December
Sunday 17 May 2009 photo 1/1
|
<span style="color: #ffffff; -webkit-border-horizontal-spacing: 2px; -webkit-border-vertical-spacing: 2px;">
Dags att gå - Middlesex feat Gustav Svedung
Bridge:
Vi sticker, vi drar, Vi lyfter vi far/
Vi sticker, vi drar, Vi lyfter vi far/
Vi sticker, vi drar, Vi lyfter vi far/
Vi sticker idag, vi skiter i vart/
Ballistic:
Så var det dags att gå till jobbet ännu en dag/
Han lämna kvinnan med barnet som vanligt/
Efter att hon fått en daglig dos av slag å hot/
Hon grät han svor allting var som vanligt/
men hennes barn höll henne kvar/
i alla dessa dar i detta äktenskap/
så dagar går och fadern slår/
mens barnet gråter, hon står vid badrumskåpet/
och sminkar över blåmärken det svider och värker/
hon gråter och tänker och frågar sig vart livet tog vägen/
och nästa dag, ja den följer mönstret/
mannen höjer handen, mannen höjer rösten/
han skriker du är värdelös, han skriker du behöver mig/
om du försöker lämna mig så kommer jag att döda dig/
så var det dags att gå till jobbet ännu en dag/
han lämna kvinnan med barnet som vanligt/
men hon har fått nog hon är trött nu/
kärleken som fanns där i början den har dött nu/
så hon tar barnet i famnen sin/
och andas in och säger att…/
Refräng:
Det är dags att gå härifrån
om du är redo för förändring häng på/
Det är dags att gå härifrån
om du är redo för förändring häng på/
Det är dags att gå…
Mållgan:
Han är trött så trött, trött på allt det här/
Trött på sin arbetsplats, känns som en annan värld/
än den han hade när, han var ung och fri/
Det var en annan atmosfär, så hur har han hamnat här/
han jobbar inom industrin/
men inom honom pågår nu en inre strid/
för det var inte detta som han ville bli/
denna individ finner ingen sinnesfrid/
För han ville bli en konstnär/
skriva dikter och texter, författa om sin omvärld/
men både hans far och mor sa emot/
så han fick ta emot en vanlig skolutbildning tragiskt nog/
Och hans konstnärliga bana dog/
så nu är han fast, på fel plats, ingen rast, trots att han/
Jobbar hårt, både natt, som dag, får han krasst, betalt/
På sitt pass, och han orkar inte med det längre/
han orkar inga mera krav/
han lever hellre fattigt än att leva som en slav/
han lever hellre ett liv än att dö rik/
arbetslös, han kallar det fri/
Refräng
Ebbot:
Några månader har gått, han är fri som en fågel/
Han tittar sig i spegeln och kliar sig i håret/
Liknar en dåre som ångrar sig djupt/
i väntan på sitt livs gryning håller han ut/
Försöker leva lugnt och avslappnat/
Men ska klara sig på a-kassa/
Räcker inte att vara den sparsamma/
Har knappt råd med mat och snart så avstannar/
Hans enda inkomst, han säljer sin konst/
låg efterfrågan, inte tjänar han in nåt/
tar sina sista slantar när det känns som värst/
sticker ut till en pub där det främst blir bärs/
har precis börjat dricka när han ser en liten flicka/
tittar upp, ser en kvinna och hans hjärta börjar ticka/
hon utstrålar skönhet men har tårar överallt/
han utmanar ödet och frågar "hur är det fatt?"/
hon torkar tårarna, men även blodet/
som hon berättar att hon fick när den jäveln slog henne/
Han lyssnar, får nog, slår näven i bordet/
reser sig och säger…/
Refräng
Bridge
Vi sticker, vi drar, Vi lyfter vi far/
Vi sticker, vi drar, Vi lyfter vi far/
Vi sticker, vi drar, Vi lyfter vi far/
Vi sticker idag, vi skiter i vart/
Så var det dags att gå till jobbet ännu en dag/
Han lämna kvinnan med barnet som vanligt/
Efter att hon fått en daglig dos av slag å hot/
Hon grät han svor allting var som vanligt/
men hennes barn höll henne kvar/
i alla dessa dar i detta äktenskap/
så dagar går och fadern slår/
mens barnet gråter, hon står vid badrumskåpet/
och sminkar över blåmärken det svider och värker/
hon gråter och tänker och frågar sig vart livet tog vägen/
och nästa dag, ja den följer mönstret/
mannen höjer handen, mannen höjer rösten/
han skriker du är värdelös, han skriker du behöver mig/
om du försöker lämna mig så kommer jag att döda dig/
så var det dags att gå till jobbet ännu en dag/
han lämna kvinnan med barnet som vanligt/
men hon har fått nog hon är trött nu/
kärleken som fanns där i början den har dött nu/
så hon tar barnet i famnen sin/
och andas in och säger att…/
Refräng:
Det är dags att gå härifrån
om du är redo för förändring häng på/
Det är dags att gå härifrån
om du är redo för förändring häng på/
Det är dags att gå…
Mållgan:
Han är trött så trött, trött på allt det här/
Trött på sin arbetsplats, känns som en annan värld/
än den han hade när, han var ung och fri/
Det var en annan atmosfär, så hur har han hamnat här/
han jobbar inom industrin/
men inom honom pågår nu en inre strid/
för det var inte detta som han ville bli/
denna individ finner ingen sinnesfrid/
För han ville bli en konstnär/
skriva dikter och texter, författa om sin omvärld/
men både hans far och mor sa emot/
så han fick ta emot en vanlig skolutbildning tragiskt nog/
Och hans konstnärliga bana dog/
så nu är han fast, på fel plats, ingen rast, trots att han/
Jobbar hårt, både natt, som dag, får han krasst, betalt/
På sitt pass, och han orkar inte med det längre/
han orkar inga mera krav/
han lever hellre fattigt än att leva som en slav/
han lever hellre ett liv än att dö rik/
arbetslös, han kallar det fri/
Refräng
Ebbot:
Några månader har gått, han är fri som en fågel/
Han tittar sig i spegeln och kliar sig i håret/
Liknar en dåre som ångrar sig djupt/
i väntan på sitt livs gryning håller han ut/
Försöker leva lugnt och avslappnat/
Men ska klara sig på a-kassa/
Räcker inte att vara den sparsamma/
Har knappt råd med mat och snart så avstannar/
Hans enda inkomst, han säljer sin konst/
låg efterfrågan, inte tjänar han in nåt/
tar sina sista slantar när det känns som värst/
sticker ut till en pub där det främst blir bärs/
har precis börjat dricka när han ser en liten flicka/
tittar upp, ser en kvinna och hans hjärta börjar ticka/
hon utstrålar skönhet men har tårar överallt/
han utmanar ödet och frågar "hur är det fatt?"/
hon torkar tårarna, men även blodet/
som hon berättar att hon fick när den jäveln slog henne/
Han lyssnar, får nog, slår näven i bordet/
reser sig och säger…/
Refräng
Visa toppen
Show footer