Friday 6 March 2009 photo 1/1
|
Det är en regning och blåsig tisdag i mitten av oktober.
Det är kväll och vi sitter framför brasan och lyssnar på vinden som ylar utanför fönstret.
I staden Cleveland så har det blivit trafikkaos.
Bilarna kan inte köra fram eller backa.
Mamman="Älskling!Det gör ont!Gör nåt snabbt,snälla!"
Pappan="Jag ringer doktorn nu genast."
Pappan lyfter upp *** knappar in numret och väntar....
"Välkommen till sjukhuset,"sa en artigt dam och pappan avbröt henne.
Pappan="Min fru ska föda,jag behöver en doktor!Kom genast!
Det börjar läcka snart!"
Damen="Tyvärr det är avspärrat överallt på alla vägar så vi beklagar det"
Pappan blir arg och slänger luren med en duns.
Mamman="Det ordnar sig,vi kan försöka själva."
Mamman="Åh ......hjälp!"
Mamman="Älskling det kommer nu"
Pappan="krysta,krysta,krysta älskling!"
Pappan="Det blev en flicka!"....
Pappan="Vänta lite... det finns nåt mer"
Pappan="Älskling fortsätt att krysta på"
Pappan="Det blev en pojke!"
Pappan="Älskling vi har fått tvillingar!"
Mamman="Vi kan inte behålla båda"
Pappan="Men vad säger du älskling?"
Mamman="Vi har ju inte så mycket pengar"
Pappan="Älskling,det ordnar sig,jag kan tar flera jobb"
Mamman="Nej!då kommer du att blir trött"
Pappan="Ok,gör som du vill"
Mamman="Tidigt imorgon så lämnar vi ena tvillingen i en korg vid vägkanten på Clevelands torg"
Mamman="Vi ger bort flickan för hon är äldst,förresten älskling kan du hämta ett utav de dubbla vackra halsbandet?"
Pappan="Ja,jag är på väg dit"
Mamman="Kära lilla flicka tyvärr så tar din väg slut här..
vi får träffas när eller om du hittar oss"
Mamman="Här får du mitt finaste halsband som visar att du är min dotter"
Tidigt nästa morgon gav sig föräldrarna iväg mot torget.
Det var inte så långt till torget eftersom de bodde nära.
Men eftersom det var trafikkaos så fick de gå.
Deras lilla flicka grät men de var tvungna att gå innan det var försent.
Nu får alla ni läsare fantisera att det är mamman som säger allt.
Väl hemma bröt jag ihop,varför var vi tvungna att skiljas från henne?Varför hade vi så lite pengar att vi inte kunde behålla båda tvillingarna?
Min man försökte trösta mig så gott han kunde men efter ett par timmar hade jag fortfarande inte slutat gråta men det var på väg att sluta.
När vi hade lämnat vår dotter vid vägkanten hade vi inte tänkt på vart vi lade henne,för precis där vi lagt henne fanns det ett barnhem som hörde hennes skrik.
Vill du höra mer?(Jag och och Amanda skriver den berättelsen tsm)
Det är kväll och vi sitter framför brasan och lyssnar på vinden som ylar utanför fönstret.
I staden Cleveland så har det blivit trafikkaos.
Bilarna kan inte köra fram eller backa.
Mamman="Älskling!Det gör ont!Gör nåt snabbt,snälla!"
Pappan="Jag ringer doktorn nu genast."
Pappan lyfter upp *** knappar in numret och väntar....
"Välkommen till sjukhuset,"sa en artigt dam och pappan avbröt henne.
Pappan="Min fru ska föda,jag behöver en doktor!Kom genast!
Det börjar läcka snart!"
Damen="Tyvärr det är avspärrat överallt på alla vägar så vi beklagar det"
Pappan blir arg och slänger luren med en duns.
Mamman="Det ordnar sig,vi kan försöka själva."
Mamman="Åh ......hjälp!"
Mamman="Älskling det kommer nu"
Pappan="krysta,krysta,krysta älskling!"
Pappan="Det blev en flicka!"....
Pappan="Vänta lite... det finns nåt mer"
Pappan="Älskling fortsätt att krysta på"
Pappan="Det blev en pojke!"
Pappan="Älskling vi har fått tvillingar!"
Mamman="Vi kan inte behålla båda"
Mamman="Vi har ju inte så mycket pengar"
Pappan="Älskling,det ordnar sig,jag kan tar flera jobb"
Mamman="Nej!då kommer du att blir trött"
Pappan="Ok,gör som du vill"
Mamman="Tidigt imorgon så lämnar vi ena tvillingen i en korg vid vägkanten på Clevelands torg"
Mamman="Vi ger bort flickan för hon är äldst,förresten älskling kan du hämta ett utav de dubbla vackra halsbandet?"
Pappan="Ja,jag är på väg dit"
Mamman="Kära lilla flicka tyvärr så tar din väg slut här..
vi får träffas när eller om du hittar oss"
Mamman="Här får du mitt finaste halsband som visar att du är min dotter"
Tidigt nästa morgon gav sig föräldrarna iväg mot torget.
Det var inte så långt till torget eftersom de bodde nära.
Men eftersom det var trafikkaos så fick de gå.
Deras lilla flicka grät men de var tvungna att gå innan det var försent.
Väl hemma bröt jag ihop,varför var vi tvungna att skiljas från henne?Varför hade vi så lite pengar att vi inte kunde behålla båda tvillingarna?
Min man försökte trösta mig så gott han kunde men efter ett par timmar hade jag fortfarande inte slutat gråta men det var på väg att sluta.
När vi hade lämnat vår dotter vid vägkanten hade vi inte tänkt på vart vi lade henne,för precis där vi lagt henne fanns det ett barnhem som hörde hennes skrik.
Vill du höra mer?(Jag och och Amanda skriver den berättelsen tsm)