När jag vaknar på morgonen är det lika dödstyst som när jag somnar
Himlen kastar bara skuggor då jag målat över alla solnedgångar
Det jag saknar har en förmåga att glida mellan mina fingrar
Men det jag hatar och inte kan förlåta stannar kvar även om jag blinkar
Därför blundar jag igen för att återskapa den eviga vilan
Varför leva i verkligheten när man kan gå över till den andra sidan?
Där ser jag det jag vill, någon som kan få mig klarvaken
Röda ögon som skär som rakblad och klyver de högsta kyrktaken
Där någon annan regerar som härstammar från mörka ätter
Era fria viljor tog slut och nu dansar ni som marionetter
Och precis som profeter vill hon ta över världen med dessa orden
Hennes krafter är så stora att planeterna inte längre kretsar kring solen
Född ur flammor, född att jaga, det är inte av glädje änglar gråter
Inga dödliga lagar om att från jord är du kommen till jord ska du åter
Och visst spring, det är vad hon vill, för du har ingen chans
Till sist känner du ändå hur blodet sakta sugs ut från din hals
Hennes närvaro får kroppen att skaka och benen under mig vacklar
Händer som skär sig då även den vackraste rosen har taggar
Om hon kom gående skulle så skulle fotavtrycken bränna på betongen
En blick från henne är så slående att jag får blåmärken och ångest
Vem kan vara värdig att ens få vila sina ögon på henne?
Ska jag vara ärlig så känns det som döden lever i hennes tänder
Spåret av svarta duvor följer tätt längs med tronen
Håret på hennes huvud döljer nätt och jämt hornen
Jag finner hur jag domar då hon stulit all smärta från mig
Ändå brinner jag upp inifrån då lågorna från hjärtat sprider sig
Hon snärjer offer som Skogsrået och dränker dem i dammen
Ser ut att vara ensam men går hand i hand med liemannen
Ändå följer jag efter, för nära för att stanna, känner mig trotsig
Men skulle inte tveka att svära eder sanna inför Mörkrets Drottning
Ett hav av eld ligger för mina fötter, jag kan se hur hon flyter på lik
Gör ett val, bryter med mina rötter, håller andan och dyker i
Jag tar sista simtaget och det värker fast än allting snart är glömt
Men när timglaset runnit ur så märker jag att allt bara var en dröm
Slits obarmhärtigt från känslorna som just börjat ta form
Vill inte gå upp så jag trycker på snooze och somnar om
Koncentrerar mig noga för att minimera alla felaktigheter
Men måste sluta snart för vi är bara millimetrar ifrån evigheten

jag hade glömt hur bra du är!