Jag saknar den person jag en gång i tiden var..

Förr så tog jag allt så lätt..
Jag fick alltid kommentarer om hur glad och positiv jag var..

Jag hatade inte mig själv..
Jag var inte rädd för att älska någon...
Jag var inte rädd för att lita på någon...

Jag hade alltid vänner att vända mig till...

Jag brydde mig inte så mycket om hur jag såg ut..
Jag brydde mig inte i vad folk tyckte och sa om mig bakom min rygg...

Jag hade inget i hjärnan som fick mig att misstänka att alla hatade mig..

Jag var alltid glad bland mina vänner och familj..

Familj.... Just ja... En gång i tiden så hade jag inget emot dem heller...

Men... nu är det ju tyvärr inte så längre.

Jag har trott på fel personer. Jag har blivit sviken så jävla hårt, och så många gånger nu, så det har lett till att jag har blivit rädd för att lita på någon..!

Jag har blivit lurad i förhållanden... Folk har lekt med mina känslor... Jag kan inte förstå att jag ens trodde på dem till att börja med... Men det var väl just för att det var på den tiden då jag faktiskt trodde på att någon kanske skulle kunna ha känslor för mig.... Men nu vet jag att det inte är så, och därför är jag rädd för att älska någon... För jag vet att det inte finns någon som kan känna samma sak för mig..!

Jag kan nästan inte hålla masken bland mina vänner längre... Jag mår bara så dåligt ibland så att jag inte ens kan fejka ett leénde bland dem..!
Vissa blir oroliga, och vissa blir arga på mig, för att jag är så deppig...

Det var en period då jag hade en vän som nästan alltid klagade på mig och sa "Du ler ju aldrig! Kan du inte det eller? Vet du inte hur man gör?!".
... De orden sitter verkligen kvar i mig än idag. Jag brukar tänka på de orden när jag har mina värsta dagar, och verkligen måste ha ett leénde på mig, trots att jag verkligen inte orkar...

Jag har verkligen blivit ärrad under mina år.... Och jag vet inte om det finns något eller någon som kan göra något åt det heller....

Jag saknar hur oskyldig jag var förut...

Då alla idiotiska saker som jag håller på med nu inte ens stod på kartan...
Varför har jag kommit till denna punkten i mitt liv?

Jag vill ju vara den jag var förr!!

Om jag hade kunnat åka tillbaka i tiden för att träffa mig själv som ung... Hade den yngre jag inte varit stolt...

Förlåt, ingen kommer bry sig om detta.. Men jag fick bara lov att rensa skallen.

Jag har inte inte alltid någon att prata med... Så det känns lite bättre att bara få skriva ner det här ibland.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Mon 21 Jan 2013 12:39

Man kan alltid ändra sig Annika. <3

1 comments on this photo

March 2015