October
Monday 1 March 2010 photo 1/1
|
Min hjärna snurrar.
Kan inte tänka.
Kan inte tänka klart.
Allt snurrar bara.
Vad känner jag för honom?
Varför är den där så negativ mot mig?
Varför ser inte någon att jag är nere?
Varför bryr sig inte hon?
Varför kan inte folk känna som jag?
Om du var här så skulle jag ha en riktig vän.
Du är en riktigt bra vän.
Är så glad att du och jag funnit varandra.
Vi kan prata om allt och tjöta i timmar.
Jag älskar det.
Jag kan inte säga att vi är bästa vänner.
Vi har bara kännt varandra få månader.
Men du har en speciell plats i mitt hjärta.
Vi skulle behöva träffas och prata om alla livets bekymmer.
Tänk om du bodde nära?
Vi kunde ta en fika.
Vi kunde moffa semlor.
Vi kunde träna tillsammans.
Vi kunde ha kul.
Du och jag.
Och vad fan är det med honom?
Hans om jag ser överallt.
Om jag inte ser honom så är han i mina tankar.
Han har visat mig hans allra sötaste sidor.
Jag har många gånger frågat mig vad han egentligen vill.
Han borde inte,
Vi borde inte.
Gå över gränsen.
Men var är gränsen?
För mig är det här, där vi står nu.
Han och jag.
Ska aldrig göra mer än att vara vänner.
Vi har något speciellt.
Så fort han känner av min känsla.
Viker han undan.
Av rädsla?
Att göra mig sårad?
Och de där i mitt vardagsliv.
Varför ser de inte?
Varför hör de inte?
Finns inte jag?
Syns inte jag?
Brukar jag inte vara en glad prick?
Jag kan gråta.
Men ni ser inte.
Jag kan skratta.
Men ni ser inte.
Att tänka är inga svårigheter.
Att tänka är ingen konst.
Tänker gör jag gämt.
Framförallt så sådant jag inte vill tänka på.
Honom.
Kompisar.
Jag vill inte visa mig svag.
Men just nu går det inte att inte göra det.
Jag vill plugga hemifrån.
Jag vill stänga in mig på mitt rum.
Stänga av mobilen.
Stänga av datorn.
Stänga av tankarna.
Bara ligga och vila.
Vila från allt ont och eländigt.
Någon.
Ge mig kraft.
Ge mig lycka.
Ge mig frihet.
Ge mig ett liv.
Igen.
Är det detta som kallas vinterdeprision?
Kan inte tänka.
Kan inte tänka klart.
Allt snurrar bara.
Vad känner jag för honom?
Varför är den där så negativ mot mig?
Varför ser inte någon att jag är nere?
Varför bryr sig inte hon?
Varför kan inte folk känna som jag?
Om du var här så skulle jag ha en riktig vän.
Du är en riktigt bra vän.
Är så glad att du och jag funnit varandra.
Vi kan prata om allt och tjöta i timmar.
Jag älskar det.
Jag kan inte säga att vi är bästa vänner.
Vi har bara kännt varandra få månader.
Men du har en speciell plats i mitt hjärta.
Vi skulle behöva träffas och prata om alla livets bekymmer.
Tänk om du bodde nära?
Vi kunde ta en fika.
Vi kunde moffa semlor.
Vi kunde träna tillsammans.
Vi kunde ha kul.
Du och jag.
Och vad fan är det med honom?
Hans om jag ser överallt.
Om jag inte ser honom så är han i mina tankar.
Han har visat mig hans allra sötaste sidor.
Jag har många gånger frågat mig vad han egentligen vill.
Han borde inte,
Vi borde inte.
Gå över gränsen.
Men var är gränsen?
För mig är det här, där vi står nu.
Han och jag.
Ska aldrig göra mer än att vara vänner.
Vi har något speciellt.
Så fort han känner av min känsla.
Viker han undan.
Av rädsla?
Att göra mig sårad?
Och de där i mitt vardagsliv.
Varför ser de inte?
Varför hör de inte?
Finns inte jag?
Syns inte jag?
Brukar jag inte vara en glad prick?
Jag kan gråta.
Men ni ser inte.
Jag kan skratta.
Men ni ser inte.
Att tänka är inga svårigheter.
Att tänka är ingen konst.
Tänker gör jag gämt.
Framförallt så sådant jag inte vill tänka på.
Honom.
Kompisar.
Jag vill inte visa mig svag.
Men just nu går det inte att inte göra det.
Jag vill plugga hemifrån.
Jag vill stänga in mig på mitt rum.
Stänga av mobilen.
Stänga av datorn.
Stänga av tankarna.
Bara ligga och vila.
Vila från allt ont och eländigt.
Någon.
Ge mig kraft.
Ge mig lycka.
Ge mig frihet.
Ge mig ett liv.
Igen.
Är det detta som kallas vinterdeprision?
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/carropiiz1/445672309/
Visa toppen
Show footer