt och alla. Tjejen som vissa tvivlat på om det faktist är en tjej. Hon som vågar det som ingen annan gör och den som juckat mot en pelare i cafeterian. Visst det är jag, men psykist så är jag ingenting av det där! Såfort jag sitter på bussen hem, ensam, så mår jag dåligt för jag vet inte vad som väntar hemma... Vissa perioder är jag glad på heltid och bryr mej inte direkt. Men oftast så finner mamma fel med mej varje gång jag kliver in genom dörren.
Visst, många har problem hemma!
Men det finns ingen som vet hurfan det känns att komma hem, exhalterad över att få berätta den där aswum-grejen som hände i skolan, och gå in med ett leende och sedan krossas som en spegel och känna ett regn av sylvassa förolämpningar komma över en!
Och det känns förjävligt när ingen tar mej på allvar! Försöker jag vara seriös så ska alla spela bort det som om det vore ett skämt! Som om JAG vore ett skämt! Och jag hatar när kompisarna inte kan säga varför de är kompis med mej. "Du vet, du är ju så *** och ***" är INTE en förklaring till varför du umgås med mej! Att jag är snäll är nått som kan ta sej i röven! Pedofiler kan också vara snälla!
Jag är egentligen en tjej som gråter i genomsnitt varje natt och skriver in mina sista viljor i mitt huvud. Självmord är ett hot topic i mitt huvud.
Kommer ett tåg funderar jag på om jag ska ställa mej framför, ligger jag i sängen och inte kan sova funderar jag på om jag ska lägga mej i badkaret och står jag i duschen och rakar benen så funderar jag inte! Jag vållar skador på mej själv, inte dödliga, utan bara för att dämpa smärtan lite grann...
Det gör ont att försöka hitta förklaringar till varför jag inte kan va med kompisar på min fritid, men det gör nog ondare att få frågan av mamma: "Varför är du aldrig med kompisar mera? - Har du inga kompisar kvar? - Blir du mobbad?" Fast det är jobbigare att får frågan om ifall jag vill dö och om jag tänker på självmord...
Jag svarar aldrig ärligt! Men för att vara ärlig till er så:
JA! JAG VILL DÖ! OCH JA, JAG TÄNKER PÅ SJÄLVMORD! Troligtvis mer än de flesta >_>
Jag cuttar mej inte så ofta och inte så mycket, för jag når tyvärr inte mitt hjärta.
Jag hatar mej själv för att jag inte vågar skriva något mer ._.
Så nöjda nu? Nu när ni vet vem jag är?! Jag vill inte vara Emma längre! Jag vill bara vara RadioControL /R-c ... Jag tänker aldrig mera bli Emma igen!
Om ni ska kommentera detta så skriv nått som faktist är värt att läsa! Annars behöver ni fan inte kommentera!
_______________________________________________________________
Alla i skolan ser mej som den där galna tjejen som springer runt och Jumpstylar allt och alla. Tjejen som vissa tvivlat på om det faktist är en tjej. Hon som vågar det som ingen annan gör och den som juckat mot en pelare i cafeterian. Visst det är jag, men psykist så är jag ingenting av det där! Såfort jag sitter på bussen hem, ensam, så mår jag dåligt för jag vet inte vad som väntar hemma... Vissa perioder är jag glad på heltid och bryr mej inte direkt. Men oftast så finner mamma fel med mej varje gång jag kliver in genom dörren.
Visst, många har problem hemma!
Men det finns ingen som vet hurfan det känns att komma hem, exhalterad över att få berätta den där aswum-grejen som hände i skolan, och gå in med ett leende och sedan krossas som en spegel och känna ett regn av sylvassa förolämpningar komma över en!
Och det känns förjävligt när ingen tar mej på allvar! Försöker jag vara seriös så ska alla spela bort det som om det vore ett skämt! Som om JAG vore ett skämt! Och jag hatar när kompisarna inte kan säga varför de är kompis med mej. "Du vet, du är ju så *** och ***" är INTE en förklaring till varför du umgås med mej! Att jag är snäll är nått som kan ta sej i röven! Pedofiler kan också vara snälla!
Jag är egentligen en tjej som gråter i genomsnitt varje natt och skriver in mina sista viljor i mitt huvud. Självmord är ett hot topic i mitt huvud.
Kommer ett tåg funderar jag på om jag ska ställa mej framför, ligger jag i sängen och inte kan sova funderar jag på om jag ska lägga mej i badkaret och står jag i duschen och rakar benen så funderar jag inte! Jag vållar skador på mej själv, inte dödliga, utan bara för att dämpa smärtan lite grann...
Det gör ont att försöka hitta förklaringar till varför jag inte kan va med kompisar på min fritid, men det gör nog ondare att få frågan av mamma: "Varför är du aldrig med kompisar mera? - Har du inga kompisar kvar? - Blir du mobbad?" Fast det är jobbigare att får frågan om ifall jag vill dö och om jag tänker på självmord...
Jag svarar aldrig ärligt! Men för att vara ärlig till er så:
JA! JAG VILL DÖ! OCH JA, JAG TÄNKER PÅ SJÄLVMORD! Troligtvis mer än de flesta >_>
Jag cuttar mej inte så ofta och inte så mycket, för jag når tyvärr inte mitt hjärta.
Jag hatar mej själv för att jag inte vågar skriva något mer ._.
Så nöjda nu? Nu när ni vet vem jag är?! Jag vill inte vara Emma längre! Jag vill bara vara RadioControL /R-c ... Jag tänker aldrig mera bli Emma igen!
Comment the photo
Jag kan ju inte hindra dig från att tänka så, men ja kan säga att jag verkligen bryr mig om dig och att jag finns om du vill prata. och ja håller med om det som de har skrivit under, du är stark! Så, ja vill bara att du ska veta att även om vi inte e så jätte nära kompisar så finns jag om du behöver prata <3
vet inte om du tycker att den här komentaren är värd att läsa, men jag hoppas det.
Och yeah, life's a bitch! We all have to endure it. Vissa verkar bara ha det svårare än andra? I dunno.
Om du vill prata seriöst om svarta tankar så är jag proffs på det. Just tell me, k?
Not that I know you very well, bryr mig ändå. <3.
det där känner igen sig mycket i mitt liv ...
du ska veta att du verkligen inte är ensam ...
vet hur det emma ...
jag finns verkligen ...
för mig kommer du alltid vara emma lundstedt ...
jag umgicks mkt med dig förut ...
men inte så mkt längre ...
men du ska ändå veta att du är min kompis & en del av mig ...
och jag bryr mig verkligen ...
även om jag inte alltid visar det ...
ex när jag har sett dig själv ..
jag har frågat vad det har vart för att jag verkligen bryr mig ..
tro mig ..
att ta sitt liv är inte värt det ..
har haft såna tankar & vart nära på det ..
ch har såna tankar i bland ..
men jag lovar dig det är inte värt det ..
jag finns verkligen för dig gumman ...
skit i dom kompisar, som du inte känner är riktiga kompisar & håll fast vid dem som verkligen är dina riktiga kompisar för dig !
finns verkligen ...
ily!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/captainpurrple/460585782/
Visa toppen
Show footer