May
Sunday 9 December 2012 photo 1/1
|
Djur komunikation med Suggan :)! Om ni orkar läsa :)
Hej Caroline
Nu fick jag nog tag på Suggan, vilken go kille!
I början var han lite avvaktande utan att vara osäker, och nyfiken utan att vara framfusig. Sen blev jag helt varm av honom, när han väl öppnar upp och bjuder in så lämnar han verkligen ut sig själv. Man fick kliva rakt in på nått sätt. Han är väldigt kelig och bjuder in till kontakt. Gillar när man stryker honom i långa drag under mankammen. Ja han verkar verkligen uppskatta allt ompysslande, att bli vårdar och borstad och pillad med. Nästan en sådan typ som sträcker ut mulen efter en när man går förbi om det är någon han vet kanske kan tänka sig gosa lite.
Ja och samtidigt är han en liten pyssling på nått sätt, finurlig och pysslig på sitt lilla sätt. Och stor, i sinnet. Han känns större i sinnet än i storlek. Rider man honom kan jag tänka mig att han känns större än han är på nått sätt, hans energi och aktion är rejäl.
Den här hästen verkar njuta av det mesta, han trivs verkligen, han förmedlar en väldigt hemtrevlig känsla kring där han står. Han känner att han hör hemma där, jag skulle tippa på att han bott där länge. För han känns väldigt hemastadd, han vet vart saker och ting är och när folk kommer och går och vilka det är etc. Lukterna är honom bekanta och han kan matrutinerna etc. Han trivs med att känna till allt väl. Och den känslan han har kring allt är en värme, så japp han trivs väldigt bra. Jag får känslan att han står i ett hus stall eller vad man ska säga, ett stall som tillhör ett hus snarare än att han står uppstallad på nått stort ställe. För han känner alla som kommer och går och det är inte jätte många, kanske en handfull personer det handlar om. Och dom bor nära för han kan höra dom på håll även när dom inte är i stallet.
Jag frågar hur han mår och då säger han underligt nog att han är kittlig i öronen, jag frågar om han hr ont eller så. Nej då men det kittlas i öronen när hon klipper och fixar. Men det är inget han lider av men han vill att du ska veta att det kittlas.
Jag anar att din fråga om hur han mådde inte har att göra med vart han är kittlig, så jag provar igen.
Han tror han är förkyld, sen frågar han vad förkyld är. Så jag förklarar och han visar att det kan rinna lite i näsan och han kan hosta ibland. Det är kallt i luften nu säger han, det blir kallt om halsen. Han känns tunnhårig runt halsen, sätter han vinterpälsen ok?
Jag frågar igen och går igenom hans kropp. Han förmedlar att han en gång slagit i boxkarmen, den övergående karmen över dörren, i huvudet, strax ovan ögat. Det gjorde jätte ont säger han, men det gick över. Jag frågar om han har ont där nu, nej säger han då. Jag försöker förmedla att jag undrar hur han mår idag, så jag inte får en redogörelse över alla tidigare små skador. Jaha säger han då förvånat, är det så du menar. Nej då är jag mest kittlig och lite hostig kanske. Men det är ingen fara med mig inte.
Jag känner dock att han är lite .... hur ska jag beskriva det.... lite svag i frampartiet, lite tunn i kraften på nått sätt. Han kan nog var en sådan som behöver öva på att skjuta ifrån med fram ordentligt, att kliva fram och inte bara låta bakbenen göra jobbet. För han känns stark och fin i bak men lite kraftlösare i fram. Energimässigt övertung bak och lite för lätt fram. Jag hade velat rida honom i backar, uppför, så han måste klättra med framhovarna och dra sig upp i underlaget. Så han får jobba upp framdelen. Men han verkar inte ha ont.
I sinnet känns han lätt och bekymmerlös. Känns positiv och lugn. Rofylld. Han är av en sansad energi, han får nog inte så lätt tråkigt utan roar sig med det mesta. När han väl får lite tråkigt är nog hans "hyss" ganska överkomliga, inga direkta galenskaper.
Men nyfikenheten i honom gör honom nog lite pillig.
