Monday 3 September 2007 photo 10/10
![]() ![]() ![]() |
"Låt blommorna viska ett sista farväl" och lika sant som det är skrivet, för det var vårt sista farväl av dig. Men du kommer föralltid finnas kvar ändå - fast inom mig. Sophie, idag är det 6 år sedan du gick bort, det känns fortfarande tomt och tomt lär det även förbli, för den tomma platsen i hjärtat kommer aldrig fyllas, den kommer att förbli tom framtill den dagen då vi möts igen. 3:e September 2001, jag minns den dagen så väl, dagen som kommer att minnas som en utav de värsta i mitt liv, dagen som kommer att bli ihågkommen som dagen då du försvann. Klockan var väl omkring 21.30 då jag kom hem och möttes av deras blickar, blickar som inte talade något gott. Det enda de då sa mig var något så kallt som "Det är över nu, Carro, det är över" Innerst inne förstod jag ju, men jag ville inte förstå.. och jag ville absolut inte acceptera det. För det fick inte vara sant, det fick inte. Inte du. Vemsomhelst.. men inte du. Men det var det, det fick jag bekräftat efter att ha skrikit ut "Vad fan är över!?" det var då de lugnt sa att det var du, med sorgsa men ändå lugna blickar och det ögonblicket är något jag aldrig glömmer, aldrig någonsin. De där blickarna.. jag hade lust att slå dem för dem, bara slå ner dem, hur kunde de bara stå där? Bara stå där och se sådär medlidande ut då de på morgonen innan jag drog iväg till skolan hade bråkat som vanligt, det hade som vanligt slutat med att jag slängde igen dörren efter mig, dagen hade som alltid då spenderats på HR till stängning efter skolan och jag hade som vanligt dragit ut på tiden så gott som det gick, bara för att komma hem så sent som möjligt. Och där stod de nu, höll om varandra och såg sådär medlidande på mig. Jag ville bara gräva ner mig, försvinna för gott. Jag minns varenda känsla av vad jag kände då, den här dagen fast för 6 år sedan. Dagen då det lilla ljus jag då hade slocknade. Men jag står här idag, otroligt nog så gör jag faktiskt det, vägen har varit lång och långtifrån lätt, men jag står fortfarande kvar här, med fötterna på jorden och livet i behåll. Fast livet skulle vara bra ljusare med dig, mycket hade fått förbli ogjort om du fortfarande funnits vid min sida men jag vet även att det inte går att ändra på. Hur mycket jag än skulle vilja. Varje ord du gav mig gjorde att jag kände ett lugn ta över all oro, varje blick fick mig att känna en enorm värme svepa igenom min kropp, varje omfamning fick mig att glömma all ensamhet jag någonsin kännt, varje gång du bara höll mig om axeln kände jag en trygghet som aldrig annars. Du var inte bara någon, kusin, du var den enda som fanns där, lyssnade och hjälpte, det spelade ingen roll vad det handlade om, stort som litet, du fanns ändå alltid där. För allt och alla. Så varför just du? Ja, det är en fråga jag kan ställa än idag. Du, om någon, borde fått leva livet fullt ut. Du var värd så grymt mycket mer än bara 19 år, och du ville verkligen, du kämpade mot det onda med all kraft som gick att hämta, har aldrig stött på någon så stark som du, och kommer aldrig göra heller. Du, Sophie, var ljuset som slocknade och stjärnan som föll.. och det ljuset du gav mig kommer att förbli släckt, och den stjärnan som då föll med dig kommer aldrig igen. Kommer alltid minnas hur du lös upp mina dagar, hur du värmde mig, hur du sken upp på bara det där sättet som bara du kunde. Allt som har med dig att göra kommer alltid ligga närmast hjärtat, liksom du, kommer alltid minnas, alltid sakna och alltid älska dig, kusin. Sophie Djerf 22/9 1982 - 3/9 2001 "Give me a reason to believe that you're gone, I see your shadow so I know they're all wrong. Moonlight on the soft brown earth, it leads me to where you lay. They took you away from me but now I'm taking you home - I will stay forever here with you"
Annons
Comment the photo
Midnight
Mon 3 Sep 2007 19:23
Nä, vad fint skrivet Carro! Jag önskar jag förstod, kanske om jag hade varit äldre då, om jag bara hade förstått och stöttat. Men vad visste man om livet och allra minst om döden? Ingenting. Jag önskar så innerligt att jag kunde ge dig Sophie tillbaka för jag vet hur mycket hon betydde för dig. Bra kämpat, fortsätt så<3
![](http://cdn08.dayviews.com/66/_u1/_u4/_u4/_u2/_u0/u144205/1248514801_1.jpg)
CarolineDjerf
Mon 3 Sep 2007 19:24
Du är ju bara för gullig Kim, men du var ju bara 10 år då så klart att det inte var lätt att förstå då.. hade själv inte förstått om man inte upplevt det själv vid den tidpunkten, var ju bara 13 själv. Och detsamma! <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/carolinedjerf/91065707/