April
Sunday 21 September 2008 photo 1/1
|
Nu har arvegodset efter mormor åkt upp på väggen!
(Och för er som inte har koll på mina väggar: det är sovrumsväggen den bor på.)
Skurad med varmvatten och såpa så att guldfärgen började flagna - fy så äcklig den var. Om du någonsin funderar på anledningar till att inte börja röka eller att sluta: känn på möblerna och sakerna hemma hos en person som röker inomhus. Ta sedan även reda på vad som orsakade personens död. Yäsch säger vi om det hela.
Det är rätt fascinerande med vad som egentligen kan räknas som arvegods. I vår familj är vi inte rika på guld och värdeföremål, om vi ens är rika på vett och sans är högst diskutabelt gällande en del inslag och fenomen. Hur som helst så tar vi oss genom livet på mer eller mindre krokiga vägar, som för oss än hit och än dit och förhoppningsvis så har vi det rätt gott under tiden som vi strövar fram.
För mig är det egentliga arvegodset efter min mormor en insikt om att livet blir vad man gör det till, och är det bökigt längs med vägen så är det bara att kämpa på. I mina ögon så var mormor en kvinna som gjorde det som hon själv ville göra, inte det som andra ville att hon skulle göra eller ansåg att hon borde göra. I den där sista delen av föregående mening så kan man även lägga till ordet inte. Mormor var riktigt bra på att göra sådant som man inte borde göra, röka för mycket t ex. Eller strunta i vad andra tyckte om det som hon sade. (Bevisades rätt så ordentligt på min bröllopsfest, där hon informerade mig om att jag var för tjock. Eller för rund som hon uttryckte sig. Tro mig, om man är så tjock som jag var och är kvinna och gifter sig så är man bittert medveten om det. Man behöver inga påminnelser. Man framkallar inte ens bröllopsbilderna. Om man är som jag är, eller var - det är kanske lämpligare att säga.)
Hur som, mormor gjorde vad hon ville och trampade folk bokstavligen på tårna under tiden. Jag tror nog allt att jag inte är den enda att minnas hennes inneskor, de fula vita arbetsskorna med klack - ungefär som en träsko, som hon hade och som banne mig inte berättade för henne vad hon hade under fötterna. Aj sa mina tår mer än en gång.
Om ni inte har förstått det - det här är en kärleksförklaring till min mormor, kvinnan som inte var för jämställdhet, kvinnan som lagade fantastiskt god mat, kvinnan som alltid ställde upp med sovplats oavsett om hon var hemma eller ej, kvinnan som sydde min balklänning, kvinnan som vägrade erkänna att hon fick allergiska reaktioner av hygienprodukter som var märkta med Astma- och allergiföreningens märke (de är ju godkända, jag kan inte reagera på tvålarna då!), kvinnan som skalade den kokta potatisen åt sin nästan vuxna son och sade åt hans nya sambo att hon vackert fick fortsätta med det (hon vägrade göra det), kvinnan som lyssnade på de ensamma karlarna som ringde in till P4:s Karlavagnen och berättade om sin längtan efter en ny kvinna i sina liv och då suckade och sade att vem sjuttsingen vill leva med en man som levt ensam så länge? Det är ju ingen ordning på dem...
<3 Mormor
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/caroline-77/269974919/
Visa toppen
Show footer