Jag frågar honom om skoningen och hans respons är att direkt kontra med "vad dom ska hålla på och tramsa med våra fötter", han uppskattar det inte, och tycker det verkar onödigt att ni ska lägga er i. Låt dom vara bara säger han. Jag förmedlar att dom då blir förväxta och gör ont, och att det är för att han inte ska få ont som ni är noga med hans hovar. Han kan inte riktigt greppa det men lyssnar.Det känns som han mest irriterar sig på det hela. Står och stampar och har svårt att stå still. Negativa erfarenheter av hovslagare, för han förmedlar att dom har en stor hammare eller liknande, som en trubbig klubba. Den har han fått känna av tidigare. Han blir lite nervös och irriterad av hela skoningen. Men samtidigt visar han hur han kan stå som ett ljus, och låta det hela ske utan några som helst bekymmer. Han frågar varför inte du kan utföra det, varför kan inte hon sko mig för om dom nu ska sko mig? Det är ett bra betyg Caroline, det visar på att han litar på dig och känner sig trygg med dig, om den han allra helst vill ska göra detta är du. För man skär ju i deras hovar, det skrämmer de flesta. Så att han känner att du skulle få göra det är en ära.
Suggan, hans namn. Det glädjer folk säger han, och visar hur det fnissas om hans namn, eller smeknamn. Han vet att han inte heter det egentligen. Varför kallar dom mig så? säger han sen. Men han verkar inte misstycka. Namn är sällan relevanta för djur. Sen säger han att ni kallar honom många saker, många fler saker än Suggan.
Han trivs verkligen i stallet, få hästar beskriver just boxen så mysig som han gör. Hon är nogrann min kompis (detta är du Caroline) hon tar hand om mig väl, och mina saker och mitt hem (boxen). Du mockar och donar med kärlek och jag tror det är det han känner av när han kommer in, för han trivs i den energin som är kvar i boxen, lukten och känslan. Du luktar gott och han trivs så med när du gör boxen för han känner det.
Jag frågar om hagarna, och dom är bra, bättre än andra han varit i. För i hans hage finns saker, det är inte bara rutor med dåligt gräs. Det finns saker däri. Jag vet inte vad han menar här, men han tycker om att dom inte bara är kala. Men nu får man ta i säger han, om man vill någonstans. Snön, pulsandet, ibland springer vi i väg utanför stigarna. Det är kul, någon måste börja, sen följer man säger han. Jag förstår det som att han går ut med nån hästkompis.
Jag frågar honom om hans hästkompisar, och dom trivs han bra med. Vi är inte så många här säger han, men kvalitet före kvanitet. Vi är ett riktigt bra gäng nu. Alla är sunda rejäla personer. Han är väldigt väldigt stolt över flocken. Nu är vi i balans, alla har sin uppgift och vi passar bra ihop. Han gillar att stå och småprata med boxkompisen som står till hans vänstra sida. Dom brukar diskuttera dagen, och skvallra lite. Men bara ett tag, sen vill boxkompisen vara i fred men Suggan skulle kunna prata på längre säger han. Men han är väldigt trevlig, och lite tuff. Sen finns det fler hästar här, han nämner ett brunt sto. En matriark, riktig rejäl moderlig som vet vart skåpet ska stå. Men hon är väldigt dimmig och suddig, så jag är osäker på om detta kanske inte är en hästande kopplad till dig/familjen eller stället, dvs. en bortgången som finns kvar i själslig form. Han beskriver ett sto som till energin känns som en nordsvensk, rejäl och robust. Och ett riktigt sto, lite tjurig och bestämd, när hon säger åt herrarna i stallet så står dom givvakt. HOn har en hov med i spelet då och då, men hon är snäll säger han och hon styr upp när det behövs.För många pojkspolingar blir inte heller bra säger han, jag är klok på så vis säger han sen, vi måste ha en balans i flocken. Ja han är riktigt stolt över sin flock.
I flocken har olika hästar olika roller, det finns spejare och spanare, väktare och beskyddare etc. Suggan är ingetdera, han är mer som en medlare flocken emellan. Hans roll är att hålla flocken samman och balanserad. Så han är inte harig, alert eller jätte reaktiv, han är den som kan stå och beta medan andra håller koll och sätter upp huvudet vid minst ljud.
