April
Monday 12 July 2010 photo 1/1
|
Okej tänk dej..
Du står där, blickar ut över staden med ögon som tappat sin glans.
Regnet öser ner och du undrar om någon kunde ge dig en andra chans.
Insett för länge sen att du inte var en av Sveriges ungar.
Du kom från ett annat land, du var dum och ful och annorlunda.
Titta runt omkring dig, det är ditt liv som går i bitar.
Mamma super, pappa fängslad, under skinnet kryper ängslan.
Klart du längtar, till en tid då du slipper vara ensam.
Känslan av att inte höra hemma där du är ämnad.
Tänker efter vad de beror på, ditt leende som försvann och
varför ingen kan se dig fast du står mitt ibland dem.
Ta seden dit du kommer eller kom inte alls.
Gul-blåa flaggan vajar högt på stångar men budskapet är falskt.
Dina ögon vandrar över ljuset från ettusen fönster.
Du trodde ditt hjärta hörde dit men istället gick det sönder.
Klockan börjar bli mycket och din sikt är skymd av allt regn.
Ett efter ett släcks ljusen men du vill inte gå hem.
Något rör sig bredvid, du vänder huvudet, där står en pojke.
Du har aldrig sett honom förut men han verkar vara i din ålder.
Han småler sorgset när era ögon möts.
Lustigt, regnet öser ner men han tycks inte vara blöt.
Han har trasiga byxor, ingen tröja eller skor.
Tycks inte bry sig när du märker att någonstans droppar det blod.
Han vänder sig om, går ljudlöst och utan spår.
Du får en chock när du ser att hans rygg är täckt av röda hål.
Ju längre bort han kommer desto mer färgas han vit.
Öppnar munnen men ingen verkar höra dina skrik.
Plötsligt känns allt så kallt, eller kan du verkligen känna regnet?
Är dina kläder blöta och rullar det verkligen tårar från dina kinder?
En hand ner i fickan, enda ljudet är tystnad
Trycker på play men du verkar inte kunna lyssna.
Inget händer på skärmen även om mobilen är på.
Blicken far över din arm, varför är den täckt av skärsår?
Varför får du plötsligt svårt att andas, känns som om du blivit sövd.
En hand upp mot halsen, varför färgas den röd?
Paniken sprider sig i kroppen, du försöker springa, det är mörkt och du famlar. Slår i foten hårt i en sten, det gör inte ont men du ramlar.
Försöker resa dig men kroppen känns tung av leran och sanden.
Vänder huvudet och ser rakbladet i andra handen.
Då faller allt på plats och du känner dig genomskinlig.
Sluter ögon för allt börjar bli dimmigt.
En sekund senare och du öppnar dem för sista gången av alla.
Du står där, blickar ut över staden, inga tårar kan längre falla.
Sakta mörknar det för ögonen, nu är din tid förbi.
Du har insett med lugn att du har tagit ditt liv
Något jag skrev för minst 2 år sedan, måste varit mer, fick tillbaka den efter en tid på flykt
Du kom från ett annat land, du var dum och ful och annorlunda.
Comment the photo
ska läsa så fort jag kommer hem! är i falkenberg just nu å hinner knappt sette vid en dator! men ska läsa när jag kommer hem iaf((:<3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/charliezard/465407081/
Visa toppen
Show footer