Hans roll är att förmedla sin inre ro och se till att hästarna håller sams och är balanserade.
En sån här individ är väldigt beroende av de andra i flocken, spejarna, spanarna etc. för utan dom är en sådan individ väldigt utsatt. Han har ingen utprägld egen instinkt att ex. vakta, bara fly om någon ber honom. Hans överlevnad är väldigt beroende på flocken. Därför avskyr han att vara själv i stallet. Han gillar inte att vara själv i hagen heller tillägger han. Ta med mig i stället säger han, jag kan gå bredvid om ni vill. Ja han blir ängslig här och ber och trugar, "får jag följa med", "ta med mig". Detta med att vara själv var verkligen en öm tå, det tycker han inte om och han önskar att han kunde slippa.
Jag lovar honom att be dig ta hänsyn till det, så han slipper. Han går gärna ut först i stället, om ni kommer med dom andra snabbt sen. eller så kan han gå ut samtidigt. Han lovar att uppföra sig.
Jag frågar hur han trivs med ridningen. Och den gillar han, speciellt nu när det är snö. Han visar hur han går snabbare då och kikar sig omkring hela tiden, för allt ser ju så annorlunda ut nu i snön. Han tycker verkligen om det här med snö verkar det som.
Han föredrar uteritterna än ridhus. Han visar ett murrigt mörkt ridhus, vet inte om detta är en tidigare erfarenhet någonstans ifrån men det gillar han inte så mycket han förknipapr det med hårt arbete han inte förstår sig på och tråkigheter, det är trist och han känner sig utnyttjad. Han är snäll så han försöker göra som den som rider honom ber, men hon blir aldrig nöjd (detta är inte du Caroline detta är nog ett tidigare minne). Han blir ledsen, men aldrig arg utan kuvar sig henne men hon blir ändå inte nöjd. Hon driver honom svettig, och han är i sin natur lite lat och att drivas så hårt är verkligen inte hans önskan. Han trivs inte där han är när han beskriver detta. Troligtvis ett minne från en tidigare ägare.
Det här har han med sig i baggaget. Och idag, och kanske på grund av detta, föredrar han är prestations och kravlösa uteritter där ni bara umgås. Skogen skogen är hans favorit. Dressyren är ingen hit, han gör det gärna med dig, för du samarbetar och tvingar honom inte, du lär dig och han lär sig. Ja han känner tydligt att dressyr är annorlunda med dig men han är ingen stjärna inom detta och har inga stora egna ambitioner. Hoppningen kan vara kul säger han. Men inte om man slår sig. Han vill göra det lite i sin takt. Lite lättsam för att inte riva i rejält. Sen undrar han om det inte är farligt för dig, är du säker på att hon sitter kvar om jag tar i och kastar mig i väg i hopp hit och dit frågar han mig undrande. Han tycker det är otäckt om du skulle ramla av.
Bettet frågar jag om. Och han säger inget speciellt om det. Han frågar om han ska göra nått med det som han inte gör? Han känns starkare på ena sidan, som om han tar bettet lite ojämnt. Men det är inget som stör honom.
Maten.
Han gillar sin mat, visaaar hur man tycker om att mumsa länge och väl. Det får inte ta slut för snabbt säger han. Nu på vintern behöver vi extra. Han föredrar höet, det torra gröna beskriver han framför blötare, jag tolkar det som ensilage. Om det är nått fel med det så visar han hur han bäddar ner det, skrapar runt det i boxen lite mer än vanligt. Kraftfodret gillar han, lukten fascinerar honom för den kan fylla hela stallet. Vi får inte bara havre här säger han sen stolt, vi får grejer i som luktar väldigt gott! Jag vet inte vilka grejer han menar, men han visar mer en sörja med olika sorters foder i, blandat. Gott är det i vilket fall och en anledning att längta in till boxen.
Jag frågar hur han haft det förr.
Han blir lite tillknäppt, lite tyst. Sen minns han ett ställe där han stod där det stod många hästar, flera på rad. Inte som här säger han. Det var kallare där och ekade mer. Här ekar det inte. Täckena var alltid lite blöta där, på morgonen, det var obehagligt och han fick ont i magen av maten ibland. Han tyckte det gick an där men han visste inget annat då. Det är inget mot det här säger han sen. Han går vidare och vill hellre prata om er och om hur ni, alla satsar på dom, hästarna menar han nu. Det satsas på oss på nått sätt säger han, alla är engagerade på sitt sätt och alla på lite olika sätt. Vet inte om han menar alla i familjen eller alla i stallet.
Jag frågar honom mer om förr, men han har inte så mycket att säga. Han minns stället där dom stod många på rad, sen är han inte så road av att prata om resten. Han minns hon som drev honom i ridhuset, henne vill han inte tillbaka till. Jag frågar om när han var liten och då minns han sin mamma väldigt väl, doften av söt söt mjölk och värmen, hennes andetag. Men han minns inte stället så mycket.
Han lever väldigt mycket här och nu och det förgågna är han inte så bekymrad över. Antingen har jag frågat om något somm smärtar honom och så vill han inte prata om det av den anledningen, men det känns mer som om han inte har så mycket att berätta snarare än att han inte vill.
Jag frågar honom om han har något mer han undrar eller vill förmedla till dig.
Att hon lyser upp min dag varje dag säger han med mycket kärlek. Han blir helt enkelt glad, varje gång du kommer, varje gång han ser dig. Du har en värme som han verkligen älskar att var runtomkring och ni är väldigt lika säger han, du som han är lugn och sansad, rofylld och samtidigt fylld av nyfiken energi och du har en hand med hästar som är speciell. Han värdesätter det och han hoppas att han kan var ett redskap för dig att utveckla det här med hästeriet. För han vet att du kommer fortsätta med hästar, hon kan inte leva utan oss, och vi (som art) behöver henne. Hon är viktig för oss. Han visar hur du när du är äldre jobbar med hästar eller undervisar om dom på nått sätt. Du kommer lära ut saker som gör att folk får en annan syn på hästar än vad dom kanske hade innan dom kom till dig. Det känns om det finns nått viktigt i det han förmedlar. Jag tror både du och din syster kommer fortsätta med hästeriet länge och inte alltid och även om någon av er tar ett break någongång så kommer ni alltid komma tillbaka till det. Ett kall, det är nått med det hela som ni ska uträtta. För hästars skull och inte er egen säger han, många andra nyttjar hästar för sin egen skull. Men ni kommer göra det för vår skull fortsätter han.
Jag förmedlar att du älskar honom och att du tror att ni kommer bli nått bra ihop. Och när jag säger att du älskar honom så säger han bara lugn "jag vet", han tycker att det är en självklarthet, han är helt trygg och bekväm i det och det har han vetat länge säger han. Vi är inte helt nya för varandr fortsätter han. Vi har träffats förr, i tidigare liv. Mycket mellan oss kommer kännas bekant för oss båda. Och när jag säger att ni kommer bli nått bra ihop, så skrattar han lite... "det är vi ju redan" säger han sen lika lugnt. Han och du, stället han bor på... allt är för honom bekant och han tar det med ro. Han och du har haft å göra med varandra förr och stället ni är på med.
Slutligen säger han att du oroar dig för nått ibland, nått oroar dig mer nu än det gjort tidigare. Han säger att du kan ta det med ro, för det kommer lösa sig till det bättre ändå. Kanske inget som kommer var uppenbart direkt, men med tiden kommer du se tillbaka på det orosmomentet och inse att det var bra att det blev som det blev med den saken. Och han vill gärna att du pratar med honom om det, när ni är själva. Han vill vara ditt stöd.
Jag vet inte vad det handlar om, men det kanske säger dig mer än mig.
Nu är han nöjd, förr ville han inte sluta prata. Men nu när han fått ut sig det här sista så är han helt nöjd.
Det var det...
Du får hemskt gärna maila mig lite utvärdering på det hela. Kände du igen Suggan, var det nått som stämde mer eller mindre bra etc. Det uppskattas.
Och om du har några följdfrågor.
Känner du dig nöjd med kommunikationen så mailar jag dig sen en faktura.
Ha det jätte bra nu Caroline och ta hand om dig och din goa häst!
Mvh/Carro
Annons
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/carranrooos/511629716/
Visa toppen
Show